Debatt: Förskolan saknar verktyg mot rasism

Flera rapporter har visat att barn med utomeuropeisk bakgrund möter rasism redan i förskoleåldern, skriver Osa Lundberg och Maria Fabien.

Barn uppmärksammar hudfärg och normer redan i tidig ålder. Trots detta saknar svensk förskola ett tydligt antirasistiskt uppdrag, skriver forskaren Osa Lundberg och journalisten Maria Fabien, som efterlyser nationell styrning och långsiktig kompetensutveckling.

”Du är brun som bajs.” ”Jag tycker brunt är fult.”

Utsagor som dessa kan förekomma i förskolan. De är inte uttryck för barns avsikter, utan för deras förmåga att snabbt uppfatta och reproducera normer i sin omgivning. Forskningen visar att barn redan i tidig ålder uppmärksammar hudfärg och påverkas av de värderingar som omger dem. Trots detta saknar svensk förskola fortfarande ett tydligt och uttalat antirasistiskt uppdrag.

Under senare år har flera rapporter visat att barn med utomeuropeisk bakgrund möter rasism redan i förskoleåldern. Afrosvenska barn är särskilt utsatta som synlig minoritet, något som lyfts både i regeringens handlingsplan mot rasism från 2024 och i Stockholms stads kartläggning från 2025. Samtidigt har Sveriges demografi förändrats i grunden: omkring en fjärdedel av befolkningen har i dag utomeuropeisk bakgrund. Det är en verklighet som förskolan ännu inte är rustad att möta.

Osäkerhet leder till tystnad

Förskolan är den första gemensamma samhällsinstitution som nästan alla barn möter. Ändå vittnar många förskollärare om att de saknar språk, kunskap och didaktiska verktyg för att hantera rasism i barngruppen. Osäkerheten leder ofta till tystnad. Ett färgblint förhållningssätt – tanken att frågor om hudfärg bäst undviks – har länge präglat verksamheten. Forskningen visar dock att tystnad inte skyddar barn, utan lämnar dem ensamma när kränkningar sker.

Redan 2006 slog den statliga utredningen ”Utbildningens dilemma – demokratiska ideal och andrafierande praxis” fast att lärarutbildningarna behöver innehålla kunskap om rasism. Tjugo år senare saknas fortfarande ett nationellt, sammanhållet kunskapslyft för förskolan.

Negativa konsekvenser för barnen

Konsekvenserna för barnen är allvarliga. Upprepade negativa kommentarer om hudfärg riskerar att leda till skam, självtvivel och en känsla av att inte höra till. När vuxna saknar beredskap att agera kan barnet uppleva att det är något fel på dem själva. I Stockholms stads kartläggning beskriver personal hur barn utesluts ur lek eller retas för hudfärg och hår redan i förskolan.

För att arbetet mot rasism ska bli en självklar del av förskolans uppdrag krävs tydligare skrivningar i läroplanen med utgångspunkt i Barnkonventionens principer, återkommande och systematisk kompetensutveckling för all förskolepersonal samt satsningar på praktiknära forskning som utvecklar antirasistiska arbetssätt. Punktinsatser kan inte ersätta långsiktig struktur.

Förskolan är en av samhällets viktigaste demokratiska institutioner. Om en fjärdedel av Sveriges befolkning har utomeuropeisk bakgrund är det inte rimligt att den saknar språk och styrning för att möta denna verklighet.

Maria Fabien, journalist och författare
Osa Lundberg, lektor i pedagogik vid Malmö universitet

LÄS OCKSÅ:

Maria bryter tystnaden om hudfärg i förskolan

”Det omätbara är det viktigaste i förskolan”

Forskaren: Språkundervisningen i förskolan är orättvis

Vilka åsikter är okej att förmedla i förskolan?

Lyssna på förskolan: