Föräldrars bakgrund avgör vilka elever som får stöd
En mamma kan sitta hos rektorn och slå näven i bordet och säga: ”Filip måste få stöd!”. Ett sånt tryck kommer mindre ofta från föräldrar med utländsk bakgrund, konstaterar forskaren Carlos Rojas.
Forskning
Barn till resursstarka föräldrar prioriteras framför barn i familjer med svårare livssituationer och barn med utländsk bakgrund. Det visar forskaren Carlos Rojas studie av två högstadieklasser.
– Varje enskild skola måste gå mer på djupet för att ta reda på varför det ser ut så här.
Carlos Rojas är sociolog och disputerade i våras på den specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Hans fältstudie ägde rum på två högstadieskolor där han under tre terminer följde två klasser i årskurs 8 och 9 – intervjuade elever, vårdnadshavare, lärare och annan skolpersonal.
20 av eleverna hade vid starten av nian F i minst ett kärnämne. Nio av dem hade föräldrar som var födda i Sverige – samtliga fick kartläggningar, särskilt stöd sattes in och alla utom två höjde sina betyg och blev behöriga. De övriga elva hade föräldrar som invandrat – ingen av dem fick kartläggningar eller åtgärdsprogram och endast två lyckades bli behöriga.
Ett extremt tydligt resultat, hur reagerade du på det?
– Att det var så entydigt, det var förbluffande. En i betygsnämnden kallade det för ”breathtaking”.
Det handlar ändå bara om 20 elever, går det att dra några generella slutsatser?
– Jag gör inte anspråk på att det ska vara generaliserbart. Men när jag har varit runt och föreläst om mina resultat har jag mötts av igenkänning hos många rektorer och skolledare.
Vissa föräldrar sätter press på skolor
Det är svårt att hitta nationell statistik som kan stärka hans tes, andelen som får särskilt stöd sorteras inte efter föräldrarnas inkomst eller etniska bakgrund. I skolor där nästan alla har utländsk bakgrund är det förstås väldigt många som får stöd, men det finns inga siffror på hur det ser ut i skolor där runt hälften har invandrarbakgrund.
Carlos Rojas huvudpoäng är emellertid inte att slå fast hur det ser ut, hans poäng är att försöka skaffa sig en djupare förståelse för varför det ser ut så här. Och han har sett ett antal saker det beror på.
En första är att barn i resursstarka familjer oftare har föräldrar som sätter press på skolan på att något måste göras för att förbättra situationen.
– En mamma kan sitta hos rektorn och slå näven i bordet och säga: ”Filip måste få stöd!”. Ett sånt tryck kommer mindre ofta från föräldrar med utländsk bakgrund. Och det finns föräldrar som oavsett bakgrund helt enkelt antar att skolan tar ansvar för barnens undervisning när de sagt att de ska göra det. Fast de inte gör inte alltid det.
”Farligt med förutfattade meningar”
En andra förklaring är att familjer med mer resurser har bättre och mer kontinuerlig kontakt med skolan, de är bra på att berätta om orsaker till att deras barn har utmaningar. Det gör det också lättare för skolan att sätta in rätt typ av insatser.
– I en av skolorna fanns en pojke med rötter i Mellanöstern som lärarna menade struntade i skolan och var blasé. När stödinsatser för honom diskuterades var ett argument för att inte ge honom det att han inte hade motivationen eller stödet hemifrån. När högstadiet nästan var slut kom det fram att hans pappa hade varit döende en längre tid, utan att någon i personalen vetat om det.
Vad säger den historien?
– Att det är farligt med förutfattade meningar. Skolan trodde, vilket ofta är fallet, att pojken saknade stöd hemifrån och hade utvecklat en anti-plugg-attityd. Om det hade handlat om en infödd familj hade skolan förmodligen känt till att föräldern var sjuk.
”Jag dömer ingen”
En tredje sak som spelar roll för vilka som får stödinsatser, som hänger ihop med det ovan, är hur elevers och föräldrars attityd till skolarbete uppfattas – till exempel om de kommer då skolan kallar till möten eller erbjuder läxhjälp.
– Det går att förstå hur skolan tänker, man har begränsade resurser och ont om tid. Personalen känner en press ”uppifrån” att få så många som möjligt att nå behörighet. Då är det lätt att satsa på de elever som verkligen anstränger sig och där man kan se resultat.
Utöver att följa de två klasserna har han intervjuat skolchefer och rektorer i nio kommuner samt studerat uppåt hundra kommunala policydokument relaterade till arbetet med stödinsatser.
– Jag dömer ingen för hur det ser ut idag, men jag vill inte heller friskriva någon från ansvar. Alla måste fråga sig vad de kan bidra med för att förbättra situationen.
LÄS ÄVEN
Etniska grupperingar starka i blandade skolor
Larmsiffror avslöjar stora språksveket i skolan
Professorns hårda språkdom: ”Vi står handfallna”
