Stök i skolan: ”Att ställa krav är inte elakt”
”Vuxenvärlden förklarar bort beteenden som de egentligen borde sätta stopp för.”, skriver Ulrica Björkblom Agah om stöket i klassrummen.
Debatt ”Att ställa krav är inte elakt. Att vara schysst är inte alltid snällt. Många gånger är det bara ett svek”, skriver Ulrica Björkblom Agah om stöket i klassrummen.
Ett av de mest seglivade påståenden inom skolan är att unga saknar konsekvenstänk. Det stämmer inte. Ändå upprepas det gång på gång, som om det vore ett vetenskapligt faktum. Resultatet blir att vuxenvärlden förklarar bort beteenden som de egentligen borde sätta stopp för.
Forskningen ger nämligen en betydligt mer nyanserad bild. Tonåringar kan visst förstå risker likaväl som vuxna. Det som däremot händer är att hjärnans belöningssystem aktiveras starkare när jämnåriga finns i närheten. Den sociala vinsten väger plötsligt tyngre än risken. Att framstå som modig, rolig eller cool inför kompisarna blir den starkaste drivkraften.
Gör medvetna val
Problemet är alltså inte att ungdomar saknar konsekvenstänk. Problemet är att konsekvenserna ofta är för svaga.
I stället för att tala om ansvar har skolan ägnat åratal åt att leta efter förklaringar. Det har skett med hjälp av slagord och förenklade sanningar. Det mest kända av dem är förstås: ”Barn gör rätt om de kan.” Men om barn och ungdomar alltid gör rätt när de kan, hur förklarar vi då mobbning, hot, kränkningar, skadegörelse, trakasserier och våld? Hur förklarar vi att samma elev kan uppföra sig exemplariskt i ett sammanhang och fullständigt oacceptabelt i ett annat?
Sanningen är rätt enkel. Barn och ungdomar är människor. Precis som vuxna påverkas de av grupptryck, statusjakt och önskan att passa in. Precis som vuxna gör de ibland medvetna val.
Kort konsekvenstrappa
Samtidigt fortsätter stora delar av skolvärlden att reproducera påståenden om barns hjärnor som inte stämmer. Konsekvenser tonas ned, gränser blir otydliga och vuxenvärlden drar sig undan sitt ansvar.
Vi väljer att inte polisanmäla. Skriftliga varningar uteblir. Nödvändiga omplaceringar genomförs inte. Möten läggs till möten, kartläggningar läggs till kartläggningar och handlingsplaner läggs till handlingsplaner. Ingenting händer.
Den konsekvenstrappa som många skolor så stolt visar upp verkar bara gå till det första trappsteget.
Det är inte elakt
Samtidigt fyller vi klassrummen med nästan trettio elever. Vi skapar den ultimata scenen för den som vill ha uppmärksamhet och status. Klassrummet blir en arena och klasskamraterna blir en publik. Belöningen är omedelbar, medan konsekvenserna uteblir.
Vi måste sluta tala om unga som om de vore hjälplösa offer för sina egna hjärnor. De är kompetenta människor som kan fatta beslut, förstå regler och ta ansvar för sina handlingar.
Att ställa krav är inte elakt.
Att sätta gränser är inte elakt. Att införa konsekvenser är inte elakt. Det verkligt grymma är att låta bli.
Att vara schysst är inte alltid snällt. Många gånger är det bara ett svek.
Ulrica Björkblom Agah, lärare & skoldebattör
LÄS MER:
