Eva Lindström: Vi behöver fundera på varför barn rymmer

Barn är barn, barn ska busa, testa gränser, våga, utmana sig själva och oss. Barn ska inte vara rädda, de ska vara trygga. Så kanske att vi behöver fundera på varför barn rymmer. Inte hur, utan bara varför, skriver Eva Lindström.

Det kommer lite oroväckande rapportering om barnen på Sveriges förskolor. Och den här gången gäller det inte storleken på barngrupperna, eller personalens ansträngda arbetsvillkor. Eller det kanske det gör förresten, när jag tänker efter.

Det har skrivits och berättats om flera barn som rymmer från förskolan. De är i olika åldrar, och har rymt i grupp eller ensamma. De har varit borta rätt länge, och hittats på olika sätt, av en förälder eller av en för barnen främmande vuxen. Men de har hittats, och inget av barnen verkar ha skadats fysiskt. Så barn rymmer, alla blir såklart upprörda och rädda. Jag har i december varit lärare i 25 år, så självklart har jag varit med om att barn rymmer från förskolan. Inte från någon där jag arbetat, men visst har barn försökt. Det gäller ju att vara steget före, som man säger.

Barn rymmer av olika anledningar

Min erfarenhet är att barn rymmer av olika anledningar, den vanligaste, att de vill busa, utmana lite, ta reda på vad som händer om man klättrar över staketet, Jag har varit med om att barn klättrar över, och de ser att jag ser. De vet att de inte ska, men lusten att få göra det ändå är så stark, att de bara måste. Klättra över, springa lite, eller bara stå där, sedan klättrar de tillbaka igen. Ingen stor sak egentligen.

När jag var liten, i slutet på 1900-talet, då var det lite annorlunda. I alla fall på min förskola, vi hade en jättestor gård, personalen höll sig mest vid entrén, satt väl och rökte, nej, jag bara skojar, jag minns mina dagisfröknar med värme och kärlek. Men, de hade inte så bra koll på vad vi höll på med i andra änden av gården, som också innehöll massa skog.

Där fanns nämligen ett ställe där en sten låg nära staketet. Och vi hade ett ganska lågt trästaket, inte direkt gjort för att hålla någon varken instängd eller utestängd, mer som en markering. I alla fall, vi klättrade lätt över det där staketet, sen sprang vi en runda, ofta sprang vi två och två. Sprang, skrattade och hade väldigt kul. Tror inte att personalen märkte vad vi gjorde, det var kul, ett bus.

Ville rymma till studsmattan

Sedan finns det barn som rymmer med ett tydligt syfte. En god vän till mig kom och skulle hämta sin son på förskolan, då märker personalen att han inte är där, ytterligare två barn saknas. Barnen är 3,5 år gamla. Senast någon vet säkert att hen såg barnen var på mellanmålet, 45 minuter tidigare. Kan ni förstå den paniken, totalt kaos. Men som ett brev på posten, kommer det efter ett par minuter en äldre man gående, med tre små barn. Han hade stött på barnen en rätt bra bit därifrån. Reagerat på att barnen var ensamma, barnen hade inte kunna förklara för farbrorn vad de gjorde på platsen alldeles själva.

Farbrorn tänkte att det ligger en förskola en bit bort, jag tar med mig barnen dit, de vet kanske var barnen hör hemma. Smart farbror, alla barn kom till rätta. Det visade sig att barnen var på väg hem till en av dem, för att hoppa på hans studsmatta.

Höga staket är inte lösningen

Men när jag läser om ett litet barn som dök upp på sin pappas jobb i bara blöja och en strumpa, då börjar man undra. Hur kommer det sig? Varför lämnade han förskolan? Det finns ju förskolor som verkligen fungerar dåligt, där barnen inte har det bra, och då är det ju en helt annan sak, om ett barn faktiskt rymmer ifrån något.

Jag tror inte att lösningen är att skälla på personalen eller barnen, eller att stänga in barn bakom högre staket. Förskolan ska vara en plats man vill vara på, inte där man stängs in, eller tvingas vara kvar. Barn är barn, barn ska busa, testa gränser, våga, utmana sig själva och oss. Barn ska inte vara rädda, de ska vara trygga. Så kanske att vi behöver fundera på varför barn rymmer. Inte hur, utan bara varför. Hur är det på din förskola, tror du att det finns barn som vill rymma därifrån?

Eva Lindström, lärare i förskolan i Stockholm.

LÄS OCKSÅ:

Lindström: Omsorg är den viktigaste undervisning barn kan få

Lindström: Det är inte barnen som är för bekväma – det är vi vuxna

Förskollärarnas larm: Vi klarar inte tillsynen av barnen

Lyssna på Förskolan: