När drönarlarm möter drömmen om folkbildning

Serhii Chumachenko klappar på väggen som är så het att man nästan bränner sig. Uppvärmningen sker genom en gammal, men suverän, uppfinning: ett slags kakelugn inuti väggen, så att en värmekälla kan värma flera rum samtidigt. Han visar stolt upp den nyrenoverade delen av folkhögskolan som innehåller ett internat.

– Här har vi plats för totalt 18 internatare, säger Serhii Chumachenko och öppnar dörren in till ett av de smakfullt renoverade rummen med våningssängar och textilier i milda färger. Man anar en nordisk inspiration i valet av både textilier och trämöbler.

Bilen vi kom hit i snirklade sig fram mellan höstgula lönnar och ekar på små grusvägar. Efter en krök dök det upp en skylt med ortnamnet Vovchok och sedan låg byn plötsligt där. Byn består av ett hundratal hus: ett kommunhus, en ortodox kyrka med vita kupoler och en gammal skolbyggnad – som nu är Ukrainas första folkhögskola. Vår bil, säkerhetsföretagets stora suv, parkeras vänd med fronten ut mot landsvägen. Startklar. Av säkerhetsskäl ska vi inte stanna efter mörkrets inbrott.

Vi har en hel del passiva medborgare, men vi vill ha ansvarskännande medborgare.

På skolan, cirka nio mil norr om Kiev, går två klasser. Skolan startade 2021, strax före den ryska fullskaliga invasionen. Man fick direkt lägga om kurserna. I dag undervisar man främst i akutmedicin. De första kurserna, som aldrig hann starta innan kriget bröt ut, handlade om att stärka lokal turism. Ukrainare utan tidigare medicinsk erfarenhet utbildas nu i första hjälpen och akut livräddning. En vecka i månaden tjänstgör de vid fronten. Deras uppgift är att släpa och förflytta skadade människor i säkerhet och ge de inledande livräddande insatserna. Därefter transporteras de skadade till professionell sjukvård. Sedan återgår volontärerna till sina civila arbeten i tre veckor, och sedan tillbaka ut till fronten igen.

Med ”know how” från svenska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) utbildades de första klasserna i akutmedicin, och nu har skolan 17 instruktörer som i sin tur utbildar andra på många olika platser i Ukraina. Under uppbyggnaden av skolan har Serhii Chumachenkos team samarbetat med svensk-ukrainska Irina Maister Bergman, rektor på Mångkulturella folkhögskolan i Angered, Göteborg. Irina Bergman är regelbundet i Vovchok och följer skolans utveckling på plats.

Nödvändiga för Ukraina

Förutom att erbjuda kurserna i akutmedicin fungerar skolan som en lokal mötesplats i samhället. Tio­åriga Karina Solohub har tillsammans med sina kompisar gått till skolan två gånger i veckan och deltagit i en fotokurs där hon fått lära sig allt om exponering och komposition. Nu pekar hon stolt ut vilka bilder hon har gjort på utställningen i en av skolans salar. I byn Vovchok lever i dag 360 personer. Före kriget var de 500. Folkhögskolan har blivit en lokal samlingsplats och en symbol för den ukrainska motståndsviljan mot den angripande ryska armén. Serhii Chumachenkos hela familj är engagerad i skolans arbete. De vuxna barnen leder utbildningar i akutmedicin och hans fru, Yana, har hand om skolans ekonomi.

– Jag insåg, efter besök på flera svenska folkhögskolor, att folkhögskolans idéer om bildning är nödvändiga för Ukraina. Vi är sedan Sovjettiden vana vid ett auktoritärt skolsystem, men folkhögskolans tankar om demokrati och den mer platta organisationsformen är just vad vi behöver för att fostra nya generationer av ansvarskännande demokratiska medborgare, säger han och fortsätter:

– Vi har ett problem här i landet. Vi har en hel del passiva medborgare, men vi vill ha ansvarskännande medborgare.

I dag anpassas folkhögskolans verksamhet efter kriget och de behov som kriget orsakar. Serhii Chumachenko drömmer dock om att återgå till ett annat kursutbud på folkhögskolan. Han skissar på kurser i lokal turism, demokrati och psykologiskt stöd för traumatiserade personer.

Under tidningen Folkhögskolans besök på Folk High School i Vovchok möter vi också Aygul Bogorad. Hon är 37 år från Kiev och är utbildad psykolog. I dag läser hon till lärare och vill inget annat än att arbeta med folkhögskolepedagogik på skolan i Vovchok. Precis som Serhii Chumachenko har Aygul Bogorad varit på svenska folkhögskolor och ”skuggat” svenska lärare.

– Jag älskar folkhögskolans ”lära-för-livet-filosofi”. Innan jag besökte folkhögskolan i Vovchok trodde jag aldrig att jag skulle vilja bli lärare, men nu vill jag inget annat!

Det verkar bara ha varit en rysk observationsdrönare.

Kriget är aldrig långt borta. En dag kraschade en drönare bara hundra meter från byn. På vägen till Vovchok pekar vår chaufför på sin mobil: ”GUL VARNING” och en rapport om drönare över området når oss i den bepansrade bilen.

– Nu verkar de ha dragit österut, säger chauffören.

Det låter som en väderleks­prognos.

– Vi kan köra vidare nu. Det verkar bara ha varit en rysk observationsdrönare.

Kriget är också en del av vardagen. Tidningen Folkhögskolans reporter får lift med den svenska ambassadens skottsäkra bil till Vovchok, men lokalbefolkningen cyklar eller åker i vanliga bilar till skolan. Nu är det redan sen eftermiddag. Säkerhetsföretagets chaufför har flyttat sig ut till suven. Han tittar på klockan.

Innan vi skiljs åt hinner jag fråga Serhii Chumachenko om vad han tror om framtiden.

Hur ser det ut här i Vovchok, här i Ukraina om tio år, när det är fred?

– Då kommer Ukraina ha 400 folkhögskolor.

Serhii Chumachenko skojar inte, han menar allvar.

– 400 folkhögskolor. Det är helt rimligt!

LÄS ÄVEN:

Folkbildning som bygger framtid – mitt i kriget