Så öppnar de nya världar – med skönlitteratur

Klassrummet är djungelfuktigt och då är det bara en lätt överdrift. Teknikstrul har gjort att två klasser, 8a och 8b, snabbt har trängt ihop sig i ett klassrum. I whiteboardtavlans högra hörn syns Anders Lindberg. Han är presschef på LKAB och sitter hemma i Kiruna.

Lärarna Maria Nordberg och Vanja Karlsson arbetar just nu med Ann-Helén Laestadius bok ”Tio över ett” med de två klasserna. I den spelar flytten av Kiruna en stor roll även om högstadietjejen Maja är den berättelsen handlar om.

Det är LKAB och deras gruvfyndigheter som gör att stora delar av Kiruna måste maka på sig och det är därför LKAB finns med på en svensklektion på Igelsta grundskola som i sin tur bor granne med Östertäljes pendeltågsstation i utkanten av Södertälje.

Anders Lindberg berättar om Kiruna, om att hans fru heter Emma och är polis, om att hans barn ”inte kommer att växa upp i det här huset. För det här huset kommer att rivas. För att gruvan ska fortsätta leva”. Han visar bilder på Kebnekajse som syns från hans köksfönster och mest av allt berättar han om hur företaget bryter järnmalm som sedan blir stål och vad man kan använda det till.

”Det som står om gruvan är rätt”

Många frågor blir det sedan.

– Vi läser ju en bok som heter ”Tio över ett”. Där stod det att tio över ett på natten brukar det sprängas i gruvorna. Är det sant? undrar någon.

– Det är sant, konstaterar Anders Lindberg. Allt i den boken är sant, säger han.

Och det är för att författaren har frågat honom mycket. Han flikar in att boken handlar om Maja som är rädd för att trilla ner i gruvan.

– När ni läser boken får ni fakta om hur gruvan faktiskt fungerar och det är för att Ann-Helén Laestadius var så noggrann. Hon har hittat på mycket i sin bok, men det som står om gruvan är rätt, säger Anders Lindberg.

– Finns det samebyar och renar där ni gräver nu och i så fall, hur påverkas samerna av att ni håller på? frågar en elev.

Anders Lindberg svarar att det är två samebyar som använder sjön mellan de två bergen Kirunavaara och Luossavaara och även bergen användes som betesmark för renarna på väg till och från fjällen.

– Så samerna fick flytta på sig och nu går de runt Kiruna i stället. Men LKAB har grävt i samma grop i hundra år så det har inte påverkat dem så jättemycket. Men nu när staden ska flyttas, då byggs det på ett nytt område och då måste renskötarna och renarna flytta sig igen. Så samerna tycker inte att det är jättekul att gruvan och staden inkräktar, förklarar Anders Lindberg.

Nog om gruvor och flyttade städer. Åter till skönlitteraturen. Lärarna Maria Nordberg och Vanja Karlsson har jobbat tillsammans i tre år. För dem är skönlitteraturen navet i undervisningen, deras verktyg för att låta eleverna växa som demokratiska och integrerade människor.

– Du hade ju som mål från början, Vanja, att vi ska utgå från skönlitteraturen i allt vi gör i svenska. Där är vi inte riktigt ännu. Men vi börjar bygga upp ett klassuppsättningsbibliotek så att vi kommer åt nästan hela det centrala innehållet i kursplanen och betygskriterierna, genom skönlittera­turen, säger Maria Nordberg.

Många elever med låg självkänsla

Igelsta är en grundskola med stora ­utmaningar. Endast 72 procent av eleverna som lämnade skolan i våras var gymnasie­behöriga, vilket ändå var ett rejält kliv framåt då den siffran i perioder varit ­betydligt sämre än så. 

– När jag kom till skolan fick jag en känsla av att elevernas självkänsla var väldigt låg och att många av dem levde i en segregerad värld. Vi måste öppna världen för dem. De kan inte bara läsa litteratur som speglar dem själva, säger Vanja Karlsson. 

Det var med den tanken i bakhuvudet som till exempel boken om Kiruna (och Maja) kom med i duons snabbt växande bibliotek.

– Vi jobbar jättemycket med värdegrund, med elevernas självbild och identitets­stärkande, genom skönlitteraturen, säger Vanja Karlsson.

De båda är överens om att det är i mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande som eleverna ska ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin för­ståelse för omvärlden.

– Man gör knappt det om man inte använder skönlitteratur i undervisningen. Vi har samarbetat med författaren Nora Khalil och vi har introducerat hennes metafor för våra elever, den om att litteraturen är fönster och speglar, säger Maria Nordberg.

Vanja Karlsson inflikar att de tänkte så redan innan, att de sedan insåg att det är så de har jobbat utan att de har haft ett begrepp för det.

– Eleverna ska kunna känna igen sig själva i det vi läser. Det är viktigt. Framför allt med våra många elever som har utländsk bakgrund. De måste få känna att det finns fler som är som de är. Eller elever med skilda föräldrar, elever med ångest eller hbtq-elever, säger Vanja Karlsson och fortsätter:

– Men de måste också få se att det finns mer än den här lilla bubblan och jag, vi, upplever att filterbubblan där ungdomarna är, är så otroligt liten. Därför är vi väldigt noga med att vi öppnar deras världar. Vi är i Kiruna genom en bok, vi läser hbtq-böcker.

Hon lägger till att de inte presenterar böckerna så, de bara säger att de ska läsa den och den boken. Frågor kan komma, från eleverna, om varför och då kommer svaret snabbt från lärarna: ”Jo, för att det handlar om kärlek. Att en kille blir kär i en annan kille, ja så kan det också vara.”

De, som beskriver sig själva som Piff och Puff, kanske för att de är samspelta, kvicka och busiga, läser inte bara romaner i och med sina klasser utan även utdrag ur romaner, noveller, poesi, biografier, artiklar, låttexter och krönikor. Tanken är att alla ska kunna hitta något som passar just dem, alla ska ha känt den där spegelbilden Vanja Karlsson och Maria Nordberg pratar om, någon gång varje läsår. 

”Plötslig är alla i samma värld”

Egentligen älskar alla elever böcker, menar de, men alltför många är för dåliga på att läsa och har inte med sig läsupplevelser hemifrån. 

– Många lärare brinner för tyst läsning i klassrummet. Men det händer ingenting då. De som kan läsa och får upplevelser av sin läsning, de gör det, de andra sitter bara och bläddrar eller stirrar upp i himlen. Så alla ska läsa samma bok och har vi inte så många exemplar, då är det högläsning, med pauser och diskussioner. Plötsligt är alla i samma värld, säger Maria Nordberg. 

Värmen i lärarnas röster när de pratar om sina elever är påtaglig, allt annat än ljummen. De hyllar elevernas förmåga att hålla tal, deras kunskap och erfarenheter, men poängterar också att eleverna ofta tvivlar på sig själva.

– När vi får kontakt med världen utanför, med hjälp av vårt Instagramkonto, då kan eleverna få en känsla av: ”Wow, det är någon annan som läser det jag läser.” Som med Evin Ahmads bok ”En dag ska jag bygga ett slott av pengar”. I den resonerar huvudpersonen om skuld och skam som en dotter till invandrade föräldrar kan känna. Då skrev en flicka jättefint om det och så lade vi ut det. Då repostade Evin Ahmad det. Den här tjejen bara: ”Hon gillar det jag skriver. Förstår du att hon har så här många tusen följare och hon ser det jag har skrivit”, berättar Vanja Karlsson om hur fönstret och spegeln kan mötas.

Vad har Vanja och Maria betytt för ditt läsintresse?

Aron Eriksson:
– Jag läste mycket redan innan. I alla fall på sommarlovet brukar jag bänka några bokserier. Men ingen kan allt så när man får såna här möjligheter att fördjupa sig, som nu om gruvan i Kiruna, så är det bra. Då får man en djupare förståelse för hur det kan vara.

Natalie Dawood:
– Jag hatade att läsa, det var min värsta mardröm. Det var bara så tråkigt. Men när jag började läsa böcker som faktiskt var intressanta, då blev det bättre. Men det kommer nog aldrig att vara spännande för mig.

Robin Lindberg:
– De gör allt enklare. De ger så många olika tips. De säger så här: ’Läs med pennan.’ Vanja och Maria gör det de gör lite kul. Med dem känns det inte som en läxa utan det blir roligt.

Vanessa Genc:
– De har fått mig att läsa mycket mer. Jag läste inte så mycket tidigare men nu ger de oss läsläxor och det är kul. De rekommenderar böcker, hjälper oss att komma i gång så att vi kan fortsätta läsa.

LÄS ÄVEN

Herlitz: Utan böcker kommer eleverna inte att läsa

Frågan: Censurerar du när du högläser för dina elever?

Antalet sva-elever har dubblerats senaste tio åren

Prisad lärare får eleverna att använda alla sina språk

Herlitz sex tips: Så skapar vi en läsande skola

Debattören: Allt fokus på lust leder skolan fel