Utredarna: Kritiken bygger på grova missuppfattningar

I takt med att riksdagen närmar sig beslut om ett nytt betygssystem har debatten tilltagit. Vi som utrett det system regeringen nu föreslår välkomnar diskussionen. Men kritiken att reformen skulle vara ett oseriöst experiment, en svart låda eller ett steg mot relativa betyg bygger på en grov missuppfattning.

”Målrelaterade betyg”

Lärare kommer även fortsättningsvis att sätta målrelaterade betyg. De försvinner inte, utan redovisas i slutbetyget. De föreslagna tio betygsstegen kan dessutom ge bättre information till elever och hem genom att synliggöra progressionen, inte minst för elever som i dag får F trots tydliga framsteg.

Det som förändras är meritvärdet, alltså det värde som används när platserna till gymnasie- och högskoleutbildningar inte räcker till alla sökande. I det nya systemet kalibreras skolors genomsnittsbetyg med hjälp av nationella provresultat. Därmed justeras både glädjebetyg och alltför restriktiv betygssättning, så att elever från olika skolor kan jämföras på samma skala. Dessutom blir elevens egna resultat på de nationella slutproven en del av meritvärdet.

Konkret svek mot eleverna

Reformen behövs därför att dagens system inte ger likvärdiga meritvärden. Det är orimligt att tro att omkring 200 000 lärare på närmare 6 000 skolor, enbart med stöd av skriftliga kriterier, ska kunna göra helt jämförbara bedömningar av elevers prestationer. Hur professionella lärarna än är kan de inte ha en helhetsbild av kunskapsnivån i hela landet. När attraktiva utbildningar har begränsat antal platser blir varje orättvist meritvärde ett konkret svek mot eleverna.

Press på lärarna

Dagens system utsätter också lärare för press från vårdnadshavare och arbetsgivare. I vissa ämnen ska nationella provresultat ”särskilt beaktas”, men utan att provens vikt är reglerad. I praktiken får varje lärare avgöra hur mycket proven ska betyda. Följden blir att ett visst betyg inte betyder samma sak överallt. Det är djupt orättvist.

Det nya systemet ersätter inte läraren med en algoritm. Det kombinerar lärarnas bedömningar med ett jämförbart nationellt underlag. Om en skolas betyg systematiskt ligger för högt i förhållande till provresultaten justeras meritvärdena ner; om de ligger för lågt justeras de upp. Exceptionellt starka elever ska kunna identifieras och hanteras särskilt, vilket utredningen lämnar förslag om. Därtill får varje elevs egna provresultat samma betydelse oavsett lärare och skola.

”Fortsätta låtsas”

Vi förstår att kalibrering inledningsvis kan vara svår att ta till sig. Men liknande principer används i flera framgångsrika skolsystem, bland annat Australien, Hongkong och Singapore. Svenska lärare, elever och vårdnadshavare har lika goda förutsättningar att förstå fördelarna.

Alternativet är att fortsätta låtsas att betygen redan är likvärdiga. Det är de inte. Ett betygssystem måste både respektera lärarnas professionalism och ge eleverna rättssäkra meritvärden. Kalibrering är den bästa metod vi har för att förena dessa krav. Det verkligt oseriösa experimentet vore att behålla ett system som skapar orättvisa betyg och livschanser.

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och regeringens betygsutredare

Kristina Ingemarsdotter Persson, med dr och huvudsekreterare i betygsutredningen

Vlachos: Det perfekta betygssystemet finns inte på riktigt

Kursbetygen: ”Kan sänka elevernas motivation”

Betygen: Föräldrarnas vanliga missuppfattning

Beskedet: Nya betygen skjuts upp ett år