Under hösten har det flera gånger uttryckts en önskan från elever om att den babyloniska kungen Hammurabis lag ”öga för öga, tand för tand” borde råda i Sverige. Det är antagligen en kombination av grabbigt grupptryck och vilja att utmana och provocera. Mitt svar blir som ett brev på posten att Sverige är en rättsstat. Detta följs av en kort predikan om att Hammurabis lag inte är en princip som är gångbar i en demokrati.

I likhet med önskan om den demokratiske diktatorn så fastnar eleverna i en myt. I en liten och högljudd subgrupp är önskan om att Hammurabis lag i alla fall ska gälla i skolan väldigt stark. Trots att det känns som att jag jobbar i motvind finns det ändå ljusglimtar.

Förflyttningar tar tid

Samma elever har fått undersöka demokratin i olika länder och jämfört med Sverige. När det går upp för de enskilda individerna bland Hammurabis lag-förespråkarna att det inte är självklart i alla länder med demokratiska grundbultar, som exempelvis pressfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet, att du är oskyldig till att motsatsen är bevisad och rätten att få älska vem du vill. Då blir det tydligt för dem att det inte går att ta demokratin för given. I enskilda samtal med mig i klassrummet yttras ”vad sjukt” och ”det är ju verkligen inte okej”.

Förflyttningar tar tid. De individuella samtalen ger mig ändå hopp. Det kanske är roligt i stunden att förespråka Hammurabis lag, men om vi skulle omsätta det till praktik i Sverige så håller eleven antagligen inte med.

Skam den som ger sig

Det är lätt att ta demokratin för given. Det är även lätt att dras med när ens polare uttrycker ljudligt att hämnd är den bästa principen för rättsskipning. Då är det bra att skoluppgifter ibland kan påminna eleverna om att det är nog är rätt fett med demokrati och rättsstatens principer.

Min outtröttliga kamp för att fostra demokratiska samhällsmedborgare fortsätter, en skoluppgift och ett samtal i taget. Förhoppningsvis hinner jag omvända alla Hammurabis lag-förespråkare under de tre terminer som de har kvar på högstadiet.

Skam den som ger sig.

Emilia Friberg, högstadielärare i svenska och SO-ämnen på Västra Stenhagenskolan i Uppsala.

LÄS ÄVEN

Friberg: Elever drömmer om en demokratisk diktator

Friberg: Hur avgrundsdjup är läskrisen egentligen?

Friberg: Ibland behöver eleverna bara få njuta av ett biobesök

Friberg: Det sitter hårt inne för elever att erkänna hur lite de läser

Friberg: Önskar att jag slapp ”teach for the test” i vår

Friberg: Mina elever har redan checkat ut mentalt

Friberg: Nej, SO är inte ett ämne