”Bokprofeten”: Att lära sig läsa är att lära sig tänka

Torsdag: möte med ­delegation från Skolverket.

Fredag: möte med ­skolministern.

Senare samma fredag:­ möte med Svenska ­Akademien.

Onsdagen efter: ny träff med skolministern samt med utbildningsministern, som kommer på skolbesök.

Och samtidigt deadlines för debattartiklar om bland annat läsning och läromedel i allt från Svenska Dagbladet till bransch­organisationstidningen Manus.

Högstadie­läraren Anna Perssons kalender är förbluffande fulltecknad.

Men du jobbar väl heltid? Hur hinner du, hur orkar du?

Anna Persson accepterar inte riktigt frågan, tycker inte att det är konstigare än att det blir lite extra mycket ibland, som föräldrasamtal på torsdagen och tandläkartid på fredagen – ibland får vikarier hoppa in. Poängen hon tycker vi missar är att allt ingår i arbetet. Eller i det större uppdraget en lärare har, det som ska harmoniera med hela skolans uppdrag.

– Ytterst jobbar vi ju med vad Sverige ska bli, generation för generation, säger Anna Persson. Människor ska kunna leva och tänka och granska och tycka och ta kommando över sina egna liv. Som lärare jobbar man för Sverige. Jag brinner för att mina elever ska kunna tänka själva. Och min del i det hela är att undervisa i läsning, det är min spetskompetens.

Tillsammans med sina tre svensklärarkolleger på Ekens skola i Stockholm tilldelades Anna Persson Lärarstiftelsens stora läspris förra året, och nu sitter hon också i Sveriges Lärares och Lärar­stiftelsens gemensamt nystartade Expertrådet för läsning.

– Därav debattartiklarna och mötena, som senast med regeringens utredningsgrupp om nya kursplaner, förändringar i skollag och läroplaner … och på onsdag kommer Johan och Lotta …

Vill inte fastna i politiken

Anna Persson hejdar sig och skrattar, ”jag säger Johan och Lotta nu om ministrarna”, vilket också ger henne anledning att inflika:

– Tro inte att jag gör mig några illusioner, det är hårt arbete som gäller, det krävs enorma resurser som vi inte hört mycket om ännu, och politiker är alltid politiker. Vi uppskattar jättemycket att de vill komma och se hur vi arbetar, men de har sin egen agenda och vill ju ha lite selfies med barn och så där … Jag vill inte fastna i det politiska. Jag tycker ju faktiskt att jag är med och påverkar rätt mycket redan som det är! Ska vi prata läsning nu?

Anna Perssons klarsyn är avväpnande. Aldrig cynisk, alltid nära till skratt. Hon kanske inte ”gör sig några illusioner”, men visst utstrålar hon i alla fall en stor optimism? Hon säger att det är mer ”sån jag är” och beskriver sig som ”extremt socialt utåtriktad och positiv”. Men hon har heller aldrig riktigt låtit krisen få fäste i sin egen undervisning.

Något hon återkommer till flera gånger under intervjun är konsekvenserna av digitaliseringens införande som begrepp i läroplanen 2018 och hur hon motsatte sig det från första början. Expertrådet för läsning skrev en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet (30/9), och konstaterade:

”Det är talande att ordet ’läsa’ förekommer en enda gång i läroplanens två första kapitel, där skolans övergripande riktlinjer formuleras, medan orden ’digitalisering’ eller ’digital’ förekommer tio gånger.”

”Läsförmågan har försämrats”

När hela samhället genomgår en digitalisering är det svårt för skolan att ställa sig utanför. Men i dag vet vi vad vi inte visste 2018, menar Anna Persson:

– På bara några år har läsförmågan generellt blivit märkbart sämre medan skolan var upptagen med en digital omställning. Alla skulle ladda ner appar, lektioner stod stilla när datorer hängde sig och uppkopplingen krånglade. Jag kände hela tiden att nej, jag vill inte. Att skriva för hand i skrivböcker funkar ju alltid. De är en trygghet: det som skrivits i dem när jag samlar in dem varje dag är det som gäller.

Anna Persson är bekymrad över att unga i dag hellre tar till sig mänskliga historier via Tiktok än genom böcker. ”Hur ska vi träna uthållighet när hjärnan bara vill slappna av och se snabba ’reels’?” har hon skrivit i en krönika på Lärarstiftelsens hemsida.

– Digitaliseringen skapar motsatsen till vad skolan syftar till, den gör människan beroende av en ständig ström av passiva intryck. Barn får allt svårare att stänga av strömmen, stanna upp och tänka själva ett tag. Att lära sig läsa böcker är att lära sig tänka, och vi lär oss att tänka via förmågan att stanna upp. Läsningen är så mycket mer aktiv än betraktandet av en mobilskärm, du kan komma till insikter i ditt eget tempo.

Givetvis läser Anna Persson mycket själv. Jämt. Har alltid gjort. Mamma är bokslukare, bokhyllorna i barndomshemmet var en oändlig resurs.

– Men jag var sen att lära mig läsa. Nästan alla andra i klassen var lärar- och rektorsbarn och kunde redan läsa när de började ettan, men det tyckte jag bara var spännande! En av dem, Lena, brukade läsa böcker för mig när jag var hos henne. Det var det bästa jag visste, jag minns att jag drömde om att själv snart lära mig läsa.

Skönlitteratur är skolans bästa verktyg.

Anna persson visste redan i nian att hon skulle bli lärare. Men för det första var det idrottslärare hon var inne på. Och för det andra skulle det dröja tills 30-årsåldern innan hon faktiskt påbörjade lärarutbildningen. Ett helt annat liv kom emellan, en karriär i modevärlden.

– Jag jobbade i så många år med människors yttre att behovet av att jobba med insidan var enormt när jag väl tog steget.

Detta var 2003, och hennes största minne från den tiden är en didaktisk kurs som Gunilla Molloy och Lisa Gannå höll i.

– Som bokälskare träffades jag i hjärtat av deras perspektiv att skönlitteraturen är skolans främsta verktyg. Sedan dess har jag alltid haft en skönlitterär bok som utgångspunkt för all min undervisning, för att läsa, pausa, tänka, diskutera och få en gemensam upplevelse att reflektera kring.

Tillsammans med sina kollegor och skolbibliotekarien har Anna Persson byggt upp en läslista som införskaffats i klassuppsättningar och är gemensam för alla tre arbetslag med 150 högstadieelever i varje – ”allt från Gilgamesh till Anna Gavalda” – indelat i de stora litteraturhistoriska epokerna, med både skönlitterära kvaliteter och samhällsrelevanta teman som likvärdiga kriterier.

– När jag var helt färsk för 16 år sedan tänkte jag att jag visste exakt hur man skulle undervisa, nu vet jag hur nödvändigt det är att hela tiden anpassa undervisningen och ta hänsyn till elevernas skiftande egenskaper och behov. Alla mina elever ska läsa, men har vitt skilda styrkor och förutsättningar.

– Så en differentierad undervisning är avgörande. Många moment, olika redovisningsformer, olika sätt att ta sig an det som ska läras … Ibland får mindre grupper göra filmer, eller se på filmer. Ämnesdidaktik handlar om att ha många verktyg i lådan och att vi lärare är elevernas guider. Jag måste variera undervisningen.

Anpassar efter individ

Anpassningar som en organisk del av ditt sätt att undervisa?

– Exakt så. Jag anpassar hela tiden efter individ. Tar till specialpedagogiska knep för de elever som behöver det, och i regel gagnar det hela klassen. Det är inget som sänker tempot.

Du får med alla? Kan du exemplifiera?

– Ja, säg att vi läser ett kapitel i boken, och pausar. Då kan jag ha en fråga på kapitlet som jag skriver på tavlan. Och så får man fundera och skriva kring den frågan i tio minuter. Sedan kanske eleverna får sätta sig i smågrupper och läsa upp det de skrivit för varandra, resonera, prata ihop sig i gruppen och hitta någon infallsvinkel där de är överens, eller inte överens, och redovisa för klassen. Alla får höra varandras tankar kring det lästa, och då kan även de som inte riktigt förstått haka på och tillgodogöra sig undervisningen – de blir också bidragande i slutändan.

När vi pratar om undervisningsmetoder berättar Anna Persson om en diskussion hon nyligen haft med en lärarstudent på skolan:

– Hon ifrågasatte mig efter en skrivuppgift där några elever fort blev färdiga: ”Varför har du inte en extrauppgift som de kan få fortsätta med?” Det är ju en väldigt utbredd uppfattning, cementerad från lärarutbildningen och framåt, att man ska ha extramaterial till dem som jobbar fort, så att de ”har något att göra”.

– Men det är det jag vill problematisera. För jag tänker att det är viktigt att eleverna får stanna upp, och utveckla tålamod med både att vänta och att förfina sina svar. Det är extra viktigt i dag när det ska hända saker hela tiden och reflexen är att plocka upp mobilen så fort det blir stiltje.

Det är extra viktigt i dag när reflexen är att plocka upp mobilen så fort det blir stiltje.

Extrauppgifterna kan bli skolans motsvarighet till ett autoflöde av Tiktok-reels utan ände?

– Ja, inga pauser och fort ska det gå! Och då förlorar den ursprungliga uppgiften lite av sitt värde och vi gör eleverna en björntjänst. Då tittar jag hellre på det eleverna skrivit och hjälper dem dyka ner i texten en gång till och hitta något nytt.

Har du något exempel på när det här sättet att undervisa verkligen nått fram och gett resultat?

– Det här hände faktiskt förra veckan när vi hade läst novellen ”Händelsen för dagen” av Anna Gavalda. Den är avancerad, om en bilolycka, skriven som en lång tillbakablick. Efteråt fick eleverna skriva egna noveller med inspiration från Gavalda. Och då var det en kille som aldrig tidigare visat något större intresse för skrivmomenten som skrev en fantastisk novell där berättarjaget inte var bilföraren som orsakar en katastrofal seriekrock, utan ett barn i baksätet av en annan bil vars föräldrar dör. Eleven skrev med sådan inlevelse om barnets upplevelse … och tankar på hämnd.

Aha, jag gissar att hans novell slutar med en inlevelsefullt skildrad hämnd?

– Ha ha, ja, den gjorde ju det. Våldsam hämnd. Men det är bara att bejaka! Det händer så otroligt spännande saker på lektionerna varje dag, oväntade och nya genombrott.

”Kan inte läsa utan lust”

Under hela vårt samtal växer frågan om ”lust” i bakhuvudet. Ett ifrågasatt och nästan fult ord i skoldebatten i dag, där debattörer har som ett mantra att ”det leder fel om vi tänker att eleverna måste känna lust”. Anna Persson vill hävda motsatsen:

– Du kan inte riktigt läsa utan lust. Jag som lärare måste skapa den lusten genom att visa min egen läslust. Det handlar om lusten som uppstår av att få vara inne i en främmande situation och lära känna den, eller ett universum, en tid, ett tankemönster i en människas huvud för tusen år sedan men som i efterhand känns … nästan som jag.

– Det är ju det som är så spännande, och det är något vi bara kan få av skönlitteraturen. Det finns inget annat sätt.

LÄS MER:

Forskaren: ”Vi kan inte bara läsa tryckta texter”

”Det finns ingen motsättning mellan digitalt och analogt i skolan”

Lärarnas läskrav på nya läroplanerna

Lärarna på fritidshemmet prisas – får läsning att växa