Debatt: ”Läs mer” är ingen undervisningsmetod

Sverige befinner sig i en läskris. Nästan var tredje elev i årskurs 9 saknar grundläggande läsförståelse och läsningen i skolan har minskat. Samtidigt kraftsamlar vi: böcker köps in, skolbibliotek stärks och Sverige har fått en nationell lässtrategi. Bra. Barn behöver läsa mer, men vad händer när eleven faktiskt öppnar boken?

Där sitter eleven på sida 47. Hen kan läsa orden, men har tappat vem ”hon” syftar på. Ett avgörande begrepp på sida 45 var obekant. Ledtråden mellan raderna gick förlorad. Texten fortsätter framåt. Förståelsen gör det inte och vad säger vi? Du behöver läsa mer. Det är ungefär som att säga till den som kämpar med simningen att lösningen är några längder till. Mer läsning behövs, men mer av något man ännu inte behärskar är inte undervisning.

Undervisar sönder läsningen

Det är där läraren måste in. Vi behöver göra det skickliga läsare gör nästan omärkligt synligt: stanna när förståelsen brister, reda ut ord, bygga nödvändig bakgrundskunskap, göra inferenser och koppla ihop information. Vänta, nu tappade jag texten. Var hände det? Vad behöver jag förstå för att komma vidare?

Tillgång till böcker är inte samma sak som tillgång till läsning. Mellan dem står undervisningen, men också här kan vi gå fel. I vår iver att undervisa om läsning kan vi undervisa sönder den. Varje kapitel får frågor. Varje tanke ska bevisas. Strategier ska namnges och rutor fyllas i. Till slut har eleven arbetat så mycket med texten att hen knappt hunnit läsa den och kanske är det här läsdebatten behöver lämna sina skyttegravar.

Målet är inte att klara läsförståelseuppgifter

Vi behöver inte välja mellan läslust och undervisning, mängd och metod samt böcker och didaktik. Barn behöver berättelser som drar dem vidare och undervisning som gör det möjligt att följa med. Elever behöver läsa mer och elever behöver undervisning för att kunna läsa mer, men undervisningen har ett slutmål: att göra sig själv mindre nödvändig.

Vi ska hjälpa eleven in i texten, inte ställa oss mellan eleven och den. När Sverige nu kraftsamlar kring läsningen får vi därför inte nöja oss med att räkna böcker, minuter och lästillfällen. Vi måste också fråga vad som händer med eleven på sida 47. Målet är inte eleven som klarar ännu en läsförståelseuppgift. Målet är eleven som till slut tittar upp ur boken och frågar: ”Kan vi inte läsa lite till?” Då läser vi lite till.

Emma Davidian, svensklärare på högstadiet

LÄS ÄVEN

Lagarbetet får alla elever att erövra svenska språket

Sandström: Vi rasar i Pisa men här hemma fortgår charaden

Debatt: Vi måste prata mer om glädje i språkundervisningen

Herlitz: Jakten på att bli klar står ofta i vägen för förståelsen