Speciallärarreformen: Kompetensen som ska räcka till allt

Läsning, skrivning, matematik och funktionsnedsättningar – inom alla dessa områden ska den nya speciallärarutbildningen ge fördjupade kunskaper. Studenterna ska dessutom lära sig att arbeta på individ-, grupp- och organisationsnivå, handleda kollegor, bidra till skolutveckling och arbeta elevnära.

För att skapa utrymme tas kravet på ett självständigt arbete om 15 högskolepoäng bort. Lärosätena får själva bestämma hur examinationen ska utformas och hur utbildningstiden ska fördelas mellan de olika kunskapsområdena.

Eva Durhan anser att dagens utbildningar är för abstrakta och vetenskapligt inriktade. Studenterna har redan en högskoleexamen och har skrivit ett examensarbete, det som behövs är mer praktiska specialpedagogiska metoder, didaktik och elevnära arbete, resonerar hon. Regeringens direktiv öppnade för en kortare, påbyggnadsbar utbildning på 60 högskolepoäng, vilket enligt utredningen inte skulle ge utrymme för alla perspektiv. Hon uttrycker förståelse för oron att kunskaperna tunnas ut när så många områden ska rymmas inom tre terminer.

Det går inte att säga något om antalet som kommer att utbildas, vi vet ju inget om söktrycket.

– Men samtidigt har jag fullt förtroende för att lärosätena själva kan avgöra var de ska lägga tyngdpunkten. De har ju olika målgrupper och kan anpassa undervisningen därefter. Sedan kan man alltid läsa fortbildningskurser om man vill bli ännu mer expert inom något område, det finns ju mängder av kurser i specialpedagogik.

Wieland Wermke menar att bredden och fördjupningen inte ryms inom 90 högskolepoäng. Han vänder sig också mot att kravet på ett examensarbete om 15 högskolepoäng tas bort:

– Den akademiska fördjupningen behövs. Mina studenter uppskattar den verkligen. Tack vare uppsatsen blir de bättre på att reflektera över sin praktik på vetenskaplig grund, och blir bättre på att undersöka och beskriva fenomen, värdera kunskaper och kunskapsluckor. Att ”avakademisera” utbildningen är en farlig väg.

– Sedan är det märkligt att utredaren säger att det kan vara upp till varje lärosäte att avgöra om man vill ha kvar ett examensarbete. Vad händer då med likvärdigheten? Ska ens fördjupning bero på var man har studerat? Ironiskt nog bygger utredaren till stor del sina slutsatser på samma typ av studentarbeten som man föreslår att delvis avskaffa.

Spetsinriktningarna försvinner

Breddningen får särskilt stora konsekvenser för elever med synskada, dövhet eller hörselskada och grav språkstörning, för vilka det i dagens speciallärarutbildning finns särskilda specialiseringar. I den nya examen tas de bort. Kunskap om funktionsnedsättningar ska i stället ingå i den breda utbildningen, medan Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, förutsätts ge kompletterande kompetensutveckling.

Utredningen hänvisar till att få speciallärare har examinerats inom vissa av de nuvarande inriktningarna och beskriver deras betydelse inom specialskolan som ”marginell”.

Men antalet examinerade visar inte i sig hur stort kompetensbehovet är eller hur väl utbildningarna möter det. Special-skolan hade omkring 790 elever läsåret 2024/25, men elever med de berörda funktionsnedsättningarna finns också i andra skolformer.

Den nya examensbeskrivningen nämner varken punktskrift eller teckenspråk.

På frågan vem som ska garantera denna kompetens efter 2029 svarar Eva Durhan att SPSM bedöms klara uppgiften:

– Visst, det kan bli en liten merkostnad, men väldigt liten i så fall. Det är en otroligt liten grupp det handlar om och det är ju inte en speciallärarkunskap att undervisa dem. Det finns speciella lärare som kan teckenspråk.

Men dövhet, hörselskada, synskada och grav språkstörning ställer olika krav på undervisningen. Att elevgrupperna är små visar inte att specialistkunskapen är mindre viktig. Frågan är hur den ska säkras när de särskilda utbildningsvägarna försvinner.

Utredningen anger inte vilket innehåll SPSM ska ta över, hur omfattande kompletteringen måste vara, om myndighetens anslag räcker eller hur kompetensen ska säkras i hela landet. Kostnaden är inte beräknad.

Wieland Wermke menar utredningen negligerar själva innebörden av specialistkompetens.

– Alla akademiska yrken har specialister, i sjukvården har vi läkare och sjuksköterskor med olika typer av specialiseringar. Skolan ska se på sina specialister på samma sätt. Om man ska hjälpa en elev på djupet, en elev med omfattande utmaningar, då måste man också vara specialiserad.

Ingen vet om det blir fler speciallärare

Ett huvudargument för reformen är att Sverige behöver fler speciallärare. Skolverkets prognos pekar på en framtida brist, samtidigt som fler söker och examineras från specialpedagogutbildningen än vad det beräknade behovet kräver.

Enligt förslaget får alla som tar den gemensamma examen både titeln speciallärare och behörighet att ge särskilt stöd inom sin specialisering. Det innebär inte att fler utbildas eller anställs på skolorna.

– Det går inte att säga något om antalet som kommer att utbildas, vi vet ju inget om söktrycket, säger Eva Durhan.

De nya speciallärarna ska inte bara ersätta dagens speciallärare utan även kunna handleda kollegor, arbeta på organisationsnivå, bidra till skolutveckling, ingå i elevhälsoarbetet och, om arbetsgivaren önskar, utföra det arbete som specialpedagoger gör i dag. Utredningen redovisar inte vilket bemanningsbehov som följer av att den nya utbildningen ska omfatta båda yrkesgruppernas arbetsuppgifter.

Reformen bygger in nya brister

Det finns problem som talar för förändring. Många skolor behöver speciallärare som behärskar både läsning och matematik. Undervisningens plats i utbildningen kan behöva stärkas. Speciallärares och specialpedagogers roller överlappar.

– Extremt lite skiljer de nuvarande utbildningarna åt, ännu mindre än jag hade trott. De första 30 högskolepoängen och de sista 30 är väldigt lika, bara de 30 i mitten skiljer sig en del, säger Eva Durhan.

Att alla som tar den nya examen också får behörighet att ge särskilt stöd är en tydlig vinst med en reform.

Men elevens svårigheter upphör inte när fyran blir femman, skolans behov upphör inte när speciallärarens behörighet gör det, och spetskompetensen blir inte mindre betydelsefull för att elevgruppen är liten. Förslaget inför nya behörighetsgränser och avvecklar dagens spetsinriktningar, men visar inte hur skolorna ska klara bemanningen och säkra specialistkompetensen. 

Intervjuer: Påhl Ruin

LÄS ÄVEN

Tror ni på stödreformen?

Ogranskade ChatGPT-länkar bakom regeringens spec-utbildningsförslag

”Nu ska det alltså bli stödgrupper med lärare utan korrekt ämneskompetens?”