Lärarna svetsar samman slöjd till ett ämne

Inne i träslöjdsalen på Askebyskolan i Rinkeby är eleven Sham i årskurs fyra klar med en rund konstruktion i trä med målade trärundstavar, det ska bli en förvaringskorg berättar hon. Runt rundstavarna ska hon nu väva med ett nystan gjort av ett centimeterbrett tyg. Hon går därför över till textilsalen, som ligger vägg i vägg med trä- och metallslöjdsalen, för att hämta materialet hon behöver innan hon kommer tillbaka. Vid arbetsytan bredvid Shams hjälper slöjdläraren Ben Östberg eleven Mohammed att markera en träbit med en syl, även detta elevarbete använder trä, metall och textil. På markeringarna ska Mohammed sedan sätta fast spikar och trä garn runt för att skapa en emoji av string art.

För sex år sedan la man om slöjdundervisningen på Askebyskolan i Rinkeby. I stället för att eleverna har de två slöjdarterna terminsvis skiftar man numera varje vecka. Idén var ett resultat av att skolan, som ligger i ett socioekonomiskt utsatt område i nordvästra Stockholm, beslutade sig för att satsa på ett språkutvecklande arbetssätt. Eftersom det finns många gemensamma ämnesspecifika ord som går igen i slöjden, oavsett vilket material eleverna jobbar med, kom textilslöjdsläraren Marita Juntti, som i dag är pensionerad, på idén att förtäta samarbetet med sin trä- och metallslöjdskollega Ben Östberg.

Mycket tydligare för eleverna

I dag driver Ben Östberg vidare modellen på skolan tillsammans med textilläraren Sanna Suni. De två slöjdlärarna har många gemensamma projekt där vissa delar av elevarbetena görs i textil och andra i trä och metall. Är en elev till exempel klar med delen i trä ser Ben Östberg och Sanna Suni till att eleven får textilmaterial och kan fortsätta i den andra salen. Arbetssättet får slöjden att på ett naturligt sätt smälta samman till ett ämne.

– När vi har gemensamma projekt blir det mycket tydligare för eleverna att se hur deras arbete växer fram. De ser helheten av ämnet bättre, säger Sanna Suni.

Eleverna hinner inte heller bli ringrostiga och glömma bort tekniker i någon av slöjdarterna. Det är tydligt inne i Sanna Sunis textilsal där många arbetar på väldigt självständigt fast det är tidigt på terminen när Ämnesläraren är på besök.

Eleverna ska sy slöjdpåsar av tyg de själva gjort tryck på – oavsett var i processen de befinner sig har de flesta koll på vad de ska göra.

Arbetssättet innebär inte minst att det blir lättare för de båda slöjdlärarna att sätta ett gemensamt betyg på eleverna i årskurs sex, något som annars kan vara extra besvärligt i just slöjd.

– Vi ser det verkligen som samma ämne och det var inte en enda elev vi var oense om när vi satte betyg tillsammans senast. Det blir också tydligare för eleverna att det är ett ämne, de förstår att de måste prestera lika bra hos båda, säger Ben Östberg.

Sanna Suni började på Askeby­skolan i höstas och har tidigare aldrig arbetat på en skola där eleverna byter slöjdart varje vecka. Hon tycker att det har varit förvånansvärt lätt att sätta sig in i arbetssättet och tror att det beror på att både eleverna och Ben Östberg är så vana vid det.

– Först tänkte jag ”åh nej hur ska det här gå?”, men någonstans så litade jag på Ben. Jag anammade ett Pippi Långstrump-tänk: att det här har jag inte provat men det går säkert bra, säger Sanna Suni.

Vana vid att samarbeta

Modellen hjälpte henne också att snabbt lära känna alla elever på en gång i stället för att ta en halvklass i taget. Att det även utvecklat hennes kollegiala relation till Ben Östberg är tydligt – det märks att de är vana vid att samarbeta.

– Jag var faktiskt också lite orolig när Sanna skulle börja. Hur ska det här gå? Kan man fortsätta att jobba på samma sätt som jag och Marita gjort? Men det gick bra, Sanna
nappade direkt, säger Ben Östberg.

Skulle det gå att arbeta på det här sättet även om man inte ”klickar” med sin slöjdlärarkollega?

– Det kan ju gå men det blir väldigt tråkigt som lärare tänker jag. Jag hade tyckt det var konstigt om vi hade vårt system med öppna dörrar mellan slöjdsalarna, men aldrig pratade och planerade med varandra. Men det hade säkert ändå fungerat att ha eleverna varannan vecka. Dock tror jag inte att man når samma effekt för elevernas förstå­else och inlärning utan samsyn, säger Sanna Suni.

Öppna dörrar mellan salarna

Att slöjdsalarna ligger precis bredvid varandra på Askebyskolan underlättar självklart. Det är lätt för eleverna att röra sig mellan salarna när de behöver material eller hjälp av den andra läraren.

Sanna Suni och Ben Östberg understryker också att den öppna dörren mellan salarna förenklar deras samarbete både före, under och efter lektionerna. Nu kan de på ett naturligt sätt mötas upp direkt efter en lektion och diskutera elevernas utveckling och nya gemensamma projekt.

”Det är många begrepp som inte kommer automatiskt. Men det är ändå viktigt för dem att lära sig.”

Mot slutet av terminerna är det extra värdefullt för eleverna att ha ”öppna salar” för att hinna slutföra sina projekt. Har någon varit frånvarande och inte hunnit med allt i båda salarna löser lärarna det så att eleven kan fokusera på att bli helt klar. När elever har slöjd terminsvis är risken stor att de elevarbeten som inte är helt klara när jul- eller sommar­avslutningen kommer förblir ofullbordade.

– Det är en viktig del att eleverna alltid får jobba klart så att de får känna stolthet över sina slöjdverk, säger Sanna Suni.

Det språkutvecklande arbetssättet, som var grundorsaken till att man la om slöjdundervisningen på Askebyskolan, genomsyrar fortfarande Sanna Sunis och Ben Östbergs lektioner. Slöjd är ett ämne med många specifika termer och begrepp där exaktheten i kommunikationen är viktig. Det är även ett ämne där eleverna pratar mycket med varandra under lektionerna, så att få in så mycket ämnesspecifikt språkarbete som möjligt under lektionerna är därför naturligt.

– Slöjd är ofta något som eleverna inte alls håller på med på fritiden så det är många begrepp som inte kommer automatiskt. Men det är ändå viktigt för dem att lära sig, säger Ben Östberg.

”Slöjdspråket”

Tanken att det skulle bli lättare för eleverna att tillägna sig ”slöjdspråket” om de fick växla sal varje vecka har också fungerat. Båda slöjdlärarna menar att eleverna har lättare att komma ihåg begrepp nu när de förstår att det finns många gemensamma begrepp – oavsett slöjdart.

På Askebyskolan går både Sanna Sunis och Ben Östbergs lektioner mot sitt slut och de båda slöjdlärarna avslutar som vanligt på samma sätt, genom att samla eleverna för att prata om ”veckans slöjdord”. Inne hos Ben Östberg är veckans slöjdord ”syl”, ett redskap eleverna använder sällan. Därför blir det svårt för eleverna när han frågar vad det är för något han håller upp.

Eleverna får sedan skriva ner ordet i sin loggbok där de även beskriver vad de har gjort under lektionen, vilka material och verktyg de använt och vad de ska göra nästa vecka.

– Det är ett givande sätt att få eleverna att reflektera över sin arbetsprocess och blir samtidigt ett naturligt sätt att repetera de nya slöjdbegrepp de lärt sig.

LÄS ÄVEN

Söderberg: I slöjd går det inte att vakna till i slutet av terminen

Elever förvandlar loppisskräp till designkläder

Viktig aspekt får allt mindre roll i slöjden

Frågorna som fördjupar arbetet med loggboken i slöjden