Jag är på intet sätt en skådespelartalang, tvärtom har det varit min fasa under alla år när det ska teambuildas och lekas charader. När man ska tramsa runt med kollegor på arbetet för att bonda och lära känna varandra. Delarna med dramaundervisning på svensklärarutbildningen var rena rama rysaren för mig och varje gång någon önskar att vi ska dramatisera i undervisningen rinner svetten längs ryggraden på mig. 

Ändå tänker jag ibland att undervisning kan vara jämförbart med att kliva in på en scen och att spela en roll. 

Beväpnad med en ängels tålamod

Just nu läggs scheman och kommande läsår planeras ute på landets skolor. Då behövs också en påminnelse om vad en slöjdlektion faktiskt innebär för den som undervisar. För tempot i en slöjdsal går inte att jämföra med många andra undervisningssituationer och det är inte möjligt att hålla samma intensitet lektion efter lektion, dag efter dag, utan återhämtning emellan.

Innan varje slöjdlektion behöver jag tid för att tänka igenom de olika delarna på lektionen. Vad behöver eleverna veta innan de startar sina arbeten. Vilka nivåer av kunskap finns att ta hänsyn till i gruppen? Vad hände förra veckans lektion som jag kan spinna vidare på? Hur ska jag bäst placera eleverna för bästa fokus, jag har bara en chans den här veckan. 

Oavsett hur trött jag är eller om humöret är i botten så åker leendet på, jag beväpnar mig med en ängels tålamod, även om jag bara vill skrika rakt ut när jag för femtioelfte gången får samma fråga från eleverna, och kliver ut på scenen.

Under lektionen är jag ständigt i beredskap, inte en enda stund kan jag sitta ner och titta ut över klassen så som jag sett kollegor göra i andra ämnen. Jag ilar mellan symaskiner och tillklippningsbord med ett öga på eleverna vid strykjärnen. Förklarar hur timern funkar samtidigt som jag hjälper en elev att förstå vad trådriktning innebär och en annan varför symaskinen låter så konstigt. Elever som inte kommer igång ska inspireras och hindras från att skapa situationer där säkerheten brister. 

Dränerad på energi

Det spelar liksom ingen roll att jag metodiskt gått igenom allt eleverna behöver veta innan det praktiska arbetet, kunskapen är helt borta i stunden den behövs.

När eleverna lämnat verkstaden och jag är helt dränerad på energi men måste snabbt sammanfatta det som hänt de senaste 80 minuterna, innan detaljerna jag behöver minnas nästa vecka vid samma tid har bleknat. Även till detta behövs tid. Vila fötterna ett par minuter, stuva undan elevernas alster och plocka fram nästa grupps påsar. Sedan börjar det om igen.

Det finns skäl att lägga stor vikt vid tiden mellan slöjdlektioner när scheman planeras och det är viktigt att både rektor och skyddsombud förstår att återhämtning och ställtid inte är en lyxfråga utan en arbetsmiljöfråga. Det går inte att ladda om hur många gånger som helst under en arbetsdag och ändå upprätthålla kvalitet, säkerhet och hållbarhet i undervisningen.

Bjud in till lektionsbesök om inget annat hjälper eller för all del, bjud in att vikariera några lektioner då och då. Det får nog de allra flesta att förstå varför tillräcklig återhämtning mellan slöjdlektionerna är en nödvändighet, inte ett önskemål.

Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg.

LÄS ÄVEN

Söderberg: I slöjd går det inte att vakna till i slutet av terminen

Söderberg: Insikten fick mig att lägga om min slöjdundervisning

Söderberg: Den garanterade undervisningstiden är ett luftslott

Söderberg: Jag fixar inte att utgå från elevernas intresse

Söderberg: Lura inte eleverna att lärande alltid är lätt!