Debatt: Fem steg till en bättre matematikundervisning

Under våren 2026 blev samtliga elever i min Matematik 3b-grupp godkända på NP. Även i Matematik 2b, en kurs som många matematiklärare beskriver som en av gymnasiets största utmaningar, klarade 87 procent av eleverna NP. Framgångarna byggde inte på extra resurser, utan växte fram inom ramen för den ordinarie undervisningen.

I skoldebatten handlar diskussionen ofta om vilka resurser som saknas. Betydligt mer sällan diskuteras hur undervisningen faktiskt utformas i klassrummet. Min erfarenhet är att undervisningens kvalitet, struktur och förväntningar på eleverna förtjänar en betydligt större plats i samtalet om skolans resultat.

Elever kan nå betydligt längre än vi ibland tror när undervisningen ger dem rätt förutsättningar. De resultat mina elever uppnått bygger framför allt på fem principer som ligger till grund för min undervisning.

1. Interaktiva föreläsningar med höga förväntningar

Mina lektioner bygger på längre, välstrukturerade genomgångar som oftast sträcker sig över hela lektionstiden. Till skillnad från den traditionella modellen där genomgången följs av lång individuell räkning sker elevaktiviteten mitt i undervisningen.

Löpande under genomgången får eleverna lösa deluppgifter och diskutera olika lösningsstrategier. Därefter beskriver de muntligt hur uppgifterna ska lösas medan jag dokumenterar deras resonemang på tavlan. På så sätt utvecklas elevernas resonemangs- och kommunikationsförmåga samtidigt som deras matematiska förståelse fördjupas.

Arbetssättet gör att alla elever förväntas tänka aktivt under hela lektionen. De kan inte gömma sig bakom en uppslagen lärobok eller vänta på individuella genomgångar. Matematik blir något vi resonerar om tillsammans snarare än något som enbart utförs på papper.

2. Tydlig struktur frigör energi för lärande

Höga krav fungerar bara om eleverna vet exakt vad som förväntas av dem. Därför lägger jag stor vikt vid att kursens upplägg, mål, examinationer och arbetsgång är tydliga redan från start.

Eleverna vet vilka områden som ska behandlas, vilka kunskaper som kommer att prövas och hur progressionen ser ut under kursens gång. Osäkerhet kring organisation och planering minimeras.

När strukturen är tydlig kan eleverna fokusera på matematiken i stället för på att försöka förstå vad de ska göra härnäst. Det skapar arbetsro och gör det lättare att hålla fokus över tid.

3. Problem först, metoder sedan

Många matematiska moment introduceras traditionellt genom att läraren presenterar en metod eller formel som eleverna sedan får träna på. Jag försöker ofta göra tvärtom.

Undervisningen inleds i stället med ett problem som eleverna behöver förstå eller lösa. Först därefter introduceras den matematiska metod som gör problemet hanterbart.

När eleverna först möter utmaningen blir behovet av metoden tydligare. Formlerna framstår inte som något som ska memoreras för sin egen skull, utan som verktyg som hjälper oss att lösa konkreta problem. Det ökar både motivationen och den begreppsliga förståelsen.

4. Ansvar för lärandet även utanför klassrummet

Matematik är ett ämne där utveckling kräver regelbunden träning. Ingen blir skicklig genom att enbart närvara på lektionerna.

Därför består mina lektioner sällan av långa pass med enskild räkning. I stället används lektionstiden främst till genomgångar som lägger stor vikt vid problemlösning, resonemang och kommunikation. Den individuella färdighetsträningen sker till stor del mellan lektionerna, hemma och på skolans läxhjälpstillfällen.

Det skapar en kultur där eleverna tidigt inser att deras egen arbetsinsats spelar roll. Samtidigt utvecklar de studievanor som är värdefulla även i framtida studier.

5. Större prov som tvingar fram repetition

En av skolans största utmaningar är att elever glömmer det som tidigare behandlats i kursen. Därför bygger min examinationsmodell på att gamla kunskaper ständigt återkommer.

Eleverna genomför större prov när ungefär 25, 50 och 75 procent av kursen har genomförts. Därefter följer ett kursprov och slutligen NP. Det innebär att innehållet från kursens första veckor återkommer vid flera tillfällen under läsåret.

Genom denna systematiska repetition befästs kunskaperna successivt. Eleverna vänjer sig också vid att hantera omfattande prov under tidspress. När de möter NP är formatet därför välbekant.

Höga förväntningar är en form av omtanke

Jag tror att vi ibland underskattar gymnasieelevers förmåga. När undervisningen präglas av tydliga ramar, konsekventa förväntningar och ett genomtänkt stöd klarar många elever betydligt större utmaningar än de själva först tror.

Att ställa krav är inte motsatsen till att bry sig om elever. Tvärtom. Höga förväntningar signalerar att vi tror på deras potential och deras förmåga att utvecklas.

Resultaten på NP är naturligtvis inte hela sanningen om undervisningens kvalitet. De är också ett resultat av elevernas arbete, ambitioner och uthållighet. Men de ger en tydlig indikation på att elever kan nå långt när de möter en undervisning som kombinerar struktur, ansvarstagande och höga ambitioner.

Om vi vill stärka kunskapsresultaten i svensk skola behöver vi naturligtvis diskutera resurser och stödinsatser. Men vi behöver också våga ställa frågan om vad som händer i klassrummet varje dag. Min erfarenhet är att elever ofta klarar betydligt mer än vi tror när undervisningen kombinerar höga förväntningar med tydliga ramar och långsiktigt kunskapsarbete.

Charalampos Triantafillidis
Gymnasielärare i matematik

LÄS ÄVEN

Debatt: Årets NP i matte blev ett slag i magen

Betygen sjönk när behovsgrupper i matte skrotades

Persson: Ändrade villkor ställer till det inför vårens NP i matte

Dahl: Därför är förmågan att kunna ändra sig så viktig