Debatt: För många uppdrag – förskolan kan inte fixa allt

Jag har precis avslutat ett utvecklingssamtal, dörren går igen bakom vårdnadshavarna och tystnaden lägger sig i rummet.

Orden som uttalades i slutet hänger kvar i luften:

”Glöm inte att hen är liten, hen behöver närhet och hjälp även om det kanske inte upplevs så.”

Hen är ett blivande skolbarn, hen har en kravfylld vardag på förskolan där hen får ta mycket eget ansvar för hen är ett av 22 barn på 2,8 pedagoger i en 3–5 års barngrupp, som hen dessutom ofta vistas i över tio timmar på en dag.

Jag lovar att inte glömma.

Fler saker jag lovar att inte glömma

Jag lovar också att inte glömma hänga in blöta vantar i torkskåpet, sätta på rätt kläder utifrån väder, dra ned överdragsbyxorna över stövlarna och använda stövellåset, torka den snoriga näsan, påminna om att dricka vatten, tvätta händerna efter skogs- som toalettbesök, att gå och kissa, torka sig ordentlig och äta mer mat.

Just det, jag lovar också att inte glömma att trösta och lyssna, att se till att lek fredas och  att varje dag är rolig och givande, och att det jag pratar om baseras på intressen och utgår lagom mycket utifrån barnens kunskaper och nivå för optimal utveckling och rimliga krav, att lära ut värdegrunden och empati för att minska fysiska konfliktlösningar och se till att leksaker hemifrån inte kommer bort utan hamnar på hyllan och att de där kakorna som kom med på morgonen ligger orörda fram till hämtning.

Jag lovar också att inte glömma att lek helst inte ska ske på ett visst sätt eller involvera skärm, pinnar, balansgång på stenar eller med risk att slå i ansiktet, bli blöt, som vid regn eftersom förkylning likställs med förlorad inkomst.

Listan kan göras lång

Jag lovar också att jag inte glömmer att fråga hur mina kollegor mår, att fira kollegan som fyller år, att fylla i min övertid, att ladda avdelningsmobilen och lärplattor, instruera vikarierna vilka regler som gäller under en arbetsdag vid det ständiga personalbortfallet eller att bemöta vårdnadshavare professionellt.

Jag ska heller inte glömma att checka in och ut alla barn, skicka påminnelse-sms till vårdnadshavare som inte frånvaroanmält sitt barn på rätt sätt eller inte lagt extrakläder på hyllan, eller skicka information till vårdnadshavare som kommer sent om var vi kommer befinna oss när de väl dyker upp.

Jag ska också se till att komma ihåg att kontakta hemspråk om barnet inte dykt upp och att berätta för köket vilka barn med specialkost som är här, samt se till att vara snabb med avdukningen efter både lunch och mellanmålet så att köket hinner diska, lägga yoghurttallrikarna i blöt och skölja ur mjölkglasen så att det blir lättdiskat och inte luktar, stapla disken rätt på avdukningsvagnen så att de i köket slipper tunga lyft och underlättar diskningen.

Glöm heller inte att städa!

Jag ska heller inte glömma att inte dela för mycket frukt så att det slängs, påminna barnen att ta lagom med mjölk, mat på tallriken och inte för många ostskivor eller byta ut naturmaterial och återvinningsmaterial regelbundet, se till att alla vattenglas som är använda hamnar på rätt ställe i hallen, rensa slamavskiljarna i hallarna och ateljén, tvätta alla tyger, kuddöverdrag, leksaker, utklädningskläder och mattor inne på avdelningen, sortera avfall korrekt, städa skötbordet dagligen, dra ut möbler, rulla mattor och plocka av hyllorna så att lokalvårdarna städar, dammtorka det som inte ingår i avtalet, samt förstås komma till möten påläst, uppdaterad och vara konstant nåbar.

Jag lovar också att jag inte glömmer de 33 mål och 28 ansvarsområden för förskollärare som står i förskolans läroplan, eller det som står i Skolverkets dokument och i skollagen eller det forskning visar är viktigt att vi i förskolan arbetar med för att trygga yngre barns uppväxt och utveckling, samt alla de 54 artiklarna i barnkonventionen och att applicera barnrättsprinciperna i mitt arbete på golvet.

Jag glömmer inte heller tidningsrubrikerna som vrålar att barn rör sig alldeles för lite, deras läsvanor och läsförståelse sjunker, de pratar för dåligt då de tappar i ordförråd och språk, deras matematiska och naturvetenskapliga kunskaper rasar, de är i stort behov av att möta skogen och deras psykiska hälsa försämras och jag glömmer framför allt inte att lösningen tillskrivs förskolan.

”Någon har glömt oss”

Jag lovar att jag inte glömmer.

Men någon har glömt oss, för vem lovar förskolan rätt förutsättningar?

Tänk om vi kunde dela lite på ansvarsområdena.

Tänk om vårdnadshavare, köket, lokalvårdare, politiker och samhället kunde dra sitt strå till stacken i stället för att förskolan ska kompensera för bristande föräldraskap, avtal, ekonomi och politiska intressen.

Tänk om vi kunde få använda vår tid till att faktiskt leka med, samt undervisa och utbilda barn.

Jag reser mig upp med ett huvud på högvarv och en puls som dånar i öronen.

På väg ut i barngruppen stannar jag plötsligt upp.

Oj! Höll nästan på att glömma.

Jag vänder runt och springer in på toaletten.

Det gäller att passa på.

Ingeborg Carlquist, lärare i förskolan (med reservation för att jag kan ha glömt något.)

LÄS OCKSÅ:

Här vill Sveriges Lärare ha arbetsbeskrivning i förskolan

Sveriges Lärare: Förskollärare ska inte städa

Gästkrönika: Vardagens guldkorn i förskolan ger mig hopp

Carlquist: Nu måste vi fokusera på det relationsskapande arbetet

Förskolläraren: ”Jag känner mig maktlös inför våldet och machokulturen”

Lyssna på Förskolan: