Hon kräver svar på den stora frågan om AI i skolan

Frågan om AI i skolan är fortsatt en het potatis. I synnerhet tycks de politiska partierna vara oense. Senast gick Shekarabi (S) ut och ville se mer AI i skolan, samtidigt som skolprofilerade Liberalerna vill gå från skärm till pärm.

Kommuner och skolhuvudmän har också sinsemellan valt diametralt olika förhållningssätt i frågan om den nya teknologin ska hissas eller dissas. Innan mer AI efterfrågas behöver vi få veta vilket skolproblem den ska lösa och vilket värde den ska ge. Nu är det hög tid att politiker, Skolverket såväl som huvudmän presenterar ett genomtänkt och hyggligt vetenskapligt underlag för besluten om den verksamhetsförändrande teknologi som AI faktiskt är. Vad är syftet med AI i skolan?

”Förhoppning om underverk”

I sin text ”Theoretical Foundations and Historical Roots of the ´automated classroom´” skriver Barbara Hof med hänvisning till van Lente med flera att tidigare teknologiskiften kan beskrivas som en tydlig ”hype cycle”.

Inledningsvis skapas vanligen en stark förhoppning om underverk, tänk: AI ska lösa skolans kris, AI har all kunskap, AI blir din bästa studybuddy! Därtill läggs också känslan att man ändå inte har något val, att man måste hänga med, förklarar Hof.

Hur ska vi förhålla oss till det här?

I skolan känner vi väl igen både förhoppningar på AI och rädslan att hamna efter. EdTech-branschen bidrar kraftigt till teknikoptimismen, liksom glada AI-användare som får fara landet runt och förevisa lärare och skolledare allt fantastiskt som verktygen kan generera. Dessvärre går utvecklingen så rasande fort att vi ständigt kommer ligga efter, vilket Lina Rahm i samma antologi, World Yearbook of Education 2024” beskriver som ett oavbrutet krav på anpassningar och teknologisk kompetensutveckling. 

”Färre kan göra samma jobb”

Hur ska vi förhålla oss till det här? Betyder mesta möjliga AI-användning jämfört med andra skolor och andra länders skolor att vi hänger med? Mätningen behöver förstås inte begränsas till elevernas användning utan även lärare, skolledare och administrationens AI-bruk kan också räknas i denna datadrivna bransch. Är syftet rentav storanvändning och därmed ökad produktivitet: det vill säga att färre kan göra samma jobb, eller att vi kan göra mer (Hej, reglerad undervisningstid!)? 

Pekar på goda resultat

Om syftet inte bara är ökad produktivitet utan framför allt ett effektivt lärande kompliceras beslutsgrunden ännu lite till. Hög användarfrekvens garanterar varken omdöme eller kunskaper nog för att bedöma den genererade produktens värde. Trots den korta tid som vi har haft tillgång till språkmodeller så finns en del experimentella och randomiserade studier av effekten på lärande. Många pekar på goda resultat medan verktygen används men på sämre befäst kunskap över tid. Det är resultat som ger oss anledning att fundera. Inlärning kräver bland annat ansträngning, upprepning, återkallning och problemlösning: processer som riskerar att försvagas om svaren är en prompt bort. 

Oinformerade beslut

Efter den inledande entusiasmen och hypen följer därför nu realitetsprincipen, där effekten av teknologiskiftet i alla fall börja framträda. Risken med oinformerade beslut är att hypen ersätts av besvikelse så som tidigare digitalisering av skolan  Om vi ska använda mer AI i skolan borde därför politiker, Skolverket och våra huvudmän kunna svara på frågan om syftet är ökad användning, ökad produktivitet eller bättre lärande? Följdfrågan blir då hur det målet bäst kan uppnås.

Susan Sall, gymnasielärare

LÄS ÄVEN:

Debatt – Hon ger AI i skolan F i betyg

Boktips: 3 böcker om AI i skolan

Var femte lärare använder AI i undervisningen

Guide: AI för lärare – så kommer du igång

Skolverket avråder från hemuppgifter för att slippa AI-fusk