Undervisning är ett hantverk, något som lärare förfinar hela tiden och som grundas i goda ämneskunskaper och god kunskap om inlärning. Elever ska inte driva undervisningen, de ska aktivt delta i den, skriver gymnasieläraren Karin Herlitz.

I tisdags fastnade jag i datorns grepp och skrollade igenom en mängd mer eller mindre intressanta artiklar. I två av dessa, oberoende av varandra, används orden “elevdriven undervisning”, och det uttrycket väckte mina tankar. Jag roade mig med att googla en stund och upptäcker då att det här är ett vedertaget begrepp. Elevdriven undervisning beskrivs som en typ av undervisningspraktik där läraren ställer frågor till eleverna och där elevernas svar sammanfattas och sedan är utgångspunkten för den fortsatta undervisningen.

Jag blir nedstämd av det jag läser, för i min värld finns det något vansinnigt i tanken att undervisningen ska drivas av elever. Undervisning är ett hantverk, något som lärare förfinar hela tiden och som grundas i goda ämneskunskaper och god kunskap om inlärning. Elever ska inte driva undervisningen, de ska aktivt delta i den välplanerade undervisningen som läraren genomför i klassrummet.

Kan få lärare att köra i diket

Det finns självklart också en fara i att slänga sig med uttryck som detta – det kan få lärare att, i bästa välmening, köra i diket när de hela tiden försöker anpassa sin undervisning till svaren eleverna ger eller när de försöker forma undervisningen utifrån elevernas intressen i alltför hög utsträckning. Idén att läraren hela tiden ska utgå från elevernas intressen när de planerar sin undervisning ökar ju också risken för att hamna snett.

Låt lärare vara lärare och låt elever vara elever. Ge läraren tillräckligt med tid för att planera sin undervisning utifrån ämnets centrala innehåll för att säkerställa gedigna kunskaper hos framtidens vuxna. Undervisningen kan självklart fånga upp elevernas intressen ibland, men den kan inte få utgå ifrån dem. En välplanerad undervisning väcker ofta elevernas intresse och vidgar deras världsbild i takt med att den ökar deras kunskaper. Det är dessutom helt okej att undervisningen inte alltid är det roligaste eleverna har varit med om (hur skulle det ens kunna vara möjligt att den var det?) så länge som eleverna förstår att kunskap i sig är viktig och att det kan vara väldigt roligt att kunna saker som inte var helfestliga att lära in.

I min dröm om skolan finns ingen ”elevdriven undervisning” utan där drivs all undervisning av läraren, precis som sig bör.

Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare

LÄS ÄVEN

Herlitz: Läroplanen hackar sönder kunskapen i svensk skola

Herlitz sex tips: Så skapar vi en läsande skola

Herlitz: Utan böcker kommer eleverna inte att läsa

Herlitz: Våga tänk om – gör läsningen central i skolan!

Herlitz: Lyckokast med högläsning på gymnasiet

Herlitz: Vi måste sluta lägga så förtvivlat mycket tid på att nöta gamla prov

Herlitz: Inga fler långa texter utan innehåll