Lektorns bästa läslovstips till lärare

Snart är det höstlov – eller läslov. Ord förändrar inte världen, men sänder signaler och sätter riktningar. Med Pisaraset kommer en tydlig riktning för skolan och samhället: att öka läsandet och stärka läskulturen. För ingen handling hjälper kunskapssamhället mer än att skapa nya läsare, en handling som kräver att vi lever som vi lär.

Men vad läser vi själva när höstmörkret och tröttheten lägrar sig? Själv laddar jag upp med en lagom dos av nytt och gammalt, som att träffa nya och gamla kompisar.

En bok som borrar i omläsningens väsen är Vivian Gornicks essäsamling ”Aldrig färdig: en obotlig omläsares memoarer”. Gornick, amerikan från New York, liknar omläsning vid att ligga på psykoanalysens divan. Hur har livet – alla tankar och beteenden – förändrats sedan den senaste läsningen av en viktig bok? Gornicks omläsningar vävs ihop med livserfarenheterna som judisk arbetarklasskvinna uppvuxen i Bronx med flera äktenskap bakom sig och en ifrågasättande livssyn. Följaktligen blir det mycket kärlek och trassliga relationer som hos D.H. Lawrence, Marguerite Duras och Natalia Ginzburg.

Pigga 50-åringar

Inom svensk litteratur fyller flera högklassiga romaner 50 i år. Främst står Ulf Lundells generationsroman ”Jack”; som förre statsministern Stefan Löfven läste fem gånger på raken. Sus och dus, en ung man som vill bli romanförfattare och rockmusiker, det vilda livet i Stockholm och på Gotland. Ganska långt från Löfven, kan tyckas, vilket bekräftar litteraturens funktion som livsförhöjare och perspektivvridare.

Lika utmanande var en gång ”Det allra mest förbjudna” av Kerstin Thorvall. Även här handlar det om uppror – mot överheten, normen och modern. Fri kärlek, fria tankar och ett komplicerat liv. Jag lät en gång trea på gymnasiet läsa denna roman, en upplevelse som ledde till många och långa diskussioner. Kan man verkligen vara så egotrippad som förälder? Var det verkligen så här på 1970-talet? Vilken vild kvinna! Reaktionerna var många.

En klassisk samlevnadsroman är ”Maken” av Gun-Britt Sundström. I centrum står Martina och Gustav, ett ungt par som försöker få sin relation att fungera, trots oenighet om kärlek och samliv. Romanen ställer frågan: Vad händer när vi försöker ordna kärleken efter våra ideal, men känslorna vägrar följa reglerna? Talande för dåtidens feminism är att Martina vill leva friare än Gustav. Sist ut bland femtioåringarna är bästsäljaren ”Barnens ö” av P.C. Jersild, där elvaåringen Reine som skippar sommarkolonin och driver runt ensam i ett sommarvarmt Stockholm. Reine vill använda sommaren till att fundera över livets stora frågor innan puberteten tar över. Vad är meningen med livet? Finns Gud? Varför beter sig de vuxna så konstigt? Men hans filosofiska funderingar kolliderar med en krass vuxenvärld.

En bok jag gärna läser om

Själv läser jag ofta om mästerverket ”Stoner” av John Williams, den starkaste skildringen av lärarliv som någonsin skrivits. Stoner, en enkel man från en kärv jordbrukarfamilj, bryter med sin utstakade bana och blir universitetslärare i engelska. Som en uppenbarelse drabbas han av litteraturen, rösterna från Shakespeare och andra klassiker som talar till honom på starkaste sätt genom århundradena. Han gifter sig och skiljer sig, får barn och drabbas av den småskurna mobbning som så ofta beskrivs i romaner om akademin. Han är annorlunda – men på fel sätt bland de ”fritänkande” kollegorna. Här ges en mästerlig skildring av ett människoliv, förbluffande äkta och med glödande vardagsdramatik. Romanen – en late bloomer – publicerades först 1965, men det dröjde till 2010-talet innan det utbröt en global ”Stonermania”.

Drabbar gör även den årsfärska romanen ”Älskad och saknad”. Romanens huvudperson Ruth är också lärare. Hennes vuxna dotter Eleanor lever i svårt missbruk och när ett barnbarn föds blir det Ruth som får träda in som förälder åt sitt barnbarn Lily. Bokstavligen köper hon sig rätten till barnbarnets vårdnad genom att ge kuvert med pengar till sin dotter och få henne att skriva på adoptionshandlingar. Det är en omskakande läsning, men befriad från all klibbig sentimentalitet och överdriven idealisering av Ruth. Författaren Susie Boyt är dotter till konstnären Lucian Freud och barnbarnsbarn till psykoanalysens grundare Sigmund Freud. Tillika jobbar hon som sorgeterapeut; så tonträffen har vässats på flera sätt. Det är en föredömligt kort roman; gripande berättas om ansvar, skuld och sanningar som människor blundar för. Själv kunde jag inte hålla tillbaka tårarna och säkert många med mig.

Även sakprosan ger starka upplevelser

Men stark läsning handlar inte bara om skönlitteratur. Under året har tre nya böcker inom sakprosan gett starka upplevelser. Först ut är sociologen Roland Paulsens ”Avbegåvad”, där den egna livsberättelsen varvas med ett skarpt sakinnehåll. Tesen är att samtiden tenderar att stämpla människor med diagnoser och etiketter, snarare än att bejaka den växtkraft som finns i varje individ. Lärt, medryckande och aktuellt, oavsett om man håller med eller inte.

Tematiskt nästgårds finns psykiatriprofessorn Christian Rücks ”Generation trauma”. Här undersöks frågan om varför det talas så mycket om trauma idag, snarare än att sägs att livet ofrånkomligen kommer att ge oss en massa käftsmällar? De exploderande bokstavsdiagnoserna, traumabehandlingar och forskarstrider inom psykiatrin avhandlas med ett varmt, kunnigt och sakligt tonfall. Att Rück och Paulsen har hållit diskussionskvällar inför utsålda hus under hösten visar – med all önskvärd tydlighet – att det finns ett sug efter akademiker som förmedlar sina skattefinansierade kunskaper på ett publiktillvänt sätt och inte gömmer sig i elfenbenstorn.

Sist kommer en personlig favorit: ”Moralisk ambition” av den nederländske historikerna Rutger Bregman. Här ställs den brännande frågan varför så många unga lovande människor idag strävar efter rikedom snarare än att göra gott. Vår tids stora brist är inte intelligens eller resurser, menar Bregman, utan modet att låta moralen få konsekvenser. Med imponerande historisk bildning serveras flera intressanta och belysande exempel. Allra starkast känns berättelserna om hur slaveriet upphävdes och hur invånare i en liten by i Nederländerna gömde undan judar från Förintelsen. I båda fall handlar det om gärningar hos ett fåtal vanliga människor som fick historiska och livsavgörande konsekvenser. Med andra ord: den enskilda människans mod och moraliska kompass, spelar roll. Jag tänker mig att Bregmans bok är given läsning för varje historie- och samhällskunskapslärare i landet. Och för alla oss som vill stärka hoppet i mörka tider.

Att läsa är att resa, sägs det ofta. Men läsning handlar också om medskapande, att i dialog med författaren hitta nya djup och dimensioner inom sig själv, att utforska sin fulla mänskliga potential – känslomässigt, kreativt och kunskapsmässigt.

Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk.

LÄS ÄVEN

Fem bra böcker om lärares liv under krig

Fyra skolskildringar som lyser upp höstmörkret

Tips: Svenska klassiker perfekta som examenspresent

Lästips: Romaner om lärande är USA:s paradgren

Fem julklappsböcker – perfekta för lärare