Forskaren: Så får du in språkträning i vardagen

Jeanette Koskinen har undersökt förskolans språkundervisning med fokus på flerspråkiga barns utveckling av ett akademiskt språk och hur de använder det för att kunna berätta mer utförligt om sina upplevelser.

I sin avhandling, som hon nyligen lade fram vid Örebro universitet, resonerar Jeanette Koskinen kring varför barnens språkförmåga brister.

– Förskollärarna har inte tillräcklig tid att planera språkundervisningen. I den mån de har planeringstid finns det en mängd administrativa uppgifter som de förväntas göra.

Rektor ansvarar för planeringstiden

Ansvaret för att schemalägga arbetsdagen och se till att förskollärarna får sin planeringstid ligger på rektor, understryker Jeanette Koskinen.

– Nu blir det ofta upp till förskollärarna att själva hitta tiden, till exempel under vilan. Men det räcker att någon av kollegorna är sjuk så faller även den möjligheten bort.

Jeanette Koskinen har utvecklat en didaktisk modell som ska göra det lättare att få in språkträningen på ett naturligt sätt under dagen.

– Den kan vävas in i de rutiner som redan finns i förskolan och behöver inte vara något utöver det man redan gör.

Språkträning vid måltider 

I arbetet med modellen har Jeanette Koskinen utgått från måltider och stunder för högläsning. Modellen erbjuder ett planeringsverktyg som vägleder läraren i olika steg de kan ta när de planerar språkundervisningen. Den ger också tips om vilket undervisningsinnehåll de ska välja baserat på barnens behov.

– Det ingår även ett stöd för hur lärarna kan reflektera över den genomförda undervisningen, så de kan anpassa den till nästa gång, säger Jeanette Koskinen, som idag forskar i pedagogik vid Helsingfors universitet.

Under arbetet med avhandlingen följde hon verksamheten vid ett par förskolor på nära håll, dels genom en enkät till 274 förskollärare i Sverige och Finland, dels en praktiknära studie där hon utvecklat sin språkundervisningsmodell tillsammans med en mindre grupp förskollärare.

Förvånades av lärarnas val

Jeanette Koskinen överraskades av att flera av lärarna lyfte fram måltider som ett bra sammanhang för språkundervisning.

– Jag såg inte själv måltiderna som naturliga tillfällen för undervisning. De kan vara ganska kaotiska och förskollärarna har ofta fullt upp med omsorgsarbete under måltiden. Men har man gott om tid att planera kan det bli en didaktisk situation, särskilt när lärare vet vad som ska ske steg för steg och har valt ut ett innehåll som passar bra för den situationen. Måltider erbjuder också en lång sammanhängande tid med barnen – upp till 45 minuter.

Undervisning i förskolan ska inte sammankopplas med den undervisningen som bedrivs i skolan, betonar Jeanette Koskinen.

– För barn i åldrarna 1–5 år är leken en central del av undervisningen. Men redan då kan de börja utveckla språket så att det blir mer än korta meningar och vardagsspråk.

Läsningen kopplas till aktivitet

Man kan integrera roliga inslag i måltiden, till exempel att barnen har fått ha olika figurer på bordet att leka med, figurer som är kopplade till en bok man tidigare läst under dagen. Eller så har personalen hängt bilder som sätter i gång en diskussion. Det blir ett lekfullt sätt att närma sig olika diskussionsämnen.

– När språkundervisning kopplas till högläsning kan det handla om att man först läser en bok tillsammans och sedan har en aktivitet som knyter an till boken, till exempel att barnen har fått dramatisera någon del av berättelsen, eller bygga upp en lekvärld kring den, säger Jeanette Koskinen.

LÄS OCKSÅ:

Larmet: Så torftigt är barnens språk

Begränsat ordförråd vid skolstarten hänger kvar

Ju mer prat – desto fler ord lär sig barnen

Ny studie: Boksamtal viktigt för att öka barnens ordförråd

Forskaren: Språkundervisningen i förskolan är orättvis

De lyfter språket med leken som metod

Förskolans metod får alla barn att hänga med i läsningen

Podcast: Efter språklarmet – så jobbar vi språkutvecklande