Debatt: Elevkaptener i idrotten är en fullträff

När jag för snart ett och ett halvt år sedan introducerade elevkaptener i idrottsundervisningen på Uppsävjaskolan var det med en tydlig tanke: att skapa en mer inkluderande och positiv atmosfär i idrottshallen. Två elever i varje klass fick neongula kaptensbindlar och uppdraget att stötta sina klasskamrater, uppmuntra positiva beteenden och se till att ingen kände sig utanför. Det var ett enkelt grepp, men det har vuxit till något betydligt större.

Nu, efter mer än ett år, kan jag se hur kaptensrollen har utvecklats och hur den har påverkat både enskilda elever och hela klasserna. Det som började som ett försök att stärka sammanhållningen har blivit en naturlig del av undervisningen – och en viktig pusselbit när jag senare införde VAR.

Rollen blir konkret och synlig

Kaptenerna har fått mer ansvar än jag först tänkte. De leder inte bara stämningen under lektionerna, de är också de som kommer fram och begär videogranskning när ett lag vill utmana ett beslut. Det har gjort rollen mer konkret och synlig. Eleverna ser att kaptenen inte bara är en symbol, utan någon som faktiskt får agera och ta plats. Flera av dem som burit bindeln har märkbart växt i sitt självförtroende. En elev som tidigare höll sig i bakgrunden tar nu initiativ och peppar andra. En annan har gått från att vara tveksam till att själv föreslå hur gruppen kan jobba bättre tillsammans.

Det har varit en positiv reaktion från vårdnadshavare. Flera har nämnt att de tycker att idén med elevkaptener är bra och att barnen har pratat om det hemma på ett positivt sätt. Det är en fin bekräftelse på att rollen betyder något även utanför idrottshallen.

Fler elever vill vara kaptener

Samtidigt har jag lärt mig att vara tydlig med gränserna. Kaptensrollen handlar inte om att bestämma över andra eller att vara ”bäst”. Den handlar om att stötta, uppmuntra och bidra till en trygg miljö. När det någon gång har skett en gråzon har jag tagit ett samtal direkt efter lektionen. Det har räckt. Eleverna förstår snabbt vad som förväntas när förväntningarna är klara från början.

En oväntad effekt är att fler elever aktivt vill bli kaptener. Det är inte längre bara de självklara ledarna som räcker upp handen. Även mer stillsamma elever vågar anmäla intresse. Det visar att rollen har blivit tillgänglig och attraktiv på ett sätt som går bortom prestation.

Jag använder fortfarande kaptener främst i årskurs 5, där mognaden finns för att ta det ansvar som krävs. Ambitionen finns att pröva det i årskurs 4, men jag är försiktig. Det måste kännas rätt för både eleverna och undervisningen.

Det som gläder mig mest är hur kaptenerna har bidragit till en kultur där eleverna tar mer ansvar för varandra. När någon faller i en hinderbana eller misslyckas med en övning är det oftare en klasskamrat – inte bara jag – som uppmuntrar. Det är precis den effekt jag hoppades på när jag delade ut de första neongula bindlarna.

Löser såklart inte alla problem

Elevkaptenerna har inte löst alla utmaningar i idrottshallen. Men de har gjort skillnad. De har gett eleverna en konkret roll, stärkt ledarskapet och bidragit till en mer inkluderande miljö. Tillsammans med VAR har de skapat en undervisning där eleverna inte bara rör på sig – de deltar, tar ansvar och känner att deras röst räknas.

Jag ser fram emot att fortsätta utveckla rollen. Nästa steg blir att ge kaptenerna ännu mer utrymme att planera enkla moment och att reflektera tillsammans efter lektionen. För om det är något det här året har lärt mig, så är det att när elever får äkta ansvar växer de – och hela klassen med dem.

Ara Sarkisian är idrottslärare på Uppsävjaskolan i Uppsala kommun

LÄS ÄVEN

Elevkaptener svetsar ihop klassen

Debatt: Därför har jag infört VAR i idrottsundervisningen

Sarkisian: Idrottslärare har en avgörande roll för elevernas framtid

Idrottsläraren om övningen som gör alla elever aktiva