Agné: Vi måste få ett maxtak på barngrupperna i förskolan
Det finns ingen viktigare valfråga för Sveriges framtid än just det och därför fortsätter vi att tjata hela vägen fram till valet, skriver Sara Agné, lärare i förskolan.
Krönika Ska förskolan i Sverige vara en service för föräldrar eller en utbildande och avgörande samhällsinstans för våra barn? Om vi bestämmer oss för det senare behöver vi finansiera och statligt reglera så det blir möjligt på riktigt, skriver Sara Agné, lärare i förskolan.
Syrenerna har vissnat och flädern blommar redan, det betyder att terminen strax är slut. Ett till läsår har snart passerat och jag har övat på att kliva tillbaka, inte engagera mig så mycket, inte ge för mycket av mig själv.
Jag valde att arbeta med människor, dessutom de yngsta vi har i vårt samhälle, eftersom jag är genuint förundrad och intresserad av hur de lär sig och hur vi vuxna runtomkring på bästa sätt kan guida dem i lärandet och stötta dem i utvecklingen till förhoppningsvis välmående samhällsmedborgare.
Att vara lärare är att vara engagerad
I de frågorna finns miljoner svar och även om jag lärt mig mycket på 20 år kommer jag aldrig bli färdig. För mig hänger själva arbetet ihop med ett stort engagemang och därför misslyckas jag gång på gång med tillbakaklivandet, så också i år. Arbeten som rör relationer fungerar ju nämligen så att det kräver en inkännande, respektfull och prestigelös hållning där man är beredd att använda sig själv som verktyg för att utföra ett uppdrag där den andre personen är i fokus.
Om man lyckas med det kommer man få många belöningar i form av glada möten, nära samtal, bekräftande uppskattning och sannolikt också många långa varma kramar av fyraåringar som inte bryr sig ett skvatt om att du är i en professionell roll, men det är belöningar som kommer som en bonus, de får aldrig vara ett mål i sig.
Vägrar lagstifta
Det är valår och ofta känns det som politikerna tänker att förskolan ska lösa hela samhällets problem. Vi ska samverka med socialtjänsten för att upptäcka och nå familjer som mår dåligt, vi ska språkutbilda barnen, vi ska lösa problemet med stillasittande och ökad fetma, vi ska se till att barnen inte sitter framför skärmar, att de blir intresserade av läsning och att de tidigt får ett intresse för hållbar utveckling. Samtidigt ska vi (åtminstone här i Stockholm) erbjuda en barnvaktsservice till föräldrar så de kan handla på väg hem från jobbet utan dåligt samvete, servera frukost till barnen så föräldrar kan gå hem och göra sig i ordning inför jobbet i lugn och ro och vi ska erbjuda föräldralediga att lämna in sina barn på loven så de får egentid med småsyskonet.
Samtidigt vägrar man att lagstadga om barngruppernas storlek eller införa tvingande regler kring max antal barn per pedagog, man vägrar att höja schablonbeloppet per barn rejält så det matchar kostnaden det egentligen innebär att ha ett barn i förskolan och man ökar inte budgeten för barn i behov av särskilt stöd trots att just dessa barn ökar lavinartat i antal.
Fortsätter tjata till valet
Vi som samhälle har ett stort problem. Vi fortsätter lasta på förskolan allt större förväntningar och ansvar utan att samtidigt se till att det finns rätt förutsättningar. Vi behöver bestämma oss. Ska förskolan i Sverige vara en service för föräldrar eller en utbildande avgörande samhällsinstans för våra barn?
Om vi bestämmer oss för det senare behöver vi finansiera och statligt reglera så det blir möjligt på riktigt. Det finns ingen viktigare valfråga för Sveriges framtid än just det och därför fortsätter vi att tjata för döva öron hela vägen fram till valet, visst? När september kommer och löven på träden börjar skifta färg ska alla politiker, tack vare oss väljare, ha förstått: Framtiden börjar i förskolan!
Sara Agné är lärare i förskolan i Stockholm.
LÄS OCKSÅ:
Agné: ”Vi är fyra pedagoger på 14 barn – helt surrealistiskt”
Agné: En dag på förskolan – ett liv
”Våra kroppar tar stryk av styrsystemet i förskolan”
