Debatt: Orimligt att ta bort historiebruk ur nya kursplanen

Skolverket har presenterat förslag till de nya kursplanerna som nu är ute på remiss. Det finns mycket att säga och analysera men en röd tråd är att lärares autonomi i klassrummet kommer att minska rejält. Det är helt enkelt stora förändringar på gång och den skola som vi har idag utifrån det ämnesinnehåll som finns kommer vara något helt annat i framtiden genom de nya kursplanerna.

Ett ämne som förändras fundamentalt är historieämnet. Det handlar inte endast om när något område ska läsas eller om att tona ner vissa kunskapsområden som till exempel historisk källkritik, utan även övergripande strukturer för vad historia är samt hur det ska läras ut kommer att vara helt annorlunda. Jag menar att flera avvägningar är märkliga, inkonsistenta och kommer skada historieundervisningen samt elevernas historieförståelse och allmänbildning.

”Helt orimligt”

En av de största förändringarna i historieämnet är att man tar bort historiebruket. För mig är detta helt orimligt, det görs dessutom på Skolverkets eget bevåg då det finns med i den ämnesspecifika instruktionen. Varför är det orimligt? Av flera anledningar. En viktig anledning är att hela syftet med historieämnet, så som det presenteras, är att eleverna ”ska bättre förstå samhället i dag” och ”se vår egen plats i tid och rum och ta ansvar för framtiden”. För att kunna göra detta måste eleverna tränas i historiebruk, eleverna måste tränas i hur historia används för att försöka påverka oss i vår samtid genom att peka på det förflutna. Det räcker inte att detta finns i gymnasiet utan behöver ske tidigare. Det är samtidigt ett direkt fel att historiebruk inte skulle vara en grundläggande kunskap och färdighet inom historieämnet, som förslaget menar, utan det är en viktig aspekt av den historiska medvetenheten samt fördjupar elevers förståelser för ämnesområdet och den historiska referensramen.

En annan viktig anledning är att vi matas dagligen av historieanvändandet överallt i samhället som genom sociala medier, bland nyheter, kulturella och politiska inslag med mera. Detta har blivit extra tydligt i den politiska debatten där ledare för bland annat USA och Ryssland hela tiden anspelar på olika historiska händelser för att göra vissa politiska poänger eller utmåla grupper och individer på ett särskilt sätt. Detta förekommer självklart också på sociala medier där våra ungdomar möter dessa referenser vare sig vi vill det eller inte. Det är därmed vår plikt att rusta våra elever för att kunna se dessa mönster, förstå dem samt kunna värja sig mot illvilliga budskap som använder historiska referenser för att påverka människor i vårt samhälle och vårt samhälle i stort. Att detta arbete ska börja på gymnasiet är på tok för sent och kommer göra mer skada än nytta i längden.

Mer nationalistisk fåra

Detta innebär inte att det inte funnits befogad kritik mot historiebruk i grundskolan. Allt för ofta har historiebruk överakademiserats genom att använda Klas-Göran Karlsson och Ulf Zanders etiketter kring historiebruk. Detta var inte alls tänkt att användas av grundskoleelever, vilket gjort kunskapsområdet för abstrakt och diffust. Här hade dock Skolverket chansen att konkretisera historiebruket och göra det än mer elevnära. Denna chans finns fortfarande, men då behöver Skolverket backa på sitt eget förslag och återinföra historiebruk som en naturlig del av historieämnet, vilket det borde vara och är.

Till sist så kan man se att förslaget flyttar tillbaka historieämnet i en mer nationalistisk fåra utifrån att fostra elever in i en egen gemensam kultursfär och förstå den svenska statens utveckling genom historien från statsbildning till demokratiskt samhälle samt dess plats i världen. Det är därmed förståeligt att historiebruk och historisk källkritik tonas ner, för ifrågasättande har inte samma plats i en sådan historiesyn. Frågan blir till sist vad vi vill att historieämnet ska vara. Ett ämne där elever lär sig en gemensam berättelse om det förflutna, eller ett ämne där de får verktygen att förstå, granska och ifrågasätta den? För mig är svaret självklart. Historia ska inte endast fostra elever att okritiskt acceptera en berättelse, utan utbilda dem till att själva kunna förstå och förhålla sig till historien.

Pontus Vesterberg, lärare på Sofiedalskolan i Valbo i Gävle kommun.