Det föds allt färre barn i Sverige. Utvecklingen är så oroande att regeringen tillsatt en statlig utredning för att förstå varför och föreslå åtgärder för att vända utvecklingen.

Utredningens arbete pekar på en komplex väv av ekonomi, bostäder, arbetsliv, framtidstro, relationer och förändrade föreställningar om familjeliv. Men själva frågan kvarstår: Hur skapar vi ett samhälle där människor vill, vågar och har möjlighet att få barn?

På sikt är det låga barnafödandet en samhällsekonomisk utmaning av rang. Färre människor i arbetsför ålder betyder mindre arbetskraft och en svagare skattebas samtidigt som en åldrande befolkning ska försörjas och välfärden finansieras. Med fortsatt lågt barnafödande går vi en fattigare framtid till mötes.

Kortsiktigt pengasparande

Det borde få oss att fundera över hur samhället möter de barn som faktiskt föds. Här blir kontrasten till diskussionen ute i Kommunsverige slående.

När barnkullarna minskar handlar samtalet alldeles för ofta om vad som kan avvecklas. Förskolor ska stängas. Skolor läggas ned. Personalstyrkan minskas. SKR har samtidigt argumenterat emot nationella regleringar av klass- och gruppstorlekar.

Färre barn ses, kort sagt, som en möjlighet att spara pengar. Det är otroligt kortsynt.

I årtionden har lärare vittnat om för stora undervisningsgrupper. Lärare i förskolan har arbetat i barngrupper som gör det svårt att räcka till för varje barn. Elever i behov av särskilt stöd har fått vänta – eller blivit utan. Nu minskar antalet barn. Då uppstår äntligen ett utrymme att göra något åt problemen.

Men kommunerna med SKR som rättesnöre är snabba med att i stället skära ner på barnen och glömmer att om inte fler barn föds, så minskar kommunernas skattebas som i sin tur leder till ett enormt framtida underskottsproblem. För färre barn innebär i framtiden färre som jobbar och betalar skatt. För att förhindra den dramatiska ekonomiska kräftgången behövs en politik som leder till ökat barnafödande igen.

Lättare riva ner än bygga upp

Så klart vet ingen säkert hur utvecklingen ser ut om tio eller tjugo år. Det är ytterligare ett skäl att tänka efter innan välfungerande förskolor och skolor avvecklas. Att montera ned kapacitet går fort. Att bygga upp den igen är betydligt svårare.

Och självklart kan verksamheter ibland behöva anpassas när befolkningsunderlaget förändras. Men vi har nu ett gyllene tillfälle att byta kvantitet mot kvalitet. Mindre barngrupper. Mindre klasser. Högre lärartäthet. Bättre stöd. Mer tid för varje barn och elev. Färre barn borde inte betyda mindre resurser.

Skulle det automatiskt leda till att fler föder barn? Nja, så enkelt fungerar förstås inte barnafödandet. Men ett land som oroar sig över att för få barn föds borde svara med att förbättra villkoren för barn. Inte försämra dem.

Sverige behöver bli mer barn- och familjevänligt.
En bra början är att låta färre barn betyda mer till varje barn.

LÄS ÄVEN:

Utredaren: Lag om personaltäthet viktigast för förskolan

Olskog: Efter valet krävs att vinnaren går från ord till handling

Debatt: ”Hur ska två lärare räcka för 60 barn?"

Debatt: ”Avståndet mellan valfläsk och verklighet är ofta långt"