Replik: Fritidslärare sänker inte bildämnets status
”Fritidslärare med bildbehörighet F–6 läser inte mindre bild än renodlade bildlärare för motsvarande årskurser”, skriver bild- och fritidsläraren Maria Ljung.
Debatt Att påstå att fritidslärare med bildbehörighet skulle vara ”entreprenadlösningar” eller en sänkning av ämnets status är felaktigt. Det osynliggör både utbildningens innehåll och den kompetens som faktiskt finns, skriver bild- och fritidsläraren Maria Ljung.
I den nyligen publicerad artikeln ”Reformen slår hårt mot praktisk-estetiska ämnen” i Ämnesläraren uttrycks oro för att reformen ska slå hårt mot de praktisk-estetiska ämnena, och att bild- och slöjdundervisning riskerar att ”läggas ut på entreprenad” till fritidslärare och andra intresserade. Det antyds också att fritidslärare generellt har lägre ämneskunskaper än ämneslärare, och att detta skulle innebära en sänkning av ämnets status.
Som utbildad fritidslärare med behörighet i bild vill jag bemöta detta. Inte för att försvara mig själv, utan för att korrigera en återkommande missuppfattning i debatten.
Viktigt att hålla sig till fakta
Fritidslärare med bildbehörighet F–6 läser inte färre högskolepoäng i bild än bildlärare för samma årskurser. Det är viktigt att hålla sig till fakta: utbildningsomfattningen i bild är densamma. Fritidslärare med bildbehörighet F–6 läser inte mindre bild än renodlade bildlärare för motsvarande årskurser. Skillnader i kvalitet beror därför inte på utbildningen eller lärarnas kompetens, utan på hur skolledningen organiserar uppdraget – tid, schemaläggning, lokaler och ämnets status.
När huvudmän lägger bildämnet på fritidslärare utan att ge rätt förutsättningar, då uppstår ett problem. Men det är ett ledningsproblem, inte ett kompetensproblem. Min egen utbildningsväg visar hur felaktig förenklingen är. Jag är utbildad fritidslärare med behörighet i bild F–6. Jag började undervisa bild med enbart årskurs 3, och har sedan byggt upp undervisningen till att idag arbeta 50 procent som bildlärare i årskurs 3–6 och 50 procent i fritidshemmet.
Utöver mina 35 högskolepoäng bild i grundutbildningen har jag dessutom läst Lärarlyftet i bild årskurs 7–9 på Konstfack, ytterligare 45 högskolepoäng. Det innebär att jag har 80 högskolepoäng bild – mer än många tror, och fullt i nivå med ämneslärare för de årskurser jag undervisar.
Osynliggör vår kompetens
Att äldre lärarutbildningar såg annorlunda ut är sant – men irrelevant för dagens behörighetssystem.
I en kommentar till artikeln på Facebook lyfts att äldre bild- och slöjdlärare ofta hade flera års konst- eller hantverksutbildning innan lärarutbildningen, och att dagens utbildningar därför skulle ha lägre ämnesdjup. Det är en förståelig historisk reflektion, men den har inget att göra med dagens behörighetsregler. Dagens utbildningar är utformade efter dagens styrdokument, och dagens behörigheter är tydligt reglerade.
Att påstå att fritidslärare med bildbehörighet skulle vara ”entreprenadlösningar” eller en sänkning av ämnets status är därför felaktigt. Det osynliggör både utbildningens innehåll och den kompetens som faktiskt finns.
Om bildämnet ska stärkas måste vi rikta blicken mot skolorganisationen – inte mot fritidslärarna.
De verkliga problemen
Det verkliga problemet uppstår när skolledningar:
• schemalägger bildämnet utan tillräcklig tid.
• saknar ändamålsenliga lokaler.
• inte ger ämnet den status det förtjänar.
• förväntar sig att lärare ska undervisa utan rätt förutsättningar.
Det är då ämnet försvagas. Inte när utbildade lärare undervisar i det ämne de är behöriga för.
Reformen riskerar att slå hårt mot de praktisk-estetiska ämnena – men lösningen är inte att misstänkliggöra fritidslärare. Lösningen är att stärka organisationen runt ämnet.
Maria Ljung, bild- och fritidslärare Sjöängsskolan
LÄS ÄVEN
Debatt: Reformen slår hårt mot praktisk-estetiska ämnen
Debatt: Snabbspår hotar de praktisk-estetiska ämnena
