Vi måste satsa på kunskap och skola i hela landet

Jag började min lärarkarriär med enormt stor erfarenhet av livet. Innan jag utbildade mig till lärare, eller ens kom i kontakt med läraryrket hade jag rest över hela världen. Jag hade träffat människor från olika kulturer, umgåtts med människor som tror på olika gudar, vandrat sida vid sida med människor i nöd.

Mina erfarenheter kände jag var värdefulla och jag tänkte skriva en bok för att dela med mig. Men så kom jag på att jag skulle kunna dela med mig av mitt patos till unga personer för att ge dem lite av världen.

Att ta del av livet är essentiellt för att skapa sin egen identitet. Vi behöver få erfarenheter eller någon som förklarar livet för oss. I litteraturen kan vi möta andra. Vi kan möta oss själva. Men genom litteraturen kan vi nå ännu längre. Vi kan uppleva vad som helst, transporteras i tid, vara den vi helst önskar vara. Därför arbetar jag med litteraturen, och en bok finns alltid som bas i min undervisning. En ung person som inte kan resa fysiskt kan med all säkerhet resa i litteraturen. Vi kan uppleva Paris utan att fysiskt kunna resa dit.

Har hamnat rätt

Mitt råd till andra lärare och lärarkandidater har alltid varit att vara genuin, att alltid ge av sig själv och att se alla individer i klassrummet och att alltid ha en skönlitterär bok som grund.

Sedan några månader tillbaka arbetar och lever jag i en liten bruksort i Hälsingland. Jag flyttade upp hit för kärlekens skull. Tidigare har jag alltid arbetat i Stockholmsområdet. Integreringen har varit underbar. Alla har välkomnat mig med oerhörd värme.

Jag arbetar på en liten skola som fått nedslag av Skolinspektionen. Min chef är ny här på skolan och har lyckats anställa nya legitimerade lärare. Hon har som objektiv att vända skolans nedåtgående trend vad gäller resultaten. Hon är fantastisk. Mina nya kollegor är fantastiska. Här jobbar eldsjälar, och jag känner att jag hamnat bland ”rätt folk”.

Kommer förbli fattig

Problemet är resurserna. Vi kan inte arbeta så som vi borde göra på grund av resursbrist. I Sverige idag beror utbildning och framtidsplaner på i vilken kommun du bor, eller i vilken kommun du föds. Att se dessa unga individer tappa tron på livet eller på samhället är den största pilen jag fått i mitt hjärta. Jag som vill arbeta med unga människor, och som vill ge dem framtidstro, tappar fotfäste.

Hur kan det vara så att vi har pengar att satsa på storstadsbarn, men inte på andra? Varför är klassrummen trasiga? Varför får inte våra elever hjälp när de behöver det? Varför har vi inte råd att köpa böcker? Varför får barnen i den här kommunen inte samma förutsättningar som storstadsbarnen? Vi lärare kan ge dem allt vi kan men de kommer ändå inte att få samma erfarenheter från litteraturen som andra om vi inte kan köpa in de böcker vi behöver. Om en fattig kommun inte får resurser till skolan kommer den att förbli fattig.

Snart ett u-land

Jag som arbetat i flera olika kommuner ser skillnaderna. Skillnaden är vad våra kommunpolitiker vill lägga pengarna på. Stadsparker eller hela stadskassan på stadens utseende i stället för på utbildning av unga. Och varför ska de egentligen behöva välja?

Vi kan brinna för undervisning, brinna för ungas utveckling och för deras identitetsskapande. Men utan böcker och pengar till skolan kan vi inte vända resultaten hur hårt vi än arbetar.

Om Sverige ska fortsätta att vara ett kunskapssamhälle måste vi satsa på kunskap och skola i hela landet, i alla kommuner. Regeringen måste se hela Sverige och det nu!

Annars får vi ett u-land inom snar framtid. Jag kan inte med tillräcklig emfas betona hur viktigt detta är.

LÄS MER:

De ska vända läskrisen – från förskolan till gymnasiet

”Bokprofeten”: Att lära sig läsa är att lära sig tänka