Jag är tydligen en idiot. Jag är imbecill. En jubeljöns. En amatör!

Jag har länge levt i villfarelse. Ibland har jag fått för mig att jag är hyfsat kompetent. Men nu vet jag bättre. Efter att ha ögnat igenom förslaget till ny läroplanen för grundskolan har jag vaknat upp från min dvala. 

Ja, såna som mig måste man uppenbart skriva på näsan och sönderklappa på hjässan. Mitt släkte måste man tala långsamt till och artikulera överdrivet.

Universitetsutbildning hit och universitetsutbildning dit. Erfarenhet här och erfarenhet där. Jag är inte tillräknelig. Fullkomligt opålitlig är jag på det stora hela.

Revolutionerande saker

Prisa därför Gud för att nya läroplanen på massa ställen förser mig med generella undervisningsstrategier att hålla i handen. Har ni läst? Annars föreslår jag att ni stålsätter er, ni högskoleutbildade legitimerade akademiker. I vår nya läroplan får vi nämligen lära oss revolutionerande saker som att:

• Förklaringar och aktiviteter ska utformas på ett sätt som gör att eleverna tänker på vad som ska läras! (Ni antecknar väl?)
• Vi ska begränsa sådant som avleder uppmärksamheten från det som ska läras. (Jag måste genast avskeda den trallande cirkus som jag hittills har haft heltidsanställd i klassrummet under mina genomgångar.)
• Nytt innehåll ska introduceras i flera steg (DRA PÅ TRISSOR!)
• Elevernas uppgifter ska baseras på förkunskaper. (För 17 gubbar - jag fattar ingenting).

Ingen tröskel är för låg

Det finns ännu fler gottigheter att ta del av för den som har starka nerver. Vi får också veta att lärare ska fråga elever saker för att få koll på deras kunskapsutveckling, att nya kunskaper ska byggas på gamla kunskaper och att läraren ska tydliggöra undervisningens mål. 

För ganska många år sedan pratades det relativt mycket om att man borde höja lärares status. Den tiden är uppenbarligen förbi. Man har gett upp fullständigt. Ingen tröskel är tydligen för låg. 

Tänk att man i kursplanerna upprepat känner sig nödtvungen att poängtera att i skolan ska eleverna lära sig saker, att lärandet är en process och att förkunskaper är viktiga. Det säger något om samtiden, om synen på vår profession och tilliten till landets största arbetsplats.

Jobbar på motsatsen

Det kanske finns en fullgod anledning att låta de generella undervisningsstrategierna ta sådan ansenlig plats i våra nya styrdokument. Kanske är svensk lärarkår så prillig att vi överallt behöver påminnas om vårt grundläggande uppdrag. Vad vet jag?

Men jag funderar på det där gamla snacket om att höja lärares status. Här tycks man jobba ganska hårt på motsatsen.

• Fler krönikor av Maria Wiman hittar du här