Maria Wiman: Här i Sverige knyter vi näven i fickan
Krönika ”I Frankrike brinner skolor i studentprotester. Det har gått för långt såklart – men en mild svensk mittemellanvariant hade varit lite vederkvickande”, skriver Maria Wiman.
Maria Wiman: Här i Sverige knyter vi näven i fickan
Har ni sett vad som händer i Frankrike? Folk är tokiga! Förra fredagen hölls 400 skolor stängda på grund av våldsamma studentprotester. Man yttrar missnöje mot lärarbrist, långa skoldagar och förfallna skolbyggnader.
Knasbolligt beteende såklart. Men det får mig att tänka till.
Någonstans under historiens gång blev bildning något som bara förväntades av skolan att leverera lite på uppstuds samtidigt som förutsättningarna ströps, ekonomin självdog och resten av världen snurrade vidare. Ja, bildning ska bara hända liksom.
Störtkär i bildning
Så har det ju inte alltid sett ut. Tänk på de gamla grekerna! De hade ju sina utmaningar förstås men jädrar i min lilla låda vad man värderade bildning. Där talade man om paideia och det var storartade grejer – ungdomens fostran och bildning. Det handlade om filosofi, retorik, estetik, musik och andra viktigheter.
Sedan kom medeltiden med allt vad det innebar. Under renässansen blev man störtkär i bildning igen. Man ville utveckla hela människan. Det handlade inte om att bli mallad, betygsatt, sorterad och utbränd. Det handlade om att odla sinnet. Man skulle lära sig språk, filosofi, historia och konst.
Vackert. Inte sant?
Kruxet är att bildning inte bara händer.
Nu lever vi i nutiden. Nu finns mobiltelefoner, artificiell intelligens, mikrovågsugnar och snitsig slagpolitik. I Frankrike brinner skolor och i Sverige knyter vi näven bestämt i fickan.
Svenska politiker vill ha innovatörer, fina Pisa-resultat, gymnasiebehörighet, demokratiska världsmedborgare och konkurrenskraftiga företag. Ibland talar de stort om Sverige som kunskapsnation.
Kruxet i den svängiga kråksången är att bildning inte bara händer. Det krävs såna där … vahettere … lärare. Det krävs också tid, läromedel, ändamålsenliga lokaler, studiero, skolbibliotek, hyfsat välmående studenter och vuxen klokskap på alla positioner.
En hälsosam protest
Någonstans längs historiens vindlande snirkelspår skedde en förskjutning. Bildning slutade handla om gemensamt samhällsvärde och kom istället att bli mätbar prestation. Som dessutom helst inte får kosta.
Jag tycker att det är läskigt, det där som händer i Frankrike. Det har gått för långt såklart. Men en mild svensk mittemellanvariant hade varit lite vederkvickande. Jag pratar om en hälsosam protest hos eleverna. De skulle exempelvis kunna ställa frågan: ”Vad tusan håller vi på med?”
LÄS MER:
Nytt larm: Kraftig ökning av elever med behov av stöd
