Sveriges Lärares nya rapport ”Allt fler behöver alltmer stöd” ger en bild som borde få varje politiker med ansvar för skolan att reagera starkt. Var fjärde elev har någon form av utmaning som påverkar skolsituationen. I en genomsnittlig klass motsvarar det sju elever.

Många har dessutom flera svårigheter samtidigt. Nio av tio erfarna lärare uppger att problemen har blivit vanligare under deras yrkesliv och möter allt fler barn och unga som inte mår bra.

Det handlar om elever som har svårt att koncentrera sig eller lära sig läsa och räkna. Om psykisk ohälsa, stress, problem hemma och beteenden som gör skol­dagen svår både för eleven själv och för andra. Och mitt i detta står läraren väldigt ensam.

Till slut håller det inte

Det går att sträcka ett gummiband långt, men till slut brister det. Lärare ska undervisa hela klassen, men förväntas också se varje elevs behov, anpassa undervisningen, hantera konflikter, möta psykisk ohälsa och kompensera för stöd som inte finns någon annanstans.

Till slut håller det inte. Tid och förmåga räcker inte till. Sju av tio lärare säger att elever med svårigheter inte får tillräckligt stöd. Nästan åtta av tio ser brister i stödet utanför skolan. Fyra av tio uppger att problemen påverkar studieron.

När allt fler barn och elever behöver alltmer stöd går det inte att möta utvecklingen med allt tunnare resurser. Ekvationen går inte ihop och det är ni som är politiker som bär ansvaret.

Det här är heller inte bara ett problem för de barn och elever som behöver mest hjälp. När stödet till en elev uteblir stannar konsekvenserna inte vid den elevens skolbänk. De fortplantar sig genom hela klassrummet. När läraren ständigt måste släcka bränder får hela klassen mindre undervisning. Skolans skyddsnät får på så sätt så stora maskor att barn faller igenom. Vi lärare har nära nog ingen chans att hinna springa efter och fånga dem.

Politiker: Ta ert ansvar

Så till er som nu fått väljarnas förtroende: gör inte detta till ännu en rapport som läggs i högen av andra. Fatta i stället besluten som ser till att klasser och barngrupper blir mindre. Ni som är riksdagsledamöter måste lagstifta om nationella maximala gränser för klass- och barngruppsstorlekar, likväl som krav på viss lärartäthet. Säkerställ att stöd sätts in tidigt, innan små problem hunnit växa sig stora. Förstärk elevhälsan och andra resurser som täcker elevernas faktiska behov. Samla samhällets krafter kring barn och ungas hälsa, livsvillkor och skolgång.

Vi lärare kan göra mycket. Med rätt förutsättningar kan skola och förskola förändra liv. Men vi lärare kan inte ensamma kompensera för ett samhälle som sviker barn och ungas hälsa och behov av stöd. Ni politiker är valda för att ta ansvar. Gör det.

LÄS ÄVEN:

Nytt larm: Kraftig ökning av elever med behov av stöd

Lärarna vittnar: Så drabbas vi av bristande stöd i skolan

Specialläraren efter larmet: ”Vi behöver vara fler”