Debatt: Mardröm att många gymnasieelever aldrig läst en bok
Sjung långsamhetens lov och låt oss alla ge läsningen tiden den behöver, skriver svenskläraren Maja Laulund.
Debatt Tanken att vara sjutton år och aldrig någonsin läst en hel bok låter i mina öron som ett livslångt straff, ett mördrömsscenario, skriver svenskläraren Maja Laulund.
Vi lever idag i ett samhälle mer textberoende än någonsin tidigare. Ändå tyder alla studier på att läsförmågan sjunker. I min vardag som gymnasielärare i svenska möts jag av mängder av elever som ingen gång i sina liv läst en hel bok, varken i skolan eller på fritiden. Varningsklockorna har ljudit högt i många år nu! Statliga resurser läggs på läsutveckling. Läsambassadörer och läslistor ska främja läsandet.
Men varför vänds inte trenden, varför ökar inte läsningen? Det räcker inte med statliga punktinsatser och lärare som jobbar med läsning. För att våra unga ska bli läsande människor krävs att samhället som helhet, vi alla, jobbar tillsammans.
Alla behöver bidra
Häromdagen blev jag och mina ämneskollegor i svenska rusiga av lycka. Vi fick alla en plats på litteraturinternatet som Skolverket anordnar i höst. Rusiga är möjligen en överdrift men det är inte ofta som det erbjuds fortbildning med inriktning på skönlitteratur och därav lyckokänslan. Känslan är dock tvetydig, jag som inbiten bokälskare och svensklärare, brinner redan för läsning och jobbar aktivt med att integrera den i min undervisning.
Men jag behöver hjälp, vi språklärare behöver hjälp. Danandet av läsande elever är ett ansvar vi inte kan bära själva. Alla i skolans värld behöver bidra.
Nog är det positivt att läsningens betydelse uppmärksammas såväl i media som av våra politiker? Satsning på skolbibliotek och avsatta resurser för inköp av skönlitteratur är en liten bit på vägen. Läsning är tidskrävande, framför allt för ovana läsare. Ett skolbibliotek hjälper inte till med elevernas läsning om det inte används, inköpt skönlitteratur gör inga läsare om de inte läses.
Tid är pengar! Läsningen behöver tid – avsatt tid i läroplaner och styrdokument. Tid för enbart fokus på denna avgörande fråga inom svensk utbildning. Monetära resurser räcker inte. Sjung långsamhetens lov och låt oss alla ge läsningen tiden den behöver.
”Ett livslångt straff”
Tanken att vara sjutton år och aldrig någonsin läst en hel bok låter i mina öron som ett livslångt straff, ett mördrömsscenario. Vi läser och skriver mer än någonsin tidigare i historien men ändock väljs läsning bort. Om elever endast ställs inför skönlitterär läsning i skolan, hur kan vi då tro att de ska bli läsande individer? Boken behöver synliggöras, boken behöver få ta plats i såväl den allmänna som den privata sfären. Läs hemma, läs på bussen, läs på jobbet. Läs läs läs!
Tillsammans kan vi lyfta läsningen men då måste vi släppa mobilen. Vi måste stänga av tv:n eller dataspelet. Kanske behöver disken lämnas en stund för att boken behöver den lilla stunden av uppmärksamhet?
Varningsklockorna ljuda! Tillsammans kan vi tysta larmet.
Maja Laulund är gymnasielärare i svenska, filosofi och religion
LÄS ÄVEN
Svenskläraren: Därför tvingar jag mina elever att läsa ”urtrista” böcker
Debatt: Tiden när lärare respekterades är förbi
Drastiskt ras för läsningen i skolan
4 av 10 elever i årskurs 5 förstår inte vad de läser
