”Barnpassning eller undervisning? Vi måste bestämma oss”

Nu är vi här igen, när personalen i förskolan ställs mot föräldrar igen, och jag undrar; när ska det ta slut?

Utredningen ”En framtid med barn” lyfter fram att förskolan behöver anpassas med utökade, flexibla tider för att underlätta för dagens föräldrar.

Återigen fylls kommentarsfält med kommentarer från föräldrar som menar att de har svårt att få vardagen att gå ihop samtidigt som personalen i förskolan som redan idag sliter för att hinna se och höra alla barn.

Ett vägskäl

Jag tror att vi står inför ett vägskäl där vi måste bestämma oss för vad förskolan ska vara. Ska vi bedriva skola och undervisning eller ska vi ägna oss åt barnpassning?

Grundskolans system ser annorlunda ut, där är undervisningen förlagd mellan åtta, halv nio, och tretton till femton, beroende på årskurs. Resten är fritids. Så fungerar inte förskolan idag, där förväntas förskollärare jobba mellan 6-18 (och snart kanske längre), all tid är undervisningstid som ska dokumenteras, reflekteras över, analyseras för att driva undervisningen framåt, något vi förskollärare ofta inte hinner med i dagens läge.

Det är inte föräldrarna som är problemet

Problemet idag är att fler barn ska puttas in i förskolan allt längre utan att förskolans uppdrag revideras.

Då är risken att utbildade förskollärare som ansvarar för undervisningen, kommer att fortsätta att säga upp sig i rasande fart och att deras platser kommer att fyllas med obehörig personal. Då blir förskolan till slut barnpassning.

Om det är dit vi är på väg måste vi vara ärliga med vad vi kan förvänta oss av förskolan. Då vi inte samtidigt kan ställa höga krav på att undervisningen ska hålla en hög kvalitet, arbeta kompensatoriskt, bedriva språkfrämjande arbete, samt att rusta barn inför en kommande skolgång.

”Omfattande systemfel”

Vi kan inte både förlänga vistelsetiderna och samtidigt låtsas som att förskolans uppdrag, bemanning och arbetsvillkor kan förbli detsamma.

Och nu är det dags att politiker slutar ställa föräldrar och förskolepersonal mot varandra och istället börjar ta ansvar för omfattande systemfel som ligger bakom situationen.

Föräldrar ska kunna få vardagen att gå ihop. Barn ska få en förskola av hög kvalitet. Och förskolepersonal ska kunna utföra det uppdrag de faktiskt har fått.

Det är inte föräldrarna som är problemet. Det är inte förskolepersonalen som är problemet. Problemet är att vi försöker lösa samhällets behov av barnomsorg genom att lägga ännu mer på en verksamhet som redan går på knäna.

Camilla Hjorth, lärare i förskola, Göteborg

LÄS ÄVEN:

”Föräldrarnas livspussel är inte förskolans uppgift”

Utredaren: Förskolan ska avlasta föräldrar som behöver uträtta ärenden