”Svenska elever är bland världens mest bildade”

Middagsmaten fick vänta för trehundra­ lärare en tisdagskväll i ­februari. I stället satt de framför datorer och smartphones och ställde sig en och samma fråga: Kan man verkligen låta AI konstruera riktigt bra skolprov?

Framför sig på skärmarna hade de en digital föreläsning av Thomas Nygren, professor i didaktik vid Uppsala universitet, vars specialisering på digital kompetens och långa lärarbakgrund lade tyngd bakom orden. Föreläsningen handlade om AI, ett av Nygrens expertområden, och byggde på hans nya bok ”AI i skolan: Möjligheter och utmaningar i undervisningen”.

Många som lyssnade hade nog tänkt sig att få veta mer om hur AI kan användas, inte bara för skolfusk utan också för att avslöja fusket. Men den diskussionen betraktar Thomas Nygren som överspelad:

– Det blir alldeles för ofta fel. OpenAI har rentav lagt ner sin egen AI-fusksökare, eftersom den ofta inte ens lyckas identifiera sina egna texter. Det viktiga är snarare att om vi ska ha en rättssäker bedömning i skolan kan vi inte basera den på inlämnade uppgifter.

Fokus på vad AI kan bidra med

Efter att ha konstaterat att AI-misstankar tycks få lärare att bedöma samtliga elever hårdare, och att det enda raka är att elever inte är uppkopplade på internet i provsituationer, gick Thomas Nygren vidare till vad AI faktiskt kan bidra med i skolan, konstruktivt och kritiskt, när vi utvecklat nödvändig AI-litteracitet. Och då kom det:

– En sak jag vet från forskningen är att det är väldigt bra att ge eleverna många små prov. Men det är också jobbigt att göra många små prov, och att rätta dem. Då kan man använda sig av en riktigt bra prompt i gratisverktyg som GPT-4 eller Bings Copilot.

Thomas Nygren visade en sådan noggrann prompt, framarbetad av forskare, som gav häpnadsväckande bra resultat i form av diagnostiska flervalsfrågor, och beskrev hur man som lärare kan förfina AI-quiz-förmågan. Man fick känslan att hans nya AI-i-skolan-bok beställdes direkt från några av sofforna och köksborden därute.

Ekonomi före demokrati i skolan

När Vi Lärare sitter ner i ett par timmar med Thomas Nygren pratar han flervalsfrågor igen. Nu handlar det om den stora ICCS-undersökningen sent i höstas, International Civic and Citizenship Education Study, där svenska åttondeklassare återigen toppresterade. Denna globala studie är något av SO-ämnenas Pisa, men ger endast små notiser i medierna medan Pisa skapar tumultartad debatt.

– Ja, varför är det så? frågar sig den gamla samhällskunskaps- och historie­läraren Thomas Nygren. Delvis för att goda nyheter inte är lika mycket värda som dåliga nyheter, förstås. Så länge det gick bra för Sverige i internationella kunskapsmätningar gjordes det inga nyheter på det heller. Men en annan orsak till varför ICCS ”spelas ner” är att man inte riktigt värderar framgångsrikt lärande i samhällskunskap och demokrati lika högt som i matematik och naturkunskap. Det är ett stort problem som IEA och OECD inte är omedvetna om: att vi i västvärlden låter de mer ekonomiskt orienterade värdena hamna i förgrunden och de demokratiska i bakgrunden. OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher försökte 2018 få till en mätning av global interkulturell kompetens inom Pisa, men då valde många västerländska regeringar att inte delta – även Sverige.

– Visst, för Sveriges ekonomiska framtid är det viktigt att se till kunskapen som krävs för ingenjörsyrken och så vidare. Men är det så otroligt mycket viktigare än samhällskunskap?

Är det här en faktor bakom det som ofta kallas demokratins kris?

– Det får man fundera kring. Hur viktigt tycker du att det är att vi själva går och röstar? Och i vilken grad går det att mäta människors demokratiska vilja och förmåga att analysera vart samhället är på väg, förstå samhällskonsekvenser? Jag tycker att det är fantastiskt att svenska elever är näst bäst i världen på det här. Jag undervisar blivande lärare i samhällskunskap och peppar dem inför utmaningen att de ska ut och undervisa i en skola som tillhör världens bästa på samhällskunskapsundervisning.

Kan det också vara så att folk har fördomar om ICCS – att det är något ”flummigt” med demokratikunskap?

– Det är svåra prov. Höga krav. Från faktabaserade flervalsfrågor som testar hur eleverna förstår vad som är demokratiska begränsningar till fritextsvar där man ska förklara hur beslutsprocesser ser ut för att demokratin ska kunna garanteras. ICCS och Pisa är faktiskt ganska likartade.

Halkade in på ett lärarvikariat

Thomas Nygren visar oss exempel ur ICCS-provet, om allt från multinationellt företagsägande till åtskillnader mellan dömande och lagstiftande makt, och vi konstaterar snabbt att Vi Lärares redaktion nog skulle behöva några terminer med en bra samhällskunskapslärare för att nå nivån hos Sveriges åttondeklassare.

Själv arbetade Thomas Nygren i 15 år som lärare i ämnet. Då hade han – uppvuxen i akademikerfamilj i ”typiska sjuttiotalsförorten” Andersberg utanför Gävle, med pappa som var kartritare och mamma som var läkarsekreterare och med ständiga matbordsdiskussioner om samhället och världen – halkat in på ett lärarvikariat på högstadiet.

– Jag hade gått ut gymnasiet med höga betyg och planerade att bli advokat eller psykolog, men under en långresa i Asien växte det fram att det var lärare jag skulle bli. Jag kunde inte släppa hur omtumlande roligt det hade varit att pröva på som vikarie.

”Elevernas kunskapsutvekling är min ledstjärna”

Thomas Nygren gick historielärarprogrammet i Umeå och hade bara en C-uppsats kvar när han flyttade till Gävle och fick jobb direkt inom komvux, som växte så det knakade över hela Sverige. Hans fru var också precis klar och flyttade med. Senare blev det yrkesgymnasium också innan cirkeln slöts med en tjänst på Vasaskolan i Gävle, hans eget gamla gymnasium.

– Jag fick också chansen att läsa lite kurser vid sidan av. Jag är ju … kunskapsintresserad. Så det blev både kognitionspsykologi och industridesign innan jag skrev en magisteruppsats i historia. Jag blev kommunlicentiat och var med på en ansökan till Vetenskapsrådet som gick igenom, så då började jag forska efter ”licen” och doktorerade 2011.

Jag är rätt marknadsliberal, men marknadslogik kan inte appliceras på skolan.

Sedan blev Thomas Nygren gymnasie­lektor i Gävle och forskningsassistent i Umeå, och jobbade parallellt på bland ­annat lärarutbildningen i Uppsala, dit han och familjen sedermera flyttade. Sitt allra sista lärarjobb sa han upp sig från när ­Wallenbergstiftelserna möjliggjorde en post doc på Stanford i USA.

– Jag har egentligen alltid velat ha kvar en fot i läraryrket, och när det inte funkat längre har i stället min forskning blivit väldigt praktiknära. Som professor har man förmånen att kunna välja vad man vill fokusera på, och för mig måste det ha med elevers kunskapsutveckling att göra. Det är min ledstjärna. Att hela tiden få vara med och göra undervisning och lärande lite bättre.

Vad gör du just precis nu? För att vi ska få ett hum om din forskarvardag?

– Ja, vi har precis skickat ut ett mejl för att få med runt tusen elever i ett ­experiment där vi testar ett upplägg för demokratiundervisning. Vi bygger också ett spel där elever ska kunna lära sig avslöja desinformation – liknande vår Nyhetsvärderaren, som uppåt 40 000 elever använt sig av i dag för att lära sig källkritik, och spel-appen Bad News, som hundratusentals elever använt. Och jag jobbar mycket med lärargrupper som medforskare.

Det finns en tydlig röd tråd i allt det här, eller hur? Som också leder till ditt intresse för både ICCS och AI?

–  Utan tvekan! Och allt handlar om att utveckla skolan och elevernas förutsättningar.

”Skolpolitik är till stor del bara ytlig symbolpolitik”

Så vad tycker du om dagens heta ­skoldebatt?

– Den är för svartvit. Alla springer åt samma håll, från ena kanten till den andra. Skolpolitik är till stor del bara ytlig symbolpolitik. Skolan är inte svartvit, den har många färger. Vi behöver fokusera mer på utveckling och mindre på förändring. Här har vi den stora problematiken. Det är alldeles för lätt att säga ut med det gamla, in med det nya. Då tappar man förståelse för allt som faktiskt fungerar, hur mycket vi har i skolan i dag som är bra, och hur mycket olika professioner, synsätt och arbetssätt bidrar till helheten.

– Vi hade en kommunalisering och en friskolereform som båda gick väldigt fort, och i princip samtidigt. Det gav en del problem som vi inte skulle haft annars.

Du tänker på likvärdigheten?

– Ja. Det tas för lätt på skolans kompensatoriska uppdrag. Jag är rätt marknadsliberal, men marknadslogik kan inte appliceras på skolan.

– En lite mer vetenskaplig betraktelse: jag undersökte i min avhandling studentexamensarbeten som skrivits inom historia från 1960-talet fram till i dag – många finns sparade – och nivån i dag är den högsta vi legat på. Det var inte nödvändigtvis bättre förr. Och det är det som syns i ICCS också. Och, detta är viktigt: både ICCS- och Pisa-resultaten korrelerar med hur långt länderna utvecklats postindustriellt. Det är troligen därför Finland sjunker lite nu i Pisa, som Sverige gjort tidigare, medan Estland ökar. Digital distraktion i Finland är ett annat problem. Det är jätteviktigt att adressera problem med läsning och räkning, men ska vi inte samtidigt kunna konstatera att svenska högstadie­elever faktiskt också är bland de mest demokratiskt bildade?

Men ett växande problem inte minst i postindustriella samhällen är väl att allt fler påverkas av algoritmer och känslokickar – saknar vi i Sverige en skola som kan hålla stånd mot det?

– Ja, en utmaning är att mycket av den moderna tekniken eleverna möter handlar om att fånga deras känslor. De lever i en ständigt pågående lättsam underhållning. Det de lever med via sina skärmar kräver ingenting. Men lärande kräver motstånd, att vi stannar upp och tänker efter, för att kunna lägga saker på minnet. Hela samhället har en utmaning här. Vi har lurats in i en tro på att om något fått många likes eller stjärnor eller hamnat högt på Googles träfflista så är det ”bra”. Men noggrant utvärderad god kvalitet kan ju vara raka motsatsen.

Sammanblandar popularitet med kvalitet

Thomas Nygren tar upp psykologi­professorn och Nobelpristagaren Daniel Kahnemans uppdelning i snabbt och långsamt tänkande, ”system 1 och system 2”, och att skolan måste hitta verktyg som får eleverna att landa i system 2.

– Skolan behöver vara en motvikt till det här snabba popularitetsorienterade samhället. En plats för eftertanke. Men i stället sammanblandar även skolan popularitet med kvalitet.

En nyckel, en vändpunkt för skolan, borde vara att förklara de veten­skapliga processerna bättre?

– Exakt. Det räcker inte med bara fakta­kunskaper, även om de är viktiga. Det ­räcker inte heller med bara läsning och ­räkning. Elever måste läras in i de vetenskapliga disciplinerna och de olika vetenskapliga processerna. När skolan får till det här kan den verkligen bli en resurs i ett samhälle som präglas så mycket av popularitet och ytlighet.