Maria Wiman: Sluta låtsas vara förvånade över Pisa-raset
Krönika ”Vi kan förfasas hur mycket som helst över resultaten i PISA. Men kom inte här och spela Allan med någon slags låtsad bestörtning.”, skriver Maria Wiman.
Maria Wiman: Sluta låtsas vara förvånade över Pisa-raset
Jag blir provocerad av PISA-resultaten. Inte på grund av själva resultaten egentligen. Det var ju liksom väntat. Vem fan kan odla gullvivor i öknen liksom?
Jag blir provocerad av de veckade pannorna, de teatraliska bekymmersrynkorna och djupsuckarna. Som att någon på riktigt är förvånad.
“Vi är mitt uppe i en skärmpandemi”, säger Simona Mohamsson. “Det är invandrarnas fel”, säger Jimmie Åkesson.
Men lägg bara av.
Kom inte här och spela Allan med någon slags låtsad bestörtning.
Vi kan kalla en spade för en spade, även en vecka före valet. Ingen trodde väl på riktigt att de elever som genomför PISA - samma elever som hela sin grundskoletid tragglat sig igenom det gnisslande, haltande skeva skolmaskineriet - skulle prestera på topp?
Enda tänkbara resultatet
Alla personer vid sina sinnens fulla bruk måste förstå att det här är det enda tänkbara resultatet i en skola som fungerat som kommunernas budgetregulator och rikspolitikernas favoritslagträ månad ut och månad in i decennier.
Det har pågått så länge nu. Resursenheten som lades ner, specialläraren som slutade och inte ersattes, skolbibliotekarien som plötsligt måste dela tjänsten mellan tre skolor, hur vi plötsligt förväntades vikariera för varandra, ordet “köpstopp” som introducerades en dag, jakten på böcker i klassuppsättning som började läggas på den enskilde lärarens goda vilja, hur man plötsligt köpte blyertspennor för egna pengar, hur klasser slogs ihop, museibesöken försvann, kollegor blev långtidssjuka, hemmasittarna blev flera, diagnoserna ökade, den psykiska ohälsan skenade.
”Effektiviseras” år efter år
Inget kom huxflux på en dag. Detta är vad som händer när skolan systematiskt och medvetet år efter år “effektiviseras”, när administrationen blir viktigare än det faktiska handlandet, när “politiska reformer” alltför ofta är gratis låtsaslösningar.
Vi kan förfasas hur mycket som helst över resultaten i PISA. Men kom inte här och spela Allan med någon slags låtsad bestörtning. Och sluta upp med enkla förklaringar på komplexa problem.
Vingklippta fåglar kan inte flyga. Det är väl inte så satans svårt att förstå?
LÄS MER:
