Debatt: Skolans läskris kan inte lösas med en stoppklocka
Emma Davidian, svensklärare på högstadiet, menar att skapa tid för läsning inte är samma sak som att säkerställa att läsförståelsen utvecklas.
Debatt Svenska elever behöver läsa mer, men när läsning blir en fråga om minuter och bokinköp riskerar undervisningens viktigaste fråga att hamna i skymundan: Vad får eleverna möjlighet att förstå? skriver svenskläraren Emma Davidian.
I juni presenterade Skolverket en rapport som visar att tiden för läsning och läsrelaterade aktiviteter i årskurs 4 minskade med drygt en timme i veckan mellan 2011 och 2021. Samma dag lyfte regeringen fram satsningar på bland annat böcker, skolbibliotek och daglig läsning. Det är angelägna insatser, men de väcker också en större fråga: Hur säkerställer vi att mer tid med text också leder till fördjupad förståelse?
Minskad lästid är ett problem och tillgången till litteratur spelar roll, men här behöver debatten bli mer krävande. Att skapa tid för läsning är inte samma sak som att säkerställa att läsförståelsen utvecklas.
Det ena ersätter inte det andra
Vi kan räkna minuterna, men vi kan inte räkna oss fram till förståelse. En elev kan läsa en novell från första till sista sidan utan att upptäcka vad berättaren antyder. En annan kan stanna vid några meningar, undersöka en motsägelse och ompröva sin första tolkning. Det ena ersätter inte det andra. Läsflyt och uthållighet kräver träning, samtidigt som tolkning och reflektion behöver undervisning.
Detta vet lärare. Varje dag avgör de när elever behöver läsa själva, när en text kräver gemensam bearbetning och när ett samtal behöver få ta tid. Ändå är det ofta lättare att formulera nationella mål för tillgång och omfattning än att skapa förutsättningar för just det didaktiska arbetet.
Det är enklare att redovisa hur många böcker som köpts in än att synliggöra hur elever lär sig belägga en tolkning, förstå ett perspektiv eller ändra uppfattning med stöd i texten, men det som är enklast att redovisa får inte bli det enda som räknas.
Krävs tid för att planera för läsning
Lästid kan schemaläggas. Förståelse måste utvecklas. Därför behöver huvudmän och beslutsfattare ställa en kompletterande fråga när nya lässatsningar presenteras: Vilka förutsättningar får lärare att planera, pröva och följa upp undervisning som utvecklar elevernas förståelse? Tid för gemensam analys av elevsvar och texter är inte en bonus efter att läsminuterna säkrats. Den är en del av arbetet.
Det handlar inte om att välja mellan mängdläsning och fördjupning. Det handlar om att sluta behandla den första som ett tillräckligt svar på hur den andra ska växa fram.
Svensk skola behöver elever som läser mer, längre och säkrare, men målet kan inte bara vara att de tar sig genom fler texter. Målet måste också vara att texterna får dem att tänka längre.
Emma Davidian, svensklärare på högstadiet
LÄS ÄVEN
Debatt: ”Läs mer” är ingen undervisningsmetod
Sandström: Skolverkets bortglömda rapport är deppig läsning
