”Min arbetstid är ingen obegränsad resurs”
Sarah Cross skriver om lärares obetalda, förväntade övertidsarbete.
Debatt Övertid – men utan ersättning? Sarah Cross skriver att flexibiliteten är en folksjukdom bland lärare: ”Min arbetstid är ingen obegränsad resurs”.
Som lärare vet man att flexibilitet nästan är en förutsättning för yrket. Men det verkar ha blivit yrkeskårens folksjukdom.
Vi vet vad nationella prov innebär och vilka förberedelser som krävs.
I samband med de muntliga nationella proven i svenska förväntades jag arbeta utanför min ramtid. Jag hade tydligt meddelat att jag inte hade möjlighet den här gången. Ändå presenterades provschemats hålltider som ett krav från ledningen.
”Skulle kompenseras”
Inför extraarbetet fick jag besked om att jag skulle kompenseras. Jag följde därför ledningens krav och arbetade hela onsdagen från åtta, trots att min ramtid börjar först vid lunch. Men när arbetet var utfört ändrades beskedet. Min insats beskrevs nu som frivillig och jag hade varit ”snäll och hjälpsam” och ”ställt upp för ämneslaget”. Eftersom jag infunnit mig och utfört arbetet ansågs jag inte ha rätt till ersättning. Först krävdes min närvaro med löfte om kompensation. När jobbet var gjort beskrevs jag i stället som ”frivillig och snäll”.
Det tragiska är att detta inte är en enskild händelse, utan ett återkommande problem i hur lärares arbetstid hanteras. Jag arbetade flera timmar utanför min ramtid, men tiden räknas ändå som förlorad. Det är svårt att uppfatta den hanteringen som helt renhårig.
Förtroendearbetstid är inte jourtid
Det paradoxala är att om ledningen hade frågat om jag kunde ställa upp utanför ramtiden för att verksamheten skulle fungera, hade jag med största sannolikhet sagt ja. Jag bryr mig om mina elever. Men att vilja hjälpa är inte detsamma som att vara skyldig att göra det utan tydliga besked om arbetstid och ersättning.
”Ingen obegränsad resurs”
Att lärare tar ansvar får aldrig innebära att vår arbetstid eller vårt engagemang tas för givet. Förtroendearbetstid är inte jourtid. Jag är inte tillgänglig 24/7. Att arbetsgivare eller vårdnadshavare mejlar när det passar dem innebär inte att jag automatiskt ska arbeta på min lediga tid. Min arbetstid är ingen obegränsad resurs.
Det finns också en märklig asymmetri i förväntningarna. Som lärare förväntas jag följa regler och rutiner till punkt och pricka, men när det gäller arbetsgivarens egna skyldigheter verkar samma noggrannhet inte alltid gälla. Hur ska man då tala om ömsesidighet och respekt för regelverket?
”Provocerande”
Det är provocerande att behöva bevaka både sina egna rättigheter och arbetsgivarens skyldigheter. Det borde inte vara lärarens ansvar att se till att arbetsgivaren följer regelverket – exempelvis att inte omdefiniera villkoren när arbetet redan är utfört. Det är så vanligt att man nästan måste ha fackets nummer på speed dial.
Det som behövs är en tydlig och gemensam policy: när arbete utanför ramtid förväntas måste det finnas klara besked om dokumentation och ersättning. Ett besked om arbetstid och ersättning innebär också ett ansvar att stå för det.
Det borde vara självklart att fråga om villkoren för sin ramtid. Ändå verkar själva frågan bli kontroversiell.
Men som lärare får man tydligen veta sina rättigheter först efter att de redan har inskränkts.
Sarah Cross, lärare
LÄS ÄVEN: