Lärarna Kerstin Kasim och Biljana Peovska jobbar med familjeberättelser tillsammans med Elyano, Zofia, Asal och Emelie.
Till startsidan
Elyano berättar, med stöd av rekvisita, om familjens bilresa till Tyskland för kompisarna och lärarna Kerstin Kasim och Biljana Peovska.
Svenska som andraspråk Genom att koppla hemmet och barnets egna erfarenheter till aktiviteter på förskolan stimulerar lärarna på förskolan Rubinen i Södertälje språkutvecklingen hos barn med annat modersmål än svenska.
”En läskig bok om hajar” är en blodig historia om en haj som verkar äta nästan vad som helst. ”En leopardbok” fokuserar mindre på titeldjurets matvanor, medan ”Fixa kroppen” och ”Nemo” helt släpper djurvärlden och går mer åt det vardagsbetraktande hållet. Gemensamt för alla böckerna är att de är författade och illustrerade av femåringar på förskolan Rubinen i Södertälje.
Få barn i den här kommundelen har svenska som förstaspråk, och de egentillverkade böckerna är kulmen på rektorsområdets språkutvecklande arbete, vilket följer en delvis egenutvecklad metod som löper genom hela förskoletiden.
– Det sista barnen gör innan de slutar här och börjar i förskoleklass är att de producerar sina egna böcker. De är så stolta när de visar dem för sina kompisar, säger Dina Shabo, lärare i förskolan på Rubinens 3–5-årsavdelning.
Vi lämnar Dina Shabo och storbarnsavdelningen en stund, korsar korridoren som rymmer ett av förskolans flera bibliotek, och kliver in på småbarnsavdelningen Grodan i stället. Här hittar vi lärarna i förskolan Biljana Koneska Peovska och Kerstin Kasim, tillsammans med barnen Asal, Emilie, Zofia och Elyano. Alla sex sitter ner på en rund matta, kring ett bord lågt nog att passa de fyra 1–2-åringarna.
Lärarna Kerstin Kasim och Biljana Peovska jobbar med familjeberättelser tillsammans med Elyano, Zofia, Asal och Emelie.
På det lilla bordet ligger ett laminerat A4-ark fullt med text och färgglada teckningar, ett något mindre blåmålat papper, en leksaksbil, en pappmugg innehållande gula piprensare och en urklippt bild på Elyano – manus och rekvisita för att återge berättelsen om hans dagsutflykt med familjen.
– Vilka var det som badade? frågar Biljana Koneska Peovska, och gestikulerar mot det blå pappret.
Elyano pekar på en av de tecknade figurerna och ljudar ett ”mm”.
– Det är mamma. Vilka mer? säger Biljana Koneska Peovska.
– Mm.
– Vilka mer?
– Pappa, får Elyano ur sig. Och därefter kommer även namnen på de båda syskonen.
– Och sist, vad gjorde ni sist? Ni satte er i bilen, och åkte … säger Biljana Koneska Peovska medan hon och Elyano rullar leksaksbilen över bordet tillsammans.
–… och åt pommes frites, avslutar hon.
– Um, um, um, säger Elyano som låtsas äta gula piprensar-pommes frites ur pappmuggen.
– Ska du dela med dig till kompisarna också?
Muggen går runt och alla smakar på Elyanos pommes frites – till slut även Zofia, trots att hon initialt är upptagen med att studera Förskolans fotograf som kryper runt på golvet med sin kamera.
Begreppet ”erfarenhetsbaserat språkutvecklande och identitetsskapande arbetssätt” rullar inte nödvändigtvis av tungan. Men det är vad lärarna på Rubinen ägnar sig åt. Enkelt uttryckt: När barnen erbjuds att prata om sina egna erfarenheter skapar det ett starkt incitament för dem att hitta orden och språket.
Elyano och hans kompisar jobbar med ”familjeberättelsen”, som låter barnet tillsammans med en lärare återberätta en upplevelse hen haft tillsammans med familjen.
Familjeberättelsen är steg två i metoden, och en progression från steg ett som kallas för ”jag-boken”. Den består av en samling fotografier av barnet samt viktiga personer, platser och föremål.
– Vi brukar säga att den ska innehålla det som är närmast för barnet. Det kan vara föräldrar, en mormor, ett husdjur eller något speciellt de tycker om, ett gosedjur kanske. Det är en första blädderbok där man pratar om sin familj. Sedan kommer familjeberättelsen där de får berätta om en händelse, säger Biljana Koneska Peovska.
Vårdnadshavarna engageras i processen och hjälper barnen att välja ut såväl bilder till jag-boken som en händelse att bygga sin familjeberättelse på.
– Vi ber dem välja ut en minnesvärd händelse som barnet tycker om. Sedan träffar vi barn och vårdnadshavare tillsammans, och så får de berätta, säger Biljana Koneska Peovska.
Medan familjen berättar, antecknar och ritar förskolepersonalen. Fokus i bilderna är på att få med detaljer som barnen känner igen och kan sätta ord på. Som färgen på familjens bil eller någons skjorta till exempel.
När vi säger att det handlar om barnens språk, då kommer föräldrarna.
För vårdnadshavarna kan det först verka besynnerligt när förskolan vill stämma träff och prata om det här, men Biljana Koneska Peovska säger att de mjuknar snart.
– Först förstår de inte. Men när vi säger att det handlar om barnens språk, då kommer föräldrarna, säger hon.
Berättelsen kan handla om en semesterresa, men det går lika bra med mer vardagliga saker som ett besök på Ica, eller som i Elyanos fall, en utflykt till badhuset med efterföljande måltid.
– Vi vill gärna få in det här med ordningsföljd också. Först, sedan och sist. Så det blir en berättelse med början, mitt och slut.
Utöver att hjälpa barnen hitta fram till det egna talspråket, tränas de lika mycket i att lyssna.
– Barn har ett bekräftelsebehov och de vill prata mycket och de vill synas. Men lyssna, det är svårare. I andra undervisningssituationer är det vanligt att de inte lyssnar. Men när familjeberättelsen kommer fram så händer något. Jag vet inte vad det är, men då lyssnar de. De älskar familjeberättelserna.
Berättarkorten, bland annat med bilder på barnen, används som utgångspunkt i både berättande och skapande.
Vi går tillbaka tvärs över korridoren och in på storbarnsavdelningen igen. Hit kommer barnen i treårsåldern, och möts av steg tre i metoden: ”berättarkorten”. Varje barn har fyra kort som vart och ett representerar en del av berättelsen: En person, en miljö, en sak och en händelse.
Här hittar vi Dina Shabo igen, tillsammans med barnen Elma, Peter, och Naya. Elma har sina berättarkort framme på bordet. På ett av dem finns ett foto på en sparkcykel.
– Är det någon annan som också har en sådan? frågar Dina Shabo.
Peter och Naya skakar först på huvudet. Men Naya är fundersam.
– Två hjul, säger hon.
– Har du en sådan?
– Nej …
– Är det en cykel du menar, har du en cykel?
Efter en del trevande och letande efter ord står det klart att Naya faktiskt har en egen sparkcykel hemma. Men hennes har två hjul, inte tre som den på bilden.
Sedan bestämmer de sig för att leka utifrån Elmas platskort, som visar en bild på badhuset. För berättelserna dras inte bara muntligt, de leks tillsammans, och i leken kan orden också leta sig fram.
Efteråt beskriver Dina Shabo situationen med sparkcykeln som ganska typisk.
– Barnen försöker själva förklara vad de vill ha sagt, men vi hjälper dem på traven. Så vi måste vara nära barnen och ha en nära relation med dem, annars kan det vara svårt att förstå vad de vill ha fram.
Det händer att barn frågar om de först får säga vad de vill ha sagt på sitt modersmål. Och det får de.
– Här är det okej att använda sitt modersmål för att komma vidare med svenska språket. För om de får säga det på sitt första språk, så kan de tänka klart vad det är de vill säga. Då kommer det på svenska sedan också, säger Dina Shabo.
Lise-Lotte Rådbjer är biträdande rektor på Rubinens förskola.
Biträdande rektorn Lise-Lotte Rådbjer är en av dem som ligger bakom metoden, tillsammans med de tidigare kollegorna Maria Widestrand och Ninni Schuldt Lindqvist som båda har gått i pension. De är alla lärare i förskola i grunden, men har under åren även varit verksamma som bland annat metodutvecklare och rektor.
I december förra året fick trion ta emot Ulla-Britta Bruuns stipendium för sitt arbete med metoden, som de är i färd med att skriva en bok om.
– När barnen kommer hit i ettårsåldern har de inget språk, och de flesta hör ingen svenska hemma, så det är här på förskolan de måste lära sig, säger Lise-Lotte Rådbjer.
– De flesta förskolor hade länge någon typ av jag-bok. Men här utvecklades de runt 2018 till en form och en metod i flera steg, i takt med att vi såg hur positivt det var för språkutvecklingen och identiteten att ha böckerna att samlas kring.
Krönika Ständigt nya barn gör att yrket aldrig går på slentrian. Det som funkade med ungarna förra året är måhända något som inte alls går hem hos de jag basar för nu, skriver läraren i förskolan Erik Stenkula.
Krönika På de flesta arbetsplatser räknas städning som en arbetsuppgift, men inte i förskolan, skriver Elin Larsson.
Krönika Jag kan inte annat än förundras, inte över det som förekommer i Prideparaden, utan hur så många orkar bli så upprörda, skriver Eva Lindström.
Debatt Arbetsgivaren bör tillhandahålla solskyddskräm till anställda i förskolan och säkerställa att det finns skuggiga platser på förskolegårdarna, skriver Farah Waly, vice ordförande Sveriges Lärare Stockholm.
Boktips Lek har så enormt många perspektiv som är viktiga att förhålla sig till, säger Erika Wallin.
Dilemmat Studenten: ”Hur ska jag förhålla mig till allt otäckt som kan hända?”
Podcast I senaste avsnittet av Förskolan pratar vi om presenter. Hur ska vi förhålla oss till gåvor från föräldrar och barn?
Krönika Det finns ingen viktigare valfråga för Sveriges framtid än just det och därför fortsätter vi att tjata hela vägen fram till valet, skriver Sara Agné, lärare i förskolan.
Måltidspedagogik Häng med till Gåvans föräldrakooperativ i Åre där maten och måltiden är en hållbar tråd genom verksamheten.
Debatt Tänk om vi kunde få använda vår tid till att faktiskt leka med, samt undervisa och utbilda barn, skriver Ingeborg Carlquist, lärare i förskolan.
Undervisning Kan man lära sig något av undervisning som går i stöpet? Ja, tycker en samstämmig panel med lärare i förskolan.
Krönika Att barn slåss med varandra i förskolan är inte ett problem, inte om vi har förutsättningar att ta hand om det. Det är vad vi gör åt det som är problemet, skriver Eva Lindström.
Forskning Forskaren: ”Barnens förutsättningar att lära sig språk i förskolan är inte likvärdiga.”
Debatt I förskolan lindar vi gärna in vårt budskap i bubbelplast och silkespapper och slår in det i glatt paketpapper med ett fint krullat snöre, skriver Sandra Lundgren, förskollärare och föreläsare.
Podcast Lärarna i förskolan Eva Lindström och Ellinor Lange får svar från utbildningsminister Simona Mohamsson (L) i senaste avsnittet av Förskolan.
Pedagogiska tips Matematik är roligt, magiskt och spännande! Det vill Mia Johansson, förste förskollärare i matematik, förmedla till alla barn på förskolan. Och inte minst till andra lärare.
Krönika När jag funderar över förskolans väl och ve stöter jag ibland på dem, de som nog helst inte vill ha en förskola alls. Jag tror de skräms av hur de hört att förskolan är idag, skriver Erik Stenkula.
Fråga facket Har jag rätt att kräva fem veckors sammanhängande semester i sommar? Det undrar förskolläraren. Vi bad vår fackliga expert Per Edberg reda ut vad som gäller.
Debatt För små barn är musik inte bara mys. Därför blir jag orolig när musik och rytmik får allt mindre plats i förskollärarutbildningen och i förskolans vardag, skriver Karin Hassle, specialpedagog och musiklärare.
Krönika Ska vi kunna ge barnen tid, rum och ro att hitta på lekar, experimentera och uppleva, i linje med läroplanen, så måste vi ibland fånga stunden när den kommer och våga vika av från det planerade spåret, skriver förskolläraren Marie Eriksson.
Debatt På Förskolans dag den 21 maj uppmärksammar vi en av Sveriges viktigaste verksamheter. Men vi kräver också handling, skriver Anna Olskog, förbundsordförande, Sveriges Lärare.
Förskola Från i år har alla förskolor och gymnasier rätt till gruppbiljetter i Stockholms länstrafik – tack vare barnen på Kullsta förskola i Nynäshamn.
Podcast Hur skapar vi hopp i en samtid präglad av klimatkris, krig och orättvisor? Det pratar lärarna i förskolan Sandra Hollstedt och Eva Lindström om i senaste avsnittet av podden.
Debatt Vi lärare i öppen förskola har ett mångfacetterat uppdrag, men utan nationella styrdokument eller gemensamma organisatoriska ramar, skriver Jessica Valverde.
Krönika Att argumentera för att barn ska vara så lite som möjligt på förskolan blir ändå fel. Det gynnar varken förskolan eller lärarna, och verkligen inte jämställdheten, skriver Förskolans redaktör Sara Djurberg.
Fokus ”Jag känner ett stort hopp när jag ser de yngre barnens intresse”.
Fokus Läraren i förskola: ”Det är så fint att barnen får se att de kan göra skillnad”.
Fokus Det är svårt att förmedla hopp i tider av krig, klimatkris och orättvisor – men det går.
Fokus Aline Anckarman är lärare på förskolan Katarina Västra i Stockholm, men hon är också engagerad miljöaktivist.
Fokus Kvinnan bakom Förskoleupproret: ”Jag känner mig mer hoppfull när jag gör något”
Fokus ”Det är viktigt att synliggöra hela cykeln”
Fokus ”Tillsammans är nyckeln. Det behöver vi öva mer på”
Fokus Skyldighet att förmedla demokratiska värderingar.
Debatt En trygg profession i förskolan kan lyssna på kritik, värdera den och sedan välja att antingen ändra något eller stå fast vid sitt beslut med sakliga argument, skriver Linda Wångdahl, bebyggelseantikvarie och förälder.
Vår metod Mätningarna har lett till konkreta förbättringar av arbetsmiljön.
Förskola Föräldrar får dokumentation som de inte läser – medan rektorer inte får den dokumentation som de efterfrågar. Det visar en ny rapport av forskaren Christian Eidevald.
Podcast I senaste avsnittet pratar vi om relationen till barnens vårdnadshavare. Hur påverkar förhållandet till föräldrar vårt arbete med barnen, kan vi ha en privat relation med föräldrarna och samtidigt vara professionella – och hur personliga får vi vara?
Lärarutbildning Pedagogikforskarna Åsa Sahlée och Ylva Holmberg befarar att musiken i förskolan utarmas då ämnet krympt i lärarutbildningen.
Krönika Har du hört talas om barnpengen? Med den krossar man effektivt varje förskollärares dröm om barngrupper med färre antal barn, även när barnkullarna minskar, skriver Erik Stenkula.
Skolpolitik Vi är i stort sett nöjda med övergångsreglerna, säger Pia Rizell, andra vice ordförande i Sveriges Lärare.
Krönika Varje vår är det samma sak. Förskolebarnen ger sig ut och plockar skräp. Vet ni, det är bland det värsta jag vet, skriver Eva Lindström.
Podcast Vad kan vi göra när en kollega beter sig illa, hur förebygger vi otrevligheter och var går gränsen mellan en konflikt och att vara allmänt otrevlig?
Forskning ”Ökar förutsättningarna för att de engagerar sig i verksamheten”
Podcast Det finns så många aspekter av förskolan som engagerar. Det är podden ett bevis på, säger producenten Elias Krantz.
Lärarutbildning Närapå halvering av antalet studenter: ”Mycket oroväckande”, säger Pia Rizell, andra vice ordförande i Sveriges Lärare.
Fråga facket Kan man få löneavdrag för missat jobb på grund av väderkaos? Vår fackliga expert svarar.
Dilemmat Läraren: Vad gör vi när barnen inte får med sig ordentliga kläder?
Debatt Att anställa fler pedagoger löser inte problemen med 30 timmar förskola, skriver Jennie Wiberg Prckova, lärare i förskolan.
Krönika När vi berättar att vi inte hinner med vårt uppdrag, då finns de där, de som direkt bara måste berätta att de minsann hinner med alla barn, att de minsann kan prata med alla barn varje dag, i lugn och ro, skriver Eva Lindström.
Reportage Läraren: ”Barnen ska känna att förskolan är deras”.