Agné: Vi på golvet har fullt upp medan valfläsket steks
Snart är det val i Sverige och fläsket steks för fullt, skriver Sara Agné, som känner sig luttrad inför vallöftena om förskolan.
Krönika Plötsligt vill alla partier satsa på förskolan på olika sätt. Jag och mina kollegor lyssnar med ett halvt öra på alltihop, helt ärligt. Efter 20 år på golvet i Stockholms kommunala förskolor har man blivit luttrad, men framför allt har vi fullt upp med annat just nu, skriver läraren i förskolan Sara Agné.
Sommaren tippar över i september nu, veckorna har gått sedan semestern tog slut. Snart är det val i Sverige och fläsket steks för fullt, det osar och luktar fett, plötsligt vill alla partier satsa på förskolan på olika sätt. Helst ska den bli gratis och helst ska föräldralediga få lämna in sina äldre barn hur många timmar som helst. Det pratas lite svepande om mindre barngrupper också, såklart, det är ju standard.
Jag och mina kollegor lyssnar med ett halvt öra på alltihop, helt ärligt. Efter 20 år på golvet i Stockholms kommunala förskolor har man blivit luttrad, men framför allt har vi fullt upp med annat just nu. Det är introduktionsperiod. Vi flyttar över barn till äldrebarnsgrupperna och det råder därmed stor förvirring bland två- och treåringarna som plötsligt ska vistas i ett ännu större sammanhang med högre krav och nya rutiner.
Stort gäng nya kompisar
I de yngre grupperna tar ett stort gäng nya kompisar sina första stapplande steg in i förskolans värld och därmed är förvirringen stor där också. Det är så fint att få träffas, både med de gamla och de nya barnen, och konstatera att alla hanterar sina känslor och reaktioner på sina egna sätt.
Någon slänger sig i ens famn, någon klamrar sig fast runt ens ben när vi sitter bredvid varandra under lunchen, någon vänder ryggen till och blir stel som en pinne när vi möts för första efter så lång tid, för fem veckor är ju både en livstid och ett ögonblick om man är fyra år. Många blir spralliga, skrattiga, några pratar bebisspråk eller låtsats vara vuxna. Alla har sina egna sätt, vi vuxna också såklart.
En av de första dagarna efter sommarlovet satt vi runt bordet och ritade tillsammans. Jag ritade ett träd, några blommor, ett hus och plötsligt såg jag att Nicke och Yrsa också ritade precis det på sina teckningar samtidigt som de sneglade mot mitt papper lite då och då.
Allt hänger på relationerna
Brita ritade sitt eget, hon går alltid sin egen väg, men nu pausade hon och stirrade rakt ut luften en lång stund, drömde sig bort, sedan sade hon stilla: ”Vet du Sara, jag har verkligen saknat er på sommarlovet!” Allt vi gör de här veckorna, hur vi speglar varandra, närmar oss varandra på olika sätt, får mig att tänka på att det kanske är den här första tiden på ett nytt läsår som allra tydligast bevisar att allt som händer på förskolan, allt lärande, all utveckling, all kvalitet, ja allt hänger på och är helt beroende av relationerna mellan människorna som vistas där.
Om förskolan är en plats att känna sig omtyckt på, välkommen till, ett tryggt ställe där man får vara precis den man är, förmodligen både yvig och gnällig och eftertänksam, skrikig, trött, tillbakadragen och överlycklig, så kommer det också bli en plats där man har större chans att våga utmana sig och få positiva erfarenheter av att lära sig nytt.
Om man möts av trygga vuxna som ser, guidar, utmanar och stöttar, precis när det behövs.
Om man möts av trygga vuxna som ser, guidar, utmanar och stöttar, precis när det behövs. Men för det krävs en förskola med rätt förutsättningar. En förskola där barngrupperna inte överstiger Skolverkets riktlinjer, en förskola där de vuxna har rätt kompetens och engagemang, utan att gå sönder.
Förskolan sedan länge trasig
Om tretton dagar röstar vi om vilka som ska styra Sverige de närmaste fyra åren och jag är inte förvånad alls men däremot fortsatt djupt bekymrad över att det vi hör i media om förskolan handlar om mer tid för föräldralediga och sänkta avgifter, när själva förskolan sedan länge är trasig och kräver långt mycket mer än lite ny puts på ytan eller ökad service till föräldrar.
Det är Nicke, Yrsa, Brita och alla deras kompisar som är Sveriges framtid och de vistas oftast numera fler timmar på förskolan än vad deras föräldrar, tack vare sin lagstadgade rätt, gör på sina arbeten varje vecka. Att inte politiker skriker om att förskolan måste bli den bästa platsen för alla Sveriges barn och att det kommer krävas stora konkreta satsningar och stora ekonomiska resurser för det, det gör mig trött och ledsen (men fortfarande inte förvånad). Imorgon fortsätter vi introduktionsperioden på förskolan medan politikerna fortsätter steka sitt fläsk.
Sara Agné, lärare i förskolan i Stockholm.
LÄS OCKSÅ:
Vad tycker partierna om förskolan?
Agné: ”Vi är fyra pedagoger på 14 barn – helt surrealistiskt”
Sara Agne: Vi blir allt fler som inte passar in i förskolan
”Våra kroppar tar stryk av styrsystemet i förskolan”
Podcast: Finns det en "rätt" lämning?
Lyssna på Förskolan:
