Efter granskningen: ”Också skillnad på behöriga lärare”

Vi skriker efter lärare. Samtidigt söker behöriga lärare jobb utan att få dem.

Först säger vi att vi behöver fler behöriga lärare. Sedan får en behörig lärare höra att en annan kandidat passar bättre. ”Personlig lämplighet.”

En examen gör inte automatiskt en bra lärare – en obehörig kan vara fantastisk och en behörig olämplig. Men om arbetsgivaren inte längre ser någon tydlig skillnad mellan utbildad och outbildad måste vi fråga: Vad är det egentligen vi förväntar oss att en lärarutbildning ska ge?

”Mer än ämneskunskaper”

Läraryrket handlar om mer än ämneskunskaper: undervisning, lärande, ledarskap, bedömning och pedagogiska avvägningar.

Visst behöver lärarutbildningen utvecklas. Men man kan inte tumma på utbildningen för att få ut behöriga lärare snabbare. En lärare blir inte mer behörig för att utbildningen går snabbare.

Och så var det det där med personlig lämplighet.

Vad är det som säger att den legitimerade läraren automatiskt framstår bäst i en intervju?

En nyexaminerad lärare kan vara nervös. Inte konstigt – de ska just ta klivet in i ett professionellt yrke. Jag har själv fått hjälp av kollegor att forma den lärare jag är idag. Man frågar, provar och lär sig. Men först måste man få komma innanför dörren.

Vi måste vara beredda att ge människor en chans

Om intervjun inte gick bra ska vi inte lura dem heller. Säg vad som saknades så att de kan göra annorlunda nästa gång. Jag lär mina elever något konkret, särskilt inför de nationella proven: Berätta vad du tycker – och varför. Borde vi inte kunna kräva samma sak av en rekrytering?

Vad såg du? Vad grundar du bedömningen på? Varför blev den andra kandidaten bättre? Ursäkta mitt rättspatos, men vi måste kunna ta de obekväma samtalen och köra med öppna kort.

Om kandidaten inte får jobbet – säg varför. Om en annan bedöms vara bättre – säg vad som saknas. Om ekonomin spelar in – stå för det. Men lura inte människor. Ärlighet varar längst.

”Lagt år på utbildning”

För samtidigt som vi säger att vi skriker efter lärare måste vi också vara beredda att ge människor en chans. Inte vem som helst. Men den som har kompetensen som efterfrågas, uppfyller kraven och verkar kunna fungera i verksamheten.

En nyexaminerad lärare har lagt år på en utbildning, investerat tid och kraft i sin kompetens – och samtidigt investerat i ett yrke som samhället säger att vi behöver.

Ryck inte undan mattan under fötterna på människor som faktiskt har gjort det vi säger att vi vill att fler ska göra.

När personlig lämplighet blir svaret på allt, och behörighet börjar behandlas som en detalj, undrar jag vad vi egentligen håller på att värdera.

”Hur värderas kompetens?”

Om en obehörig kandidat bedöms vara så kompetent att utbildningen inte spelar någon avgörande roll vid anställningen – hur värderas då den kompetensen?

Om det egentligen är ekonomin som avgör, säg det då.

För det är skillnad på lärare och lärare. Men det är också skillnad på behöriga lärare.

Och när vi skriker efter lärare borde vi vara beredda att se personen, kompetensen och utbildningen samtidigt.

Sarah Cross, lärare, Stockholm