Lärarutbildningen: ”Hur ska kunskaperna mötas?”
Maryam Barkadehi i tentasalen, högskolan Halmstad.
Debatt Att bara addera mer innehåll till lärarutbildningen räcker inte för att göra den bättre. Frågan är hur kunskaperna ska mötas. Det skriver Maryam Barkadehi.
När lärarutbildningen reformeras inför 2028 är det lätt att göra frågan till en kamp om innehåll: mer ämneskunskap, mer kognitionsvetenskap, mer metodik, mer specialpedagogik. Men den avgörande frågan är en annan: Hur ska kunskaperna mötas och bli till professionell lärarskicklighet?
Genom SFS 2025:1560, som ändrar examensmålen för lärar- och förskollärarutbildningarna, får bland annat kognitionsvetenskap, ämnesdidaktik och metodik en tydligare position. Reformen har sin bakgrund i betänkandet ”Ämneskunskaper och lärarskicklighet – en reformerad lärarutbildning” (SOU 2024:81).
”Viktiga förändringar”
Det är viktiga förändringar. Men en lärarutbildning blir inte bättre enbart genom att fler relevanta kunskapsområden skrivs in. Risken är att studenten möter kognition i en kurs, specialpedagogik i en annan, ledarskap i en tredje och didaktik någon annanstans – och sedan förväntas skapa helheten själv.
Det är inte progression. Det är fragmentering.
Läraryrkets verklighet är inte uppdelad i kurser. När en elev inte lär sig kan läraren samtidigt behöva förstå undervisningens struktur, arbetsminnets begränsningar, språkliga förutsättningar, gruppdynamik och behov av särskilt stöd. Den professionella kompetensen ligger inte bara i att känna till varje perspektiv, utan i att kunna avgöra vilket som är relevant, när – och varför.
Det är inte progression, det är fragmentering
Därför bör arbetet inför 2028 organiseras kring progression och integration. Lärarstudenter bör återkommande få analysera autentiska undervisningssituationer ur kognitiva, didaktiska, språkliga, specialpedagogiska och relationella perspektiv. Kunskaperna behöver sedan prövas, granskas och fördjupas under VFU. Teori och praktik ska inte mötas först när studenten börjar arbeta.
Det kräver också att lärarutbildningens kurser slutar fungera som separata öar. Lärare inom olika kunskapsområden behöver bygga vidare på varandras innehåll. Progression måste vara något studenten faktiskt upplever – inte bara något som står i utbildningsplanen.
”Vad ska studenten göra?”
Reformen är en möjlighet att skapa en mer vetenskapligt grundad och yrkesrelevant lärarutbildning. Men då måste vi sluta fråga enbart vad som ska läggas till och börja fråga vad studenten ska kunna göra med den samlade kunskapen.
För lärarskicklighet uppstår inte i mellanrummen mellan kurser. Den utvecklas när kunskap möter kunskap – och när kunskapen möter verkligheten.
Maryam Barkadehi, universitetsadjunkt och legitimerad lärare
