Gråzonsbarnen: ”Elever med stora kunskapsluckor”
Per Lidman vill se lärare med specialistkompetens närmare eleverna.
Debatt
”Varför skulle vi acceptera att skolans specialistkompetens riskerar att hamna långt från eleverna?”. Det skriver specialläraren Per Lidman, med anledning av debatten om ”gråzonsbarnen”, elever med svag teoretisk begåvning.
I Vi Lärares artikel om Riksrevisionens pågående granskning beskriver Fredrik Sandström situationen för elever med svag teoretisk begåvning. Jag delar hans oro, men vill ställa en annan fråga: Har vi verkligen säkerställt att dessa elever får den undervisning de behöver innan vi diskuterar förändrade kursplaner och betyg?
”Stora kunskapsluckor”
Som speciallärare i matematik möter jag elever med stora kunskapsluckor. Min erfarenhet är att kvalificerad och systematisk undervisning kan göra stor skillnad. Konkret material, tydliga arbetsgångar och upprepad träning kan hjälpa elever att utveckla viktiga kunskaper.
Jag håller med Sandström om behovet av mindre grupper och mer specialundervisning. Men vi behöver också diskutera hur skolans specialistkompetens används – råd om undervisning är inte samma sak som genomförd undervisning.
Skolans specialistkompetens riskerar att hamna långt från eleverna
Många kan ge lärare råd om hur de ska differentiera sin undervisning. Men hur många arbetar själva med att omsätta råden i praktisk undervisning för elever med stora svårigheter? Handledning behövs, men vi skulle knappast vilja att de skickligaste kirurgerna enbart gav andra råd om hur de ska operera, utan att själva arbeta med patienter.
Varför ska vi acceptera att skolans specialistkompetens riskerar att hamna långt från eleverna?
"Vad händer med eleverna?”
Samtidigt finns skarpa gränser i skolsystemet. En går mellan elever som tillhör målgruppen för anpassad grundskola och elever med omfattande svårigheter som inte gör det. En annan finns vid SPSM:s specialskolor för elever med grav språkstörning. De som tas emot får tillgång till anpassade lärmiljöer och hög specialpedagogisk kompetens. Men vad händer med elever som inte blir antagna?
Varför ska tillgången till specialiserad undervisning kunna skilja sig så mycket beroende på vilken sida av en gräns eleven hamnar?
Jag har mött föräldrar som upplever att de ständigt måste kämpa för att deras barn ska få rätt stöd. Det är orimligt att tillgången till kvalificerad undervisning i praktiken kan bli beroende av föräldrarnas kunskap och uthållighet.
”Inte föräldrarnas ansvar”
Alla elever kommer inte att nå samtliga betygskriterier, ens med omfattande stöd. Därför behöver även betygssystemet kunna diskuteras. Men innan vi förändrar bedömningen måste vi säkerställa att skolans kompensatoriska uppdrag fungerar.
Det ska inte vara föräldrarnas ansvar att kämpa fram den undervisning som skolan är skyldig att ge.
Per Lidman, speciallärare i matematik, Ekerö
LÄS ÄVEN:
Ny granskning: Så ska ”gråzonsbarnen” få rätt stöd
Nytt larm: Kraftig ökning av elever med behov av stöd
Därför blir skolan en plåga för ”gråzonsbarnen”
Läraren om gråzonsbarn: ”Svåra att upptäcka i tid”
SPSM rycker ut för gråzonsbarnen
Filippa Mannerheim: Ska vi sätta korrekta betyg på gråzonsbarnen?
Skrota F-betyget – räddning för gråzonsbarnen
Rektor Linnea: Inför en ny skolform för gråzonsbarnen
Så fångar du upp elever med svag teoretisk begåvning
