Kursbetygen: ”Kan sänka elevernas motivation”

Vi ser det redan i klassrummet: ”Det räknas inte ändå”.

Det är en mening jag som lärare hör allt oftare från gymnasieelever idag. Det här är inte en kommentar i förbifarten – det är ett varningstecken. Ett tecken på att något i vårt skolsystem inte fungerar som det ska.

För vad händer med en skola där elever redan från start upplever att deras ansträngning saknar betydelse?

”Tydliga konskvenser”

Jag menar att det nya betygssystemet, Gy25, riskerar att systematiskt sänka elevernas motivation – och vi ser redan tydliga konsekvenser i klassrummet.

Under de senaste åren har jag mött elever i två olika gymnasiesystem. Skillnaden är tydlig. I det tidigare systemet, där kursbetyg sattes efter varje avslutad kurs, tog elever sitt arbete på allvar redan från början. De visste att varje prestation räknades och kunde påverka deras slutresultat. Det skapade ansvar, struktur och en känsla av riktning.

I dagens system möter jag i stället elever som säger: ”Vi kan göra det senare”, eller ”Det är inte så viktigt nu”. Det här handlar inte om att elever har blivit lata. Det handlar om att de reagerar på de signaler systemet ger dem.

Reagerar på signaler

 

Det tidigare betygssystemet (Gy11) byggde på kursbetyg som tillsammans formade slutbetyget enligt Skolverket (2011). Det innebar att elevernas arbete under hela utbildningen hade betydelse. I Gy25 har fokus i stället flyttats framåt i tiden, där betyget i större utsträckning ska spegla elevens kunskaper i slutet av utbildningen (Skolverket, 2026).

Tanken bakom reformen är god. Elever ska få mer tid att utvecklas och tidiga misstag ska inte påverka slutbetyget lika mycket. Men det finns en avgörande fråga som inte har fått tillräckligt utrymme:

”Ser redan svaret”

Vad händer med elevernas motivation under tiden?

I klassrummet ser vi redan svaret. När elever uppfattar att deras arbete i början inte är avgörande, minskar deras vilja att anstränga sig. Det som var tänkt att minska stress riskerar i stället att skapa passivitet. Elever skjuter upp sitt arbete, tappar fokus och får svårare att bygga de studievanor som krävs för att lyckas.

Ur ett barnperspektiv är detta allvarligt. Skolan ska inte bara förmedla kunskap, utan också utveckla ansvar, uthållighet och studieteknik. När elever tidigt i gymnasiet lär sig att deras insats inte spelar någon roll, riskerar vi att forma en inställning där ansträngning blir något man kan vänta med.

Några klarar sig

Och alla elever påverkas inte lika.

Elever som har starka studietraditioner hemifrån klarar sig ofta ändå. De vet hur de ska planera och när det är dags att anstränga sig. Men de elever som är beroende av skolans struktur – de som behöver tydliga ramar och kontinuerlig återkoppling – riskerar att halka efter. För dessa elever är det avgörande att skolan signalerar att varje steg räknas.

Detta gör frågan till en tydlig likvärdighetsfråga.

Forskning stödjer denna bild. Tydliga mål och en synlig koppling mellan ansträngning och resultat är avgörande för motivation och lärande (Hattie, 2009). Black och Wiliam (1998) visar dessutom att kontinuerlig bedömning är central för att utveckla kunskap över tid. När denna koppling blir otydlig riskerar också motivationen att minska.

”Meningsfull ansträngning”

Ur ett lärarperspektiv skapar detta en svår situation. Lärarens uppdrag är att bygga struktur, tydlighet och mening i elevernas lärande. Men när systemet signalerar att vissa prestationer inte är avgörande, blir det svårare att skapa ansvar och långsiktighet hos eleverna.

Motivation skapas inte genom att ta bort betydelsen av prestation. Den skapas genom att göra ansträngning meningsfull – här och nu.

Det finns därför en risk att vi, med goda intentioner, har skapat ett system som i praktiken lär elever att vänta: vänta med att börja, vänta med att anstränga sig och vänta tills det verkligen gäller. Men skolan ska inte lära elever att vänta. Den ska lära dem att utvecklas kontinuerligt.

Detta betyder inte att Gy25 saknar fördelar. Ambitionen att skapa en mer rättvis bedömning är viktig. Men vi måste våga diskutera de konsekvenser vi ser i klassrummet – särskilt när de påverkar elevernas motivation och ansvarstagande.

”Möjlig väg”

En möjlig väg framåt är att stärka den formativa bedömningen inom systemet. Elever behöver tydliga delmål, kontinuerlig återkoppling och en klar signal om att deras arbete har betydelse från första dagen.

I min egen undervisning innebär det till exempel att elever arbetar mot veckovisa delmål, där de får konkret återkoppling på vad de kan och vad nästa steg är. På så sätt blir deras utveckling synlig, och ansträngningen får en tydlig mening – redan från början.

"Elever vill lyckas”

Som lärare ser jag elever som vill lyckas. Men de behöver ett system som driver dem framåt – inte ett som lär dem att skjuta upp sin egen utveckling.

Därför räcker det inte att prata om goda intentioner. Vi måste prata om konsekvenser.

För i slutändan handlar det inte om reformer eller styrdokument.
Det handlar om elever som tappar motivation – mitt framför oss. Och vi har inte råd att vänta.

Tasnim Kafri, gymnasielärare

Referenser:

Black, P., & Wiliam, D. (1998). Assessment and classroom learning. Assessment in Education: Principles, Policy & Practice, 5(1), 7–74.
Hattie, J. (2009). Visible learning: A synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement. Routledge.
Skolverket. (2011). Gymnasieskola 2011 (Gy11): Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen.
Skolverket. (2026). Gy25 – ämnesbetyg på gymnasial nivå.

LÄS ÄVEN:

Lärarnas krav på utredaren: ”Långt ifrån verkligheten”

Varningen: ”Gy25 riskerar bli tomma ord”

Första terminen med Gy25 – hur har det gått?

Gy25: "Orosmolnen tornar upp sig"