Ännu en skolattack med dödligt våld på en svensk skola. Ännu en tragedi. Det fruktansvärda som Sverige länge var förskonat ifrån har hänt igen. 

Mina tankar går till alla dem som nu sörjer en familjemedlem eller vän. Till dem som väntar på besked om de två pojkar som vårdas på sjukhus. Till de elever, lärare och andra medarbetare som under flera timmar var inrymda på Brinellskolan och andra förskolor och skolor i Fagersta, rädda för sina och andras liv. 

Och till alla barn och unga runt om i Sverige som efter ännu en attack kan känna rädsla inför att gå till skolan. Många barn och unga kommer att bära på oro och ha frågor som behöver mötas, samtidigt som lärarnas arbetsbelastning redan är skyhög. Behovet av stöd dessa dagar är enormt, men alltför ofta lämnas lärare ensamma med barnens oro. 

En allians mot våldet

Sorgen och omsorgen måste få ta plats. Låt oss ta hand om varandra och visa omtanke. 

Men vi måste också fortsätta tala om det större samhällsproblem som det extrema våldet utgör. I våras släppte Sveriges Lärare en rapport som visade på vikten av förebyggande arbete och konsekvenserna när samhället agerar för sent. Tillsammans med Polisförbundets ordförande Katharina von Sydow var jag tydlig: lärare och poliser ser vad som händer när stöd inte sätts in i tid. Uteblivna resurser till skola, socialtjänst och psykiatri innebär att problemen skjuts framför oss tills de i värsta fall hamnar hos polisen. 

Därför har Sveriges Lärare efterlyst en myndighetsallians mot skolattacker och annat grovt våld. 

Tillsammans kan de visa något helt annat. 

En lärare kan se en sak. Socialtjänsten kan känna till en annan. Psykiatrin kan ha en tredje pusselbit och polisen en fjärde. Var för sig kanske signalerna inte säger tillräckligt. Tillsammans kan de visa något helt annat. 

Skola, socialtjänst, polis och psykiatri måste därför kunna agera tätare tillsammans när allvarliga varningssignaler finns. Det behövs tydliga vägar för att slå larm, möjlighet att dela relevant information och professionell kompetens för att bedöma hot och göra konkreta insatser. 

Lärarens uppgift är att reagera på oro – inte att själv utreda hotet. Där måste samhället ta över. 

Miljön måste bekämpas

Men det finns ytterligare en arena där samhället måste bli betydligt bättre: nätet. 

Vi vet att det finns bisarra digitala miljöer där unga människor förenas i fascination för våld, där massmördare görs till förebilder och där människor hetsar varandra att gå från ord till handling. 

Jag vill inte spekulera om motivet bakom attacken i Fagersta, men oavsett vad den utredningen visar måste dessa miljöer bekämpas. 

Det är inget abstrakt

Och vi bör sluta tala om ”plattformarna” som om de vore något abstrakt. Bakom plattformarna finns företag, ägare och styrelser. Några av världens rikaste företag har en närmast ofattbar teknisk förmåga att analysera våra beteenden. De kan kartlägga våra intressen för att sälja reklam och använda algoritmer för att avgöra exakt vilket innehåll som får oss att stanna kvar. 

Då måste vi också kunna kräva att de använder sin teknik och sina enorma resurser för att motverka miljöer som rekryterar, hetsar och uppmuntrar till grovt våld och mord. Hur kan detta ens vara kontroversiellt? Men det är det visst. 

Gå till skolan utan rädsla

Varje skola måste så klart vara förberedd om det värsta inträffar. Säkerhetsrutiner måste fungera och personal måste få utbildning och övning. Vi kommer aldrig att kunna lova att det fruktansvärda aldrig händer igen. Men vi kan kräva att allt som rimligen kan göras också blir gjort. 

För bakom skolors och myndigheters förmåga finns politiska beslut. Bakom algoritmerna finns ägare. Och bakom varje skola måste det finnas ett samhälle som tar ansvar. Det ansvaret måste tas, så att barn, elever och lärare varje morgon ska kunna gå till sin skola utan att vara rädda. 

LÄS MER:

Flicka död och flera skadade efter svärdattack på skola

Lärarkravet på ministern: Allians mot våldet