Debatt: ”Förskolan är ingen isolerad ö – demokrati kräver granskning”
I stället för att vända taggarna utåt mot föräldrarna borde vi rikta kraven mot beslutsfattarna, skriver Linda Wångdahl, förälder och bebyggelseantikvarie.
Debatt En trygg profession i förskolan kan lyssna på kritik, värdera den och sedan välja att antingen ändra något eller stå fast vid sitt beslut med sakliga argument. Att som Eva Lindström helt avfärda föräldraenkäter tyder snarare på ett kunskapsförakt, skriver Linda Wångdahl, bebyggelseantikvarie och förälder.
I krönikan ”Fel att föräldrar ska sätta betyg på förskolor” uttrycker förskolläraren Eva Lindströms en djupt problematisk syn på föräldrars inflytande. Att avfärda föräldrars utvärdering av barnens vardag som ”bakvänt” vittnar också om en farlig inställning till det offentliga uppdraget.
Lindström verkar se förskolan som en isolerad och ”vattentät ö” där verksamhet, styrdokument och vetenskap garanterar att inget går fel. Men precis som på alla arbetsplatser brister det ibland. Barn kan fara illa och konflikter kan hanteras fel. Att påstå att föräldrar saknar förmåga att se dessa brister är att blunda för verkligheten. Genom föräldrarna får verksamheten ovärderlig information om barnens mående som inte alltid syns i den pedagogiska dokumentationen.
”Stänger dörren för samarbete”
Jag har själv arbetat i offentlig sektor nästan hela mitt yrkesliv, inom samhällsplanering. Inom mitt gebit är det självklart att vi tjänstemän har störst expertis om plan- och bygglagen. Men vi bygger städer för människor, och därför måste vi lyssna på dem som ska använda staden. Invånarna har en unik lokalkännedom som inga högskolepoäng i världen kan ersätta. Varför skulle förskolan vara annorlunda?
Extra provocerande är Lindströms påstående att föräldrar nästan enbart utgår från egna behov och bara ”förhoppningsvis” barnets bästa. Det är ett cyniskt förhållningssätt till de familjer man samarbetar med. Självklart är föräldern expert på sitt eget barn. Att kalla detta engagemang för egoism är att stänga dörren för ett viktigt samarbete.
Tyder på ängslighet
Lindström verkar hysa en ängslighet inför föräldrarnas betyg, som om ett enkätsvar tvingar personalen att kasta läroplanen i papperskorgen. Men att ta in information är inte detsamma som att blint rätta sig efter alla önskemål. En trygg profession kan lyssna på kritik, värdera den och sedan välja att antingen ändra något eller stå fast vid sitt beslut med sakliga argument. Att helt avfärda enkäter tyder snarare på ett kunskapsförakt.
I stället för att vända taggarna utåt mot föräldrarna borde vi rikta kraven mot beslutsfattarna. Vi är nog alla överens om att resurserna i förskolan är för små, barngrupperna för stora och förskolegårdarna för trånga. Men vi löser inte dessa problem genom att stänga ute de anhöriga.
”Tillsammans är vi starkare”
Fortsätt lyssna på barnen och föräldrarna. Vi föräldrar tror på er kompetens, men vi kräver också transparens. Tillsammans är vi starkare i kampen för en bättre förskola – låt oss minska polariseringen och börja samarbeta i stället.
Linda Wångdahl, bebyggelseantikvarie.
LÄS OCKSÅ:
Eva Lindström: Fel att föräldrar ska sätta betyg på förskolor
Läraren i förskolan: När blev föräldrarna våra fiender?
Forskaren: Bra relationer till föräldrar höjer förskolans kvalitet
Podcast: När föräldrar ställer orimliga krav
Lyssna på Förskolan:
