”Vill Maria Wiman ha en läroplanslös skola?”
Gymnasieläraren Ida Serneberg Wallin replikerar på Maria Wimans kritik mot nya läroplanerna.
Replik
”Jag som lärare vill ha professionell autonomi. Jag vill kunna motivera mina undervisningsval, granska dem och ändra dem när jag har skäl att göra det. Då behöver vi lärare en gemensam kunskapsgrund att förhålla oss till”.
Det skriver Ida Serneberg Wallin i sin replik på Maria Wimans kritik mot Skolverkets förslag till nya läroplaner.
Förslaget till ny läroplan för grundskolan, som presenterades tidigare i veckan, innehåller riktlinjer för hur lärare ska lägga upp sin undervisning. I Vi Lärare skriver läraren Maria Wiman att hon känner sig sönderklappad på hjässan av förslagets vägledning om hur undervisningen ska bedrivas.
Välkomnar förslaget
Jag är också universitetsutbildad och legitimerad lärare. Jag känner mig inte klappad på huvudet av förslaget. Jag välkomnar förslaget eftersom jag tror att det kan göra skolan mer likvärdig, framför allt för de elever som behöver mest stöd för att lära sig.
Enligt förslaget ska lärare utforma förklaringar och aktiviteter så att eleverna tänker på det de ska lära sig, begränsa sådant som drar uppmärksamheten från innehållet, introducera nytt innehåll steg för steg och ge eleverna uppgifter som bygger på deras förkunskaper. Lite raljant skriver Wiman att detta är skåpmat för alla lärare och att vi redan vet detta.
Det behövs ingen trallande cirkus
Jag vet inte riktigt vad som vore alternativet. Vill Wiman ha en läroplanslös skola? Att Skolverket nu skriver fram en läroplan som är i linje med det många av oss lärare, genom mångårig beprövad erfarenhet har förstått och lärt oss att göra, är väl ändå ett steg i rätt riktning.
Ett alternativ hade ju varit att Skolverket gick ännu längre och ännu tydligare angav helt specifika undervisningsstrategier lärare ska använda, med ett ännu tydligare stöd i kognitionsvetenskaplig forskning om hur elever lär sig och minns. Men då hade väl responsen snarare blivit att förslaget detaljstyr oss lärare.
”Kräver eftertanke”
Att skriva fram en princip betyder samtidigt inte att det är lika enkelt att omsätta i klassrummet. Ta uppmaningen att eleverna ska tänka på det de ska lära sig. Det räcker alltså inte att de gör uppgiften, deltar i aktiviteten eller är engagerade. Vad behöver de faktiskt tänka på för att lösa uppgiften? Är det samma sak som jag vill att de ska lära sig? Det är frågor som kräver eftertanke och strategiskt arbete. Det är frågor som just vår lärarprofession kan besvara. Det försvinner fullständigt i Wimans raljans.
”En förförisk detalj”
Och nej, det behövs ingen trallande cirkus för att dra elevernas uppmärksamhet från det de ska lära sig. Det räcker med en förförisk detalj, kanske en bild jag infogar i presentationen i hopp om att väcka något hos eleven, som snarare leder eleven bort från sitt lärande, trots att jag hade en annan avsikt. Även jag som legitimerad lärare kan ge eleverna en uppgift som kräver för mycket på en gång eller missbedöma vad de redan kan. Min legitimation har inte gjort mig immun mot det. Därför läser jag Skolverkets förslag på ny läroplan för grundskolan som en påminnelse om hur mycket mina val i klassrummet betyder för vad eleverna faktiskt lär sig.
Jag som lärare vill ha professionell autonomi. Jag vill kunna motivera mina undervisningsval, granska dem och ändra dem när jag har skäl att göra det. Då behöver vi lärare en gemensam kunskapsgrund att förhålla oss till. Och det är just detta som förslaget till ny läroplan för grundskolan gör.
Ida Serneberg Wallin, gymnasielärare, Falkenberg
LÄS ÄVEN:
