Lovisa tränar barnen på att bråka – får stipendium

Foto: Johan Bävman

Lovisa Gulldén och hennes kollegor planerar in aktiviteter där barnen behöver lyssna på varandra, träna på att något är upptaget och vänta på sin tur.

Årets Ulla-Britta Bruun-stipendiat Lovisa Gulldén ser inte konflikter som något som ska undvikas i förskolan – utan som en möjlighet att utveckla barnens sociala förmågor.
– Rent krasst låter vi barnen bråka.

På golvet inne på enheten Älvstigen ligger ett stort vitt pappersark. På arket syns konturerna av en solros. Fyra barn arbetar med att färglägga solrosen genom att klistra fast gröna och gula pappersbitar på stammen respektive blomman. Men det finns ett problem. Barnen är fyra och de framlagda limstiften bara tre. Vide, 3 år, har därför inget att limma fast sina bitar med och ser lite ledsen ut.

– Kan ni hjälpa Vide på något sätt, frågar förskolläraren Lovisa Gulldén de andra barnen.

De tittar på varandra och överväger situationen.

– Vi kan byta med varandra och sedan ta tillbaka, föreslår Majken, 4 år, och ger sitt limstift till Vide.

Han börjar klistra fast pappersbitar medan Majken tittar på.

– Men nu har jag inget lim, säger hon efter en liten stund.

Freja, 4 år, löser det genom att ge Majken sitt limstift. För att sedan konstatera att nu är det hon som är utan. Hon får då treåriga Davids stift och så är bytesleken i gång. Varje gång något av barnen är utan limstift får det ett stift av något av de andra barnen.

– Vi byter hela tiden, konstaterar Freja glatt.

Har slutat förebygga konflikter

Lovisa Gulldén är årets Ulla-Britt Bruun-stipendiat.

Så här ser det ofta ut på Lackalänga förskola i skånska Kävlinge nu för tiden. Barnen gör något tillsammans men det saknas tillräckligt med exempelvis bollar, färger eller penslar för att alla ska kunna ha sin egen. Inte för att förskolan saknar resurser utan för att pedagogerna sedan några år tillbaka jobbar med att se konflikter som en pedagogisk möjlighet och en viktig del av barns sociala lärande.

– Tidigare förebyggde vi många konflikter genom att se till att det alltid fanns tillräckligt med material och verktyg så att alla barn kunde få var sin. Om flera barn alltid ville leka med samma röda bil köpte vi in en till likadan för att undvika att konflikter uppstod, säger Lovisa Gulldén.

Hon upplever att det sättet att arbeta, det vill säga att underlätta och lösa situationer som uppstår mellan barnen i stället för att uppmuntra till kommunikation, har blivit regel snarare än undantag inom förskolan under senare år.

– Det var annorlunda när jag började arbeta som förskollärare för femton år sedan, då bad man oftare barnen att vänta om något de ville ha var upptaget, säger Lovisa Gulldén.

Får träna på sociala förmågor

Arbetet med att ”värna konflikter” påbörjades på Lackalänga förskola efter en utvecklingsdag hösten 2022 då alla medarbetare introducerades för begreppet som ett led i att börja arbeta mer med social hållbarhet.

– Att värna konflikter innebär att tillåta barn att tycka olika, hamna i meningsskiljaktigheter och pröva sina sociala förmågor, säger Lovisa Gulldén och tillägger:

– När en konflikt uppstår är det viktigt att det finns en närvarande pedagog som kan stötta genom att sätta ord på det som händer och hjälpa barnen att använda de sociala begrepp de har tillgång till.

Att språket är avgörande för barnens möjligheter att hantera konflikter och relationer har blivit tydligt under utvecklingsarbetets gång. Lovisa Gulldén och hennes kollegor har därför arbetat fram gemensamma, åldersanpassade sociala begrepp med tydlig progression som de använder i konfliktarbetet. I tidig ålder stöttar de barnen med ord som ”upptagen”, ”byta” och ”tillsammans”. När barnen blir äldre och utvecklas fyller de på med fler begrepp, som att ”lyssna”, ”samarbeta” och ”kompromissa”. Begreppen fungerar som praktiska verktyg för barnen och ger dem möjlighet att uttrycka sig och förstå både sig själva och andra.

Vid behov använder pedagogerna även tecken som stöd och förstärkning.

Foto: Johan Bävman

Barnen får träna på att samsas om limstiften när solrosen ska färgläggas.

Vänta på sin tur

De tar också gärna hjälp av litteraturen för att lära barnen att se konflikter ur flera perspektiv. Den här dagen började till exempel med att Lovisa Gulldén under morgonsamlingen läste högt ur boken ”Vänta på din tur” som ingår i serien ”Tio små kompisböcker”. Detta för att påminna barngruppen om hur man kan lösa en konflikt som uppstår när många vill göra samma sak samtidigt. En bra påminnelse visar det sig när några av barnen tillsammans med barnskötaren Jessica Fagerdal lite senare bestämmer sig för att bygga en hinderbana. När banan är klar vill förstås alla barnen prova den samtidigt.

– Tänk på hur Kanin och Igelkott gjorde i boken, säger Jessica Fagerdal.

Barnen lyssnar, tänker till och ställer sig sedan på ett litet led och inväntar sin tur. De är mellan två och fem år så det tar lite olika lång tid för dem att ta sig runt banan.

– Vi gör ofta så att vi först läser något tillsammans, därefter samlas vi kring en undervisningssituation för att sedan avsluta med någon form av fysisk aktivitet. Det kan också ske i omvänd ordning, det viktiga är att alla tre bitarna är med, säger Lovisa Gulldén.

Aktiviteter som utmanar barnen

När pedagogerna på förskolan började med arbetet kring att värna konflikter planerade de mer medvetet in aktiviteter där konflikter lätt kan uppstå, till exempel aktiviteter där barnen behöver lyssna på varandra, dela med sig, träna på att något är upptaget och/eller vänta på sin tur.

– Men med tiden har det blivit en så självklar del av vårt arbetssätt att det genomsyrar allt vi gör utan att vi behöver planerar in särskilda aktiviteter, säger Lovisa Gulldén.

På frågan om arbetssättet har lett till färre konflikter mellan barnen tvekar hon lite innan hon svarar.

– Kanske inte färre men mindre. Vi pedagoger är mer lyhörda för konflikter nu och har blivit bättre på att hantera dem innan de växer sig stora. Det har lett till mer harmoniska barngrupper där alla barn kan leka med alla.

För att nå dit de är i dag har pedagogerna under utvecklingsarbetet haft träffar där de har fått testa att själva lösa potentiella konfliktsituationer. Till exempel har de i mindre grupper fått i uppgift att dela upp ett begränsat antal godisbitar i olika storlekar och smaker mellan sig så att alla i gruppen blir nöjda. De har också precis som barnen fått uppgifter att lösa där limstiften och saxarna har varit för få.

– De praktiska uppgifterna har fått oss att fundera över vad vi vuxna gör för att komma överens i situationer där konflikter kan uppstå. Svaret är att vi samtalar, lyssnar, diskuterar, argumenterar, förhandlar och kompromissar. Vi har insett att det ofta inte behövs så mycket för att lösa en konflikt. Det viktiga är att vi kommunicerar med varandra, säger Lovisa Gulldén.

Anknytning är en förutsättning

En annan insikt som har vuxit fram är att anknytning är en grundförutsättning för att arbetet med social hållbarhet och konflikter ska fungera.

– Vi är måna om att försöka skapa en nära och varaktig känslomässig relation till alla barn, men vi är också medvetna om att relationer inte kan påtvingas och respekterar att barnen själva väljer vem de knyter an till.

Det är en viktig del i vårt förhållningssätt, säger Lovisa Gulldén.
Som en konsekvens av det menar hon att det kan vara bra att när en konflikt uppstår fundera över vem
av pedagogerna som står de inblandade barnen närmast och därmed är mest lämpad att stötta i just den konflikten.

LÄS OCKSÅ:

Så kan barnen lära sig av konflikter

Podcast: Så hanterar vi barnens konflikter

Årets UBB-vinnare lyfter de yngsta i förskolan

Deras dramatiseringar lär de yngsta om samarbete