”Vad säger det om skolan när allt fler barn behöver anpassas?”
”Frågan är inte hur barnen ska anpassas till skolan”, skriver Elinor Keiriö Östlin.
Debatt ”Fler utbildningspolitiska samtal bör kanske inte börja med frågan om hur barnen ska anpassas till skolan – utan om hur skolan kan ge plats åt fler barn från början”, skriver Elinor Keiriö Östlin, lärare i förskola.
Jag satt ute på gården på förskolan där jag arbetar. Ett barn låg på mage i gräset och följde en myras väg mellan stråna. Några meter bort plockade ett annat barn maskrosor och räknade dem högt. Ett tredje barn sprang fram och tillbaka i en backe, tog sats nedför och vände upp igen. Kroppen verkade undersöka det som ännu inte gick att sätta ord på.
Tre barn. Tre sätt att utforska samma plats. Ingen gjorde fel. De gjorde precis det barn gör: försökte förstå världen utifrån sina egna förutsättningar.
Andelen ökar
Samtidigt visar Skolverkets statistik att andelen elever med åtgärdsprogram har ökat från 5,0 procent läsåret 2016/17 till 7,1 procent läsåret 2025/26. I dag har knappt 77 500 elever i grundskolan ett åtgärdsprogram.
Bakom varje siffra finns ett barn som behöver stöd. Det stödet är viktigt och ibland avgörande för att barnet ska klara sin skolgång.
Men utvecklingen väcker också en fråga som borde få större utrymme i skoldebatten: Om allt fler barn behöver anpassas för att fungera i våra utbildningsmiljöer – vad säger det om utbildningsmiljöerna?
Olika sätt att lära
Som lärare i förskolan möter jag varje dag barn med olika sätt att lära, tänka och kommunicera. Barn som behöver rörelse för att koncentrera sig. Barn som lär genom att göra. Barn som först vill observera innan de deltar.
Samma barn kan fungera helt olika beroende på sammanhang. Ett barn som har svårt att sitta still kan visa stor uthållighet när lärandet sker genom utforskande. Ett barn som sällan tar plats i en stor grupp kan blomstra i ett mindre sammanhang.
Det betyder inte att särskilt stöd är fel. Tvärtom. Många barn behöver stöd och har rätt till det. Men när behoven ökar behöver vi också våga diskutera de villkor som möter barnen.
Behöver få plats
I skoldebatten talas det ofta om kunskapsresultat, betyg och ordning. Betydligt mer sällan talas det om de förutsättningar som lärandet vilar på. Under lång tid har lärare beskrivit större grupper, ökade dokumentationskrav och mindre tid för relationer. När tiden för att lära känna varje barn minskar ökar också risken att mänsklig variation blir något som ska korrigeras i stället för förstås.
Barn har alltid varit olika och lärt på olika sätt. Det nya är inte barns olikheter. Det nya är att allt fler verkar behöva särskilda insatser för att få plats. Därför behöver diskussionen om särskilt stöd kompletteras med en diskussion om skolans grundförutsättningar: gruppstorlekar, tillgång till vuxna och utrymme för olika sätt att lära.
Där bör samtalet börja
När jag ser barnet som följer myrans väg ser jag inte ett barn som behöver korrigeras. Jag ser nyfikenhet, koncentration och lärande.
Kanske behöver fler utbildningspolitiska samtal börja där, inte med frågan om hur barnen ska anpassas till skolan, utan med frågan om hur skolan kan ge plats åt fler barn från början.
Elinor Keiriö Östlin, lärare i förskolan
LÄS MER:
Anpassningarna slopas: ”Liten skillnad i praktiken”
