Maria Wiman: Jag får Oprah-vibbar av partiernas plåsterlösningar
Krönika Tänka sig att våra folkvalda politiker på nationell nivå har pekpinnar så långa att de sträcker sig hela vägen in i mitt pedagogiska finlir, skriver Maria Wiman.
Maria Wiman: Jag får Oprah-vibbar av partiernas plåsterlösningar
När jag var yngre brukade jag kolla på Oprah Winfrey show. Det var spektakulära saker som hände där! Ofta skulle publiken känna under sina stolsdynor och där kunde allehanda magiska gåvor finnas! En gång hittade alla en låda med en nyckel i. ”You get a car”, jublade Oprah! ”And you get a car and you get a car!” Alla i hela publiken fick varsin sprillans ny Pontiac G6.
När jag läser riksdagspartiernas partiprogram får jag ibland Oprah-vibbar.
Alla får en bil!
Alla skolor ska vara bra! Nolltolerans mot mobbning! Stärkt elevhälsa! Minska barngrupperna i förskolan! Tidiga insatser för barn i behov! Bra skolböcker i alla ämnen! Öka andelen behöriga lärare! Fler speciallärare och specialpedagoger! Mer trygghet i skolan! Maxtak på elevantal i klasserna!
Ambitionerna är högt ställda! Alla får en bil liksom.
Men ibland är det ganska precis tvärtom. Ingen får en bil.
Istället får man känslan av att man blir nypen i kinden och talad till med bebisröst. Som att man degraderas, nedvärderas och fullkomligt avprofessionaliseras.
Petar i undervisningen
Gör odling till en del av förskolans pedagogik, skriver Centerpartiet till exempel. Är man inte med ett sånt förslag lite väl långt inne och petar i undervisningen från nationellt håll?
Kristdemokraternas senaste skolmanifest tar ut svängarna ännu mer! Under parollen ”Skola ska bli skola igen” (Så vad är den nu? Vad gör jag hela dagarna? Vem är jag?) ger man handfasta tips till oss akademiskt skolade lärare, som spenderar varje vardag i ett klassrum tillsammans med elever:
- Eleverna ska ha fasta start- och sluttider.
- De ska äta skollunch på fasta tider.
- Det ska finnas ett visuellt schema i klassrummet.
Snudd på parodiskt
Jag tänker att det blir snudd på parodiskt. Hur lågt förtroende kan man ha för en lärarkår egentligen (ja, vi jobbar ju tydligen inte ens i en skola värd namnet). Hur långt får man gå innan det blir förnedrande?
Snart är det val och jag befarar att det kommer att komma ännu fler sådana här icke-välkomna plåsterlösningar på den blödande halspulsåder som svensk skola är. Tänka sig att våra folkvalda politiker på nationell nivå har pekpinnar så långa att de sträcker sig hela vägen in i mitt pedagogiska finlir.
Det är snudd på parodiskt.
LÄS MER:
