En timme är sextio minuter. Det är lätt att räkna. Betydligt svårare är det att räkna vad som ryms i den.

På en timme i förskolan kan ett barn hinna bygga en koja, hamna i konflikt och bli sams igen. Lyssna på en bok. Upptäcka en mask under en sten. Sitta vid matbordet och prata om varför mjölken är vit. Vänta på hjälp med en dragkedja. Försöka komma in i en lek.

Sextio minuter kan rymma väldigt mycket.

Mer tid till föräldralediga

Frågan om hur många timmar barn ska ha rätt till i förskolan är aktuell på flera håll. I den statliga utredningen om en mer likvärdig och språkutvecklande förskola föreslås 25 timmars avgiftsfri förskola från tre års ålder. Samtidigt väljer vissa kommuner att utöka tiden för barn till föräldralediga.

Bakom förslagen finns olika syften. Men när fler timmar motiveras med att barn ska få större tillgång till förskolans undervisning och språkutvecklande miljö fastnar jag vid själva timmarna.

Jag arbetar i förskolan. Jag vet vilken skillnad förskolan kan göra för ett barn. Jag ser den varje dag. Och självklart ger fler timmar också fler möjligheter till lek, språk, undervisning och relationer.

Behöver hjälp ibland

Men längre dagar skapar inte den skillnaden av sig själva.

Det är vad vi fyller tiden med som gör skillnad.

Språk utvecklas i samtalen, i leken, när vi läser tillsammans, när någon sätter ord på det barnet upptäcker och när en vuxen stannar kvar i ett resonemang som tar en helt annan väg än den vi hade tänkt från början.

Gemenskap uppstår inte heller bara genom att befinna sig på samma plats som andra barn. Ibland behöver ett barn hjälp att hitta sin plats i leken, förstå vad som händer eller våga ta steget in.

Behoven är inte generella bara för att lösningen är det.

Så när vi säger att ett barn behöver mer förskola vill jag också veta: Vad är det barnet behöver mer av?

Ett barn kanske behöver fler språkliga möten. Ett annat behöver stöd för att hitta sin plats i leken. Ett tredje behöver något helt annat.

Barns behov är inte generella bara för att lösningen är det.

Och om fler timmar motiveras med barns behov behöver förskolan också få möjlighet att se vad just det enskilda barnet behöver.

Därför är frågan viktig

Det kräver resurser, rätt kompetens och tid att arbeta systematiskt: att följa utvecklingen, analysera det vi ser och reflektera över nästa steg. Fungerar det vi gör? Behöver vi förändra något? Vad behöver just det här barnet mer av?

Vi förskollärare behöver få möjlighet att använda vår kompetens till just det: se barnet, planera undervisningen utifrån det vi ser, följa utvecklingen och förändra när något inte fungerar.

För fler timmar ger fler möjligheter. Det är just därför frågan är viktig.

Glömmer fråga om innehållet

Men om syftet med de extra timmarna är att stärka barns språk, lärande och utveckling kan vi inte nöja oss med att öka tiden och utgå från att behovet därmed blir mött. Vi behöver också prata om vad som ska hända under de timmarna.

Annars finns en risk att vi börjar mäta en insats i antal timmar och glömmer att fråga vad timmarna faktiskt innehöll.

En timme kommer alltid att vara sextio minuter.

Men vad ett barn behöver av de sextio minuterna kommer aldrig att vara exakt detsamma som för alla andra.

Så kanske borde frågan inte bara vara hur många timmar ett barn har rätt till i förskolan – utan vad barnet har rätt till under de timmarna.

Elinor Keiriö Östlin är lärare i förskola 

LÄS MER:

”Föräldrarnas livspussel är inte förskolans uppgift”

Utredaren: Högst tolv barn i yngsta barngrupperna

”Barnpassning eller undervisning? Vi måste bestämma oss”