”Det viktiga är vad som händer efter testet”
Arne Engström frågar sig hur framgångsrika de nya standardiserade testerna blir.
Debatt
Standardiserade tester införs i hela grundskolan. Men Arne Engström, biträdande professor i matematikdidaktik, är skeptisk:
”Jag hyser en del farhågor för att regeringens satsning kommer att floppa”.
Måhända är lärarnas förväntningar på de nya standardiserade testerna stora. Jag måste dock erkänna att jag hyser en del farhågor för att regeringens satsning kommer att floppa. Jag är inte emot tanken på screening som sådan, tvärtom. I enskildheter hade jag kanske önskat mig ett annat beslut, men nu är det taget.
I det följande ska jag avgränsa min diskussion till matematik. Att lära sig läsa är en relativt enkel förmåga att utveckla till skillnad från matematik, som består av flera och mer sammansatta förmågor.
”Normal variation”
Variationen i nybörjarnas färdigheter är stor. En del har redan utvecklat de färdigheter som de förväntas tillägna sig under första skolåret. Andra mognar senare och är inte förberedda på skolans mer formaliserade undervisning. Normal variation kallar vi det.
Det finns ett starkt empiriskt stöd för att barns kognitiva förutsättningar och deras erfarenheter från hemmiljön vid skolstart spelar en avgörande roll för deras fortsatta matematikutveckling under grundskoletiden.
Man bör därför inte vänta och se, utan screening bör göras tidigt. I vilken utsträckning lärares arbete sedan kan minska dessa tidiga skillnader är en annan sak. Här är forskningen mindre tydlig.
Vilka dessa är vet vi lite om
Uppdraget att ta fram testet är en utmaning. Ett standardiserat test som är enkelt att genomföra, mäter det som är väsentligt att mäta och ringar in de elever som behöver stöd i sin fortsatta kunskapsutveckling. Inte för många och inte för få. Det måste fungera för såväl elever på små landsbygdsskolor, som till migrantelever i storstädernas utsatta områden.
Vi vet att det testerna bara är utgångspunkten för ett framgångsrikt pedagogiskt arbete. Det viktiga är vad som händer efter att testet är genomfört. Resultaten måste följas upp och de elever som behöver stöd i sin fortsatta matematikutveckling måste ges en intensiv pedagogisk insats, som också är effektiv.
”Ingen krycka”
Att en insats är evidensbaserad är en sak, men vad säger oss en given effektstorlek, om möjliga förändringarna på individnivå? Inte särskilt mycket. Vetenskaplig evidens är på gruppnivå. Sedan behövs lärarnas erfarenhetsbaserade kunskap om enskilda elever.
Lärarna som undervisar lågstadieeleverna i matematik och speciallärarna behöver få ett ordentligt kunskaps- och beslutsstöd i sitt arbete med testerna. Ett kunskapsstöd är ingen krycka, utan skulle öka deras professionalism.
Huvuddelen av de runt 15 procent som varje år underkänds på ämnesprovet i åk 9 utgörs av elever med svag teoretisk begåvning. Här finns troligen en nedre gräns för vad arbetet med testerna kan åstadkomma. Samtidigt uteblir 10 procent av eleverna från att göra provet. Vilka dessa är vet vi lite om.
Det finns med andra ord en del utmaningar i arbetet med testerna. Jag är tveksam till om satsningen blir den framgång som många hoppas på. Det kan naturligtvis visa sig att mina farhågor är överdrivna och att det blir en lyckad reform.
Arne Engström, biträdande professor i matematikdidaktik, Strömstad akademi
