Per Kornhall: Sluta blunda för svensk skolas systemfel
Krönika ”Om vi genomför en viktig reform nu tar det nio år innan de eleverna når den ålder att de mäts – det är viktigt att hålla i tankarna inför nya reformer”, skriver Per Kornhall efter det nedslående Pisa-resultatet.
Per Kornhall: Sluta blunda för svensk skolas systemfel
Det går inte att sammanfatta Pisaresultaten som något annat än som ett katastrofalt misslyckande för Sverige som skolnation.
Det som är utmärkande i Sveriges resultat, förutom den nedgång vi delar med många länder, är hur stor roll den socioekonomiska bakgrunden spelar för resultaten. Det pekar på en skolverklighet som är långt ifrån den ”skola för alla ” som länge var svensk skolas stolta kännetecken.
Oavsett vem du var född av så skulle du ha en chans. Men istället för det skolsystemet fick vi en nyliberal vision. En där pengar, marknadskrafter och egoism styr på alla plan.
En intressant trend
Om man tittar på resultaten finns det en intressant trend. Sveriges resultat hade varit ännu sämre om de nyinvandrades resultat hade gått ner i samma takt som de svenskfödda eleverna. Att så inte skett kan vara ett tecken på att det som nu heter kunskapsbidraget men som initierades som ett likvärdighetsbidrag faktiskt hjälper till på de skolor som har de största behoven. Detta på de skolor där genom bostad- och skolvalssegregation de svagaste av våra elever samlas.
Att den nuvarande regeringen döpte om det till kunskapsbidrag visar vilken dålig grund den har stått på i utbildningspolitiken. De vill inte ta i satsningar som handlar om likvärdighet med tång. Men det är just den tången som är den mest effektiva om man vill ha högre resultat och på lång sikt högre tillväxt i ett land.
Därför är Sveriges resultat en katastrof.
Övergripande är trenden att nästan alla länder sjunker. Om man tittar på våra nordiska grannar så ser våra kurvor nästan identiska ut, fast på olika nivåer. Det kan bero på två saker. Antingen är det något fel på mätningen så att den har blivit svårare, eller så är alla länder utsatta för någon annan förändring.
Man tror sig veta inom Pisa-organisationen att mätningarna är bra konstruerade, så då återstår någon annan förändring. Och då vet vi, genom Pisa, men också andra jämförande studier att barns och ungas läsande, både i och utanför skolan, gått ner dramatiskt. Därför är Sveriges resultat en katastrof och ett underkännande av svensk skolpolitik – men inte av all sådan. Det gäller inte de senaste reformerna om fler böcker i skolan genom både läromedel och skolbibliotek. Tvärtom visar resultaten på hur viktiga sådana reformer är för att vända utvecklingen.
Kräftgången började tidigare
Man ska också komma ihåg att Pisa-testet mäter barns kunskaper i årskurs nio. Om vi genomför en viktig reform nu tar det nio år innan de eleverna når den ålder att de mäts. Bara en sådan sak är viktig för skolmyndigheter och politiker att hålla i tankarna när de nu vill ha nya reformer.
Sveriges kräftgång i internationella kunskapsmätningar börjar för länge sedan, när effekterna av det marknadsliberala experimentet och kommunaliseringen började få effekt. För att återvända till en skola för alla behöver vi förstatliga finansieringen av skolan och framför allt av lärar- och skolledartjänster, avskaffa aktiebolagen i skolan och reformera hur skolvalet och planering av skolor går till i kommunerna.
Under tiden ska vi fortsätta se till att det finns böcker och bra lärare i skolan. Men det är mer än hög tid att sluta blunda för svensk skolas systemfel.
LÄS MER:
Läraren om raset: ”Kämpar med näbbar och klor”
Maria Wiman: Sluta låtsas vara förvånade över Pisa-raset
Jonas Vlachos: När Pisa faller börjar käpphästarna galoppera
