Förskolan: ”Vi ska inte ge föräldrar dåligt samvete”

Nej, förskolan är i första hand såklart inte en serviceinrättning för vårdnadshavare. Men vi ska för den skull inte ge föräldrar dåligt samvete för att de har sina barn i förskolan, särskilt inte vi som arbetar som lärare och pedagoger där.

Jag blir faktiskt ganska bestört när jag läser hur den ena förskolepedagogen efter den andra klagar över, och protesterar mot, att barn till föräldralediga och arbetslösa i allt fler kommuner får rätt att vara i förskolan 30 timmar i veckan i stället för bara 15. Barn ska ju vara i förskolan – för sin egen skull!

”Särskild glädje”

Det finns många forskningsstudier som visar hur viktigt det är för barn att gå i förskola med god kvalitet, det är bra för både språkutvecklingen och lärandet samt på sikt samhällsekonomiskt lönsamt. Det är dock inte denna ”förskolans nyttoaspekt” jag vill framhålla här, trots dess relevans, jag vill i stället peka på barnens samspel med varandra. I förskolan får barnen nämligen uppleva en särskild sorts glädje som bara existerar i just samspelet med andra barn.

Kompisarna på förskolan har helt enkelt något vi vuxna aldrig kan ge

Barns interaktion innehåller unika upplevelser, som bara kan bli till tillsammans med andra barn. Alla vi som arbetar i förskola vet det här, vi ser det hända varje dag i barnens egen samspelskultur. Ettåringarna som storögt och mycket lyhört observerar och tålmodigt imiterar hur de äldre barnen gör när de leker, utforskar och lär.

De äldre barnen som varsamt och lika tålmodigt visar och vägleder de allra yngsta kompisarna.  Barnen som med hög empati och värme tillsammans tröstar den yngre vännen som har slagit sig ute på gården. Kompisarna som kiknar av skratt när de leker tillsammans. Barnet som har varit hemma sjuk i en vecka och möts av ett helt gäng överlyckliga vänner som kommer springande och vill kramas när hen äntligen är frisk och tillbaka i förskolan. Kompisarna på förskolan har helt enkelt något som vi vuxna aldrig kan ge barnen.

Vad lärare behöver

Vi lärare och pedagoger i förskolan vet att barnen delar upplevelser av glädje, kompetens, självbestämmande, självuttryck, tillhörighet och samhörighet tillsammans med varandra. Vi ska därför inte ge föräldrar dåligt samvete för att de vill ha barnen i förskolan, bara sluta med det nu. Vi ska heller inte protestera när politiker fattar beslut om att öka barns rätt till 30 timmars vistelsetid per vecka i förskolan.

Vi som är proffs på barn och förskola ska aldrig vara emot att ha barnen där. I stället ska vi höja våra röster för att sätta ord på det som allt egentligen handlar om – att vi lärare och pedagoger i förskolan behöver rimliga och likvärdiga arbetsvillkor.

Lärartätheten behöver vara högre och antalet barn i grupperna behöver minskas för att vi ska kunna genomföra vårt uppdrag och organisera för god samspelskvalitet mellan barnen. Det är arbetsförhållandena vi ska klaga på och protestera mot, inte barnens närvaro. För barn ska få vara i förskolan – för sin egen skull.

Sara Dalgren, lärare i förskola

LÄS ÄVEN:

”Föräldrarnas livspussel är inte förskolans uppgift”

”Barnpassning eller undervisning? Vi måste bestämma oss”

Fackets kritik mot 30 timmars förskola: Arbetsmiljön är för dålig